Midnattsloppet Göteborg

Racereport

22.05 i lördags kväll gick starten av 2014 års upplaga av Midnattsloppet Göteborg (för min del). Innan dess hade jag tillbringat hela dagen på Göteborgs gator med shopping, lite vila på hotellet och underbar lunch samt middag. Kanske lite för underbar för att kunna springa på det.

När mörkret började lägga sig tog vi bilen ut till Slottsskogen där tävlingsområdet var. Precis innan det första startskottet kom regnet, riktigt med regn och alla som inte tog skydd blev plaskblöta. Kanske inte det roligaste när det redan från början inte alls är en sådan där fin augusti/sommarkväll som det kan vara, som det faktiskt var förra året. Men när min (och pappas och Julias) start började närma sig så avtog regnet, så vi hade tur för att inte bli allt för nedkylda.

Starten gick och jag kände mig stark. Jag höll samma fart som pappa upp emot fem kilometer, dock tyckte jag det kändes som om man sprang i svagt uppför hela tiden. Det resulterade i att kroppen inte riktigt orkade med tempot jag hållt halva sträckan, pappa drog i väg och jag sackade in. Men sprang det gjorde jag fortfarande. Jag pushade mig själv till att verkligen försöka springa hela milen, utan att behöva gå. Runt där jag var tvungen att dra ned lite på tempot kände jag av att magen höll på att vränga sig, men som tur var kom regnet igen. Spöregn, så att jag hade något annat att tänka på och jag lyckades behålla allt.

Helt plötsligt var vi vid banans jobbigaste backe, uppför Masthugget. Hur lång och ganska så brant backe som helst. Förra året vet jag att jag klarade av att springa hela, i år gick det inte riktigt. Eller jag ansåg att jag tog mer slut av att springa och att springa gick lika fort som att powerwalka. Så jag bytte löpsteget mot raska promenadsteg och strax hade jag bestigit loppets jobbigaste del och därmed hade jag bara 2,5 kilometer kvar till mål. Det här klarar du Clara!! Mot målet i bekvämlig fart, min vanliga fart som jag alltid håller. Jag hade ingen koll på klockan längs med loppet men jag tyckte i alla fall att första fem kilometer gick snabbt, det kändes snabbt. Så i mål skulle det sedan bli en överraskning om vad tiden skulle stanna på. 1.03.13 sprang jag i mål på i lördags. Jag trodde att det skulle ligga där i kring, eftersom jag gått mer än vad jag gjorde förra året då jag var tre minuter snabbare. Men jag hade ju så gärna velat komma under timmen.

Nu har jag två ytterligare chanser att klara av SUB60, för vissa kanske det inte alls låter som något svårt. Men för mig, förra årets Midnattslopp var det snabbaste jag någonsin sprungit och då var jag 40 sekunder ifrån. Jag hamnar i mitt komforttempo, alltid. Det går inte springa snabbare. Men sen kanske jag inte kan förvänta mig jättemycket heller, då de senaste månaderna, eller hela det här året, då jag inte riktigt lagt fokus på löpning och framförallt inte haft någon kontinuitet i det. Men nöjd det är jag allt ändå! Och hela helgen var underbar.

Jag tyckte årets lopp var så roligt eftersom både pappa och Julia sprang

Ett liv utan träning

Hälsa

Jag skulle inte kunna föreställa mig det! Men en gång var även jag där. För ungefär fyra-fem år sedan då rörde jag inte på mig speciellt mycket. Då gick inga tankar åt träningen och livet rullade på på andra håll. Men något hände, speciellt när jag slutade med konstsimmet som jag någon gång då och då höll på med för skoj skull. Jag kände att min kropp och jag själv behövde hitta ett nytt intresse. Jag kände också att det livet jag levde då inte var hållbart. Så jag ändrade mig sakta men säkert, träningen blev en del av mitt liv och tillslut blev det mitt största intresse. Jag såg allt på ett annat sätt vid den här tidpunkten och 2012 som var året då jag verkligen tränade för att träna och må bra. Då gick jag verkligen in för det. Jag skaffade mig mål, jag fick idéer och drömmar jag ville uppfylla. Jag ville testa på nya saker och inget kunde stoppa mig. Det var verkligen härligt att hitta ett nytt intresse jag verkligen tyckte om.

Idag kan jag inte tänka mig ett liv utan någon träning, men statistiken säger att det är ”normalt” att inte motionera och träna. Så många lever faktiskt det livet. För mig går det inte tänka i de banor, eller ens föreställa mig. Jag menar det känns som ALLA tränar nu, men egentligen tycker jag nog så bara för att man hamnar i den världen, i en ny värld. Man blir intresserad och ser för det mesta bara de som tränar, man ser det man gillar, man ser det som intresserar en och så är det med allt.

Jag älskar träning och gör det för jag tycker det är roligt, det är något som motiverar mig och som gör att jag mår bättre. Men då och då har jag sämre perioder, då kan det ibland gå någon/några veckor utan pulshöjande träning. Efter ett tag vänjer man sig vid det också, men självklart saknar jag träningen (och skulle inte kunna hålla på så i hur många veckor som helst, även att det är bekvämt). För mig är det mycket svårt att komma igång sedan igen, när man vant sig vid de vanorna när träningen inte var inkluderad i rutinerna. Men en sak är säker, om något ska bli av JUST DO IT! Så nu ska jag snöra på mig löparskorna och ge mig ut på en runda. Jag känner mig mer taggad än jag gjort på länge, kramporna jag kände av förra veckan är borta (men det är en annan historia) och nu börjar tiden bli knapp till höstens löparlopp, då jag hoppas på i alla fall något personbästa och absolut njutning. Så nu är det bara att kämpa på om det ska gå.

Idag ska jag springa här längs Vättern, absolut inte så fint väder utan mer kyla och regn

Självförtroendet gick i botten

Allmänt

Många gånger, väldigt många gånger har jag ett mycket bra självförtroende när det gäller simskolorna. Men nu har jag inte haft simskolor på nästan ett år och jag liksom glömt bort hur jag många gånger kämpade för att det skulle bli så bra som möjligt. Jag ville att varje barn skulle känna sig unikt, jag ville att varje barn skulle få lika mycket tid och beröm, samt att jag skulle se alla. Jag ville också kräva av mig själv att alla skulle utvecklas på sitt sätt, i alla fall ett steg i rätt riktning.

Nu har jag jobbat i två veckor, två väldigt intensiva veckor. Dagarna har flytit på och jag kom snabbt in i mitt gamla tänk igen. Men det var ju just det där jag nämde ovan. Dagarna har varit ganska så smärtfria, då menar jag att det inte har hänt så mycket att ta itu med, det har bara rullat på. Men idag, idag slog det till. Jag förlorade allt vad som har med självförtroende att göra. Jag tappade det. Jag kände att jag inte räckte till och att jag ville så mycket mer, jag ville det som jag beskriver. Jag vill att alla barn ska bli sedda, jag vill att alla ska få lära sig med kvalitet på sin undervisning. Men det går inte när en strand är full av alla andra badgäster som är i vägen, som stör, som hoppas nästan på mina simskolebarn, som skriker och som är allmänt jobbiga.

Det är dock inget jag kan göra åt och det är inte mitt fel, det är föräldrarna som måste ha bättre koll på sina barn. Men i vilket fall som helst så går min energi åt att hålla koll på mer barn än bara mina egna som redan där är väldigt många. Det gör också att jag blir arg på de andra badgästerna, vilket betyder att mitt humör till simskolebarnen också påverkas. Idag kände jag mig otillräcklig! Och under den lilla tid barnen har i vattnet innan de fryser ihjäl hinner jag inte alls det jag vill för att de ska få den bästa undervisningen, få de trevligaste simlektionerna osv.

En sak har jag i alla fall lärt mig under mina alla år, det är att i morgon är en ny dag och då börjar jag alltid om. Jag tar alltid på mig det glada leendet och ska göra den dagen bättre än gårdagen, det är en regel för mig. Så i morgon tisdag hoppas jag på att det inte alls är så mycket jobbiga badgäster på stranden och i vattnet precis där vi ska vara. Jag hoppas att det är lite varmare så att barnen orkar vara i vattnet någon minut längre och jag hoppas på att jag kan vara glad, nöjd och känna mig bättre i morgon.

Nu var det inte så att alla lektioner var såhär idag, utan mer två utav sex. Men två och en halv av de där sex blev inställda pga att inga barn kom eller på vädret, men en lektion blev i alla fall lyckad och det är bättre än inget. Så nu är det bara att testa nästa sätt för att lyckas, ett nytt sätt att se på situationen för att reda ut allt.

Bilden är inte från idag, för idag var det betydligt fler folk men vädret var mycket sämre och avslutades med hagel

Choklad tårtor och efterrätter

Hälsa

För ganska så snart tre år sedan slutade jag att äta godis… och chips och andra snacks. Jag gjorde ett aktivt val då, jag valde att sluta. Jag åt alldeles för mycket i mina ögon, godis jag knappt ens gillade. Så jag valde bort det helt. Jag kände att jag inte alls behövde det i min kostplan. Med åren som gått så har jag hållt det stenhårt, inte en enda godisbit har jag ätit (kanske om det varit inkluderat i något bakverk?). Det jag däremot på senare tid inte valt att ta bort är choklad, för mig är inte choklad godis (det kanske du tycker? men man får tycka vad man vill). Så choklad är vad jag äter, nu på sommaren kanske lite mer än vanligt, likaså vid chokladens högtid jul. Jag har svårt att lämna kvar choklad till annan dag, eller mat överhuvudtaget så då gäller det för min del att begränsa mig redan i affären.

Jag känner mig nöjd med den mängden choklad jag äter i dagsläget och min själ mår bra utav det. Mellan vintern och våren var det istället naturgodis som tog chokladens plats, men nötter är väldigt energirika, väldigt mättande och även då hade jag svårt att lämna kvar till annan gång vilket resulterade i att jag åt väldigt mycket på en och samma gång trots att jag var mätt. Så numera försöker jag hålla mig undan naturgodis så långt det går, men självklart är det gott med någon nöt ibland också. Snacks har jag aldrig varit riktigt fötjust i, det skulle vara popcorn i sådana fall. Det äter jag faktiskt nu med men väldigt sällan. Resten har jag inte någon som helst längtan över, samma gäller med lösgodiset. Det valet jag tagit är jag nöjd med och inget som bearbetas i hjärnan.

När jag plockade bort godiset från lördagskvällen, byttes det ut mot glass. Just eftersom jag alltid tyckt det varit mysigt att smaska på något gott framför tvn, filmen eller annat man gör ensam eller tillsammans om kvällen. Men årskiftet 2012/2013 hände något. Ska jag vara ärlig vet jag inte vad, minnet är borta. För sedan december 2012 har jag inte ätit glass. Jag kommer inte alls ihåg att jag tog ett aktivt val då likt jag gjorde med godiset, jag kommer heller inte ihåg om jag hade det som nyårslöfte eller liknande. Veckorna gick och jag hade inte en tanke på glass och att jag inte åt det. Efter en längre tid försvinner längtan, efter en längre tid glömmer man bort hur det smakar och många gånger i alla fall för min del blir jag inte alls sugen på det, likt att jag inte gillar det längre. Så glassen är ett minne blott också, för numera när jag kom på att jag inte ätit glass sedan dess gör jag aktiva val de få gånger jag stöter på sammanhanget. Glass är något jag valt att inte äta nu, likt godis och chips (jag har testat frozen yoghurt tre gånger, något jag i sådana fall hellre väljer).

Något jag däremot älskar är hemgjorda bakverk, tårtor och efterrätter. I måttliga mängder ska tilläggas. I år har jag ätit väldigt mycket jordgubbstårta, som är riktigt gott. Men tårtor ska man spara tills det verkligen är något att fira. Självklart har jag experimenterat med bakverk, kakor och efterrätter också i min kost. Ett tag var även det förbjudet, men av alla förbud står inte min mentala bit ut längre att det inte är värt att hålla så hårt på allt. Jag mår bara sämre av att hjärnan ska få jobba så hårt på att säga nej till allt sådant jag tycker är gott, än om jag skulle ha ätit en tårtbit när någon har födelsedag eller liknande. Så det är något jag har slutat med. Godis, chips och glass är ett stort NEJ till, ett aktivt val jag tog då, ett inte alls så aktivt val just nu eftersom jag aldrig känner sug efter det. Och något jag lärt mig i mina dagar är att jag bara äter det jag är sugen på, det som är gott och det som ser gott ut. Då går nästan allt färdigköpt helt bort såsom bakverk, tårtor och kakor. Hembakat är det bästa! Då vet man vad som finns i och det är mycket godare. Jag äter alltid med ögonen. 

 Jag väljer hembakat alla gånger i veckan och jag äter bara om jag ser gott ut samt om jag är sugen på det

Jag säger stopp!

Hälsa

Jag vet inte om det har varit ett väldigt uppsving den senaste tiden, eller om det bara är jag som kommit in i den miljön mer. Men jag står inte ut längre… Maten, dömandet, det överdrivet hälsosamma. Jag säger stopp nu, för jag orkar inte med det mer. Jag är trött på att se alla bilder på smala bara kroppar som knappt äter något eller som äter överdrivet ”hälsosamt”. Jag är trött på att se bilder på enbart grönsaker uppskivade på en tallrik och kalla det mat. Dieter hit och dieter dit. Eller rättare sagt äter varenda människa efter en diet, sin egen diet. Men de dieter som innehåller förbud man egentligen älskar, dem klarar jag inte av längre. Och nu innan jag säger för mycket så har jag själv varit en sådan och jag kanske fortfarande är en sådan person i vissa ögon.

Jag har lärt mig mycket av den tiden jag har experimenterat med min mat. Jag har testat på mycket både under längre tid och kanske inte alls så lång tid. Det viktigaste jag har lärt mig är att av olika förbud har det bara inneburit att när jag väl äter det igen så blir det utav ännu större utsträckning än innan mitt experiementerande. Man skapar ett beroende som blir ännu större och ännu mer okontrollerbart. Jag tror man mår bäst av att äta det man väljer att äta, det man gillar och utan några förbud. Lagom är ett perfekt. Och vad är hälsosamt egentligen? Är det att ha stenkoll på sig själv att man knappt kan äta något som man inte lagat själv, är det att äta rawfood, eller är det något helt annat? Jag tror att hälsosamt är att äta lagom av det man själv mår bra av (det går inte vara 100% ”hälsosam” för är det verkligen hälsosamt?). Antingen äter man för kroppen eller så äter man för själen.

Man kanske mår jättebra för stunden om man utesluter något från sin diet, som när jag i påskas tog bort allt gluten. Jag ville testa och se vad det gjorde med kroppen, självklart mådde kroppen mycket bättre, kände mig aldrig sådär övermätt och så visste psyket att kroppen inte äter gluten så då måste kroppen må bra eftersom ”alla” andra gör det. I självaste verket var jag nöjd med det, men man var alltid tvungen att tänka ut sina måltider, man kunde knappt aldrig köpa färdiglagad mat tex på restaurang (om man inte skulle vara jättekrånglig) och tillslut var det enda jag hade på huvudet om dagarna MAT (jag skojar inte när jag säger så). Jag skapade något som inte var sunt. Jag med mitt kontrollbehov som slår till nu och då, då blir det extra hemskt. Jag är absolut inte allergisk mot gluten, vilket betyder att allt det besväret och allt det mentala påfrestande är det inte värt, när jag kan äta lagom av det och må hur bra som helst. Jag måste bara lära mig att inte äta för mycket när det gäller det mesta just eftersom jag älskar mat, dagens höjdpunkter.

Jag har själv tidigare varit den som dömer andra och deras matval. Absolut inte öppet, men inombords. Det är jag ledsen för att jag gjort och nu jobbar jag på att inte göra det. Alla vet vad deras kroppar och själar mår bra av, det är inte min business överhuvudtaget. En förälder vet vad deras barn ska ha osv. Alla gör sina egna val, jag har gjort mitt och jag är nöjd för det just nu. Alla är exakt lika mycket värda för att de är lite större, eller för att de är lite mindre etc. Alla är lika mycket värda för att de väljer att äta stora portioner, små portioner, LCHF, rawfood, godis, glass, fastfood, glutenfritt, sockerfritt, fettfritt, proteinrikt, småäter etc. Så jag har tagit ställningen, jag kommer aldrig mer döma någon för vad dem äter eftersom det är deras val (inte ens inombords). Alla är lika mycket värda för det. 

Det jag tror på är att äta lagom utav allt. Självklart finns det bättre och sämre alternativ, men vem har sagt att man ska äta det bättre? speciellt om man inte tycker det är godare? Ät det du tycker är gott! Ät det du vill äta och ät lagom. Njut utav maten, ta dig tid till dina måltider. Ingen mer ångest, inga förbud du egentligen inte vill. Jag kommer aldrig frågesätta någons val av mat, och jag hoppas ingen gör det om min. Så har det hälsosamma blivit ohälsosamt?

 Hamburgare är min just nu absoluta favorit

En bättre fotograf

Allmänt

Det är vad jag skulle vilja bli. Jag skulle vilja kunna ta fina fina bilder, som man verkligen får en wow-känsla ifrån. Bilder som har kvalitet, teknik och verkligen fångar intresse. Med den här bloggen har jag utvecklats hur mycket som helst redan. Från att knappt ha tagit några bilder, eller överhuvudtaget varit intresserad över något som har med foto att göra till att knäppa av bilder flera gånger per dag. Men jag skulle vilja ta mer, jag skulle också vilja ta bättre, men framförallt önskar jag att jag kunde se motiven på ett annat sätt. Och även fast jag har utvecklats så otroligt mycket så har jag oändligt massa saker jag kan och vill lära mig. Men först och främst måste jag ha tid till det, jag måste även öva på att se de perfekta bilderna, tänka i tänket om hur man tar den finaste bilden av just det motivet. Men det viktigaste kanske ändå är bra utrustning för att i alla fall höja snäppet ännu högre.

När jag började blogga för två år sedan bestod inläggen mest av text, eller i värsta fall bilder jag lånat av andra. Numera känner jag mig inte nöjd med ett inlägg om det inte innehåller en självtagen bild, som i mina ögon ska vara så bra som möjligt. Jag tycker bilder tillför massvis av känsla till orden och egentagna bilder är de bästa för att få en bra helhet. Majoriten av alla bilder jag har på bloggen har jag tagit med min iPhone, vilket betyder att det finns bättre utrustning än så. Någon gång skulle jag vilja vara ägare till en bättre systemkamera för en bra mobilkamera, en äventyrskamera och en kompaktkamera äger jag redan (alla av den lite bättre sorten också). Men sen ska man ju lära sig att använda dem på bästa sätt också, vilket jag kanske är sämre på. Men jag älskar att experimentera mig fram och verkligen testa olika funktioner. Sedan önskar jag att jag tog mig lite mer tid till just fotograferingen över lag så det inte alltid blev foton på de saker som händer i farten.

Något jag också vill lära mig är att bildbehandla. Ifall man har bilder av lite sämre kvalitet, så att man kan göra dem lite snyggare. Men även där krävs det tid och utrustning. Men någon gång ska jag ta tag i det, för fotointresset växer allt mer. Även fast jag i dagsläget kanske bara är den som fångar vardagen i mobilformat. Så jag hoppas det här håller i sig och att jag tar tag i det för att lära mig mer. Jag har en otroligt duktig syster som jag kan ta hjälp av i alla fall!

Nuförtiden älskar jag att stå bakom kameran, men många gånger gillar jag att stå framför den också. Något jag avskydde i väldigt många år. Men nu är jag glad för att jag byggt upp självförtroendet så att jag fångas på lite bilder, för jag inser hur roligt det är att ha efteråt.

Alla bilder på bloggen är mina om inget annat anges

Flättinge Gårdscafé

Hälsa

Igår kväll hade jag fullt upp med att ta det lugnt i sängen, bli uppdaterad av vad som tisdagen hade haft att erbjuda och samtidigt äta lite choklad innan mina ögon inte orkade hålla sig öppna längre. För dagen igår var inte riktigt lik en helt annan vanlig dag. Jag startade dagen med en hundpromenad för att sedan sätta mig på cykeln för första gången sedan Vätternrundan. Jag skulle nämligen befinna mig ute på Flättinge Gårdscafé vid 10 för att möta upp två vänner (ligger utanför Ölmstad). Så till förmiddagsfika åt jag deras rabarberpaj med vaniljsås, som var mycket god. Jag kan varmt rekommendera att åka dit. Sådan trevlig miljö, stort utbut och det bästa att det var väldigt gott. Bästa gårdscafét jag i alla fall har besökt (och personligen tycker jag hembakat är mycket godare än att åka till ett fik där det många gånger finns fabrikstillverkade saker). Så det är sommartipset från mig! 

Vidare tog vi cyklarna mot Gränna, vi cyklade på bland annat vägar jag faktiskt aldrig åkt på, vilket var spännande. I Gränna kom regnet, som väderleksrapporten inte lovat men det löste vi med att turista i min egen stad och besöka nästan alla affärer i Gränna. Nu har de faktiskt en hel del bra grejer, till skillnad från något år sedan och ska jag vara helt ärlig besöker jag inte hemstadens affärer allt för ofta, till skillnad från när jag var yngre.

Innan avfärden mot Ölmstad igen, lunchade/picknickade vi i min trädgård med färska frallor och frukt. Jag cyklade med till Ölmstad för att lämna av första vännen, (med ett snabbt stopp på Gyllene Uttern) för att sedan följa med andra vännen till Jönköping. Jag hade ju kunnat hoppa av vår cykeltur när vi var hemma hos mig i Gränna men jag tyckte verkligen det var superhärligt att vara ute igår. Efter att inte ens varit i närheten av racern på en hel månad. Och jag kände mig oerhört pigg och fräsch. Jag hade också kunnat vänt någonstans på vägen till Jönköping men jag hade inget annat för mig och det gäller att passa på när det var perfekt cykelväder (inte för varmt, grått och nästan att regnet kom, dock en fruktansvärd motvind söder ut), samt att hjärnan verkligen ville. Så vid Rosenlund vände jag vid 18.10 för avfärd hemåt. Vi slog vad om hur lång tid det skulle ta innan jag var hemma. Vid lite lätt rusningstrafik i Jönköping/Huskvarna, med redan sju mil i benen, utan någon energitillskott på över fyra timmar och medvind (som vi ett parti vände och blev till motvind) i ryggen gissade jag på 1h40min, medan Elin gissade på 1h15min (brukar inte åka sträckan Jönköping-Gränna så ofta, därfö har jag inget minne av hur lång tid det brukar ta).

Cykelresan hem själv gick över förväntat bra, med tanke på hur hungrig jag var och utan att jag hade med mig något att stoppa i magen (tanken från början var inte att åka ända till Jönköping tur och retur). Samt att jag inte har cyklat på en månad, eller knappt ens tränat så jättemycket. Men 19.25 stannade jag utanför husdörren och tiden slutade på exakt 1h15min, så därmed förlorade jag. Jag förstår inte hur bra hon kunde gissa, eller hur snabbt jag orkade cykla med tanke på att jag hade hållt igång hela dagen (men jag tryckte på riktigt ordentligt, när jag blev själv hem). Jag hade inte ont någonstans förutom under högra trampdyna som jag har haft lite problem med senaste veckan, rumpan kände jag inte heller av eller att energin tog slut. Jag var jättepigg! Vilken härlig känsla. Ska tilläggas också att de tidigare milen jag åkt under dagen var tillsammans med icke racercyklar, vilket betyder att de måste göra mycket mer arbete än mig och därmed sänks farten under min normalfart, men ändå.

När jag hoppade av cykeln hemma och tog en dusch. Hade jag en underbar känsla i kroppen. Jag var jättehungrig och ganska så trött, men jag kände mig så fantastiskt nöjd. Mamma och jag gick till Grennagården för lite mys tillsammans, där jag åt en stor kebabpizza. Något jag inte kan förstå är hur jag efter den måltiden fortfarande var hungrig. När jag sedan kom hem vid nio igen lockade sängen väldigt mycket, för jag kände att kroppen ville ta det lite lugnt. Och idag är jag hur pigg som helst också, känns inte alls som jag nästan cyklade elva mil igår. Helt galet! Dagen igår var verkligen hur underbar som helst!

Visingsö

Allmänt

Igår hade jag en alldeles underbar lördag ute på Visingsö. Jag åkte med min faster/kusiner med familj. En heldag tillsammans ute på en utflykt så nära Gränna man kan komma. Jag kan inte säga att jag har varit på ön allt för ofta och igår var även första gången jag åkte den nya färjan.

Vi startade med en picknick i gräset, fortsatte med remmalag som ön är känd för. Jag har åkt någon gång när jag var liten men fick hoppa av eftersom jag är så fruktansvärt allergisk mot just hästar. Nu på senare tid har allergin lagt sig lite och jag har klarat av mer, så jag ville ge det en chans. Det gick väl sådär. Jag kunde åka rundan till Kumlaby (1h), men det var inte smärtfritt om man säger så. Det var trots allt utomhus och jag satt längst bak, så det gick ganska snabbt över efteråt vilket var riktigt skönt. Men nu har jag i alla fall testat och det är så nära hästridning jag kan komma. Hade önskat att jag inte var så superallergisk, för hästar är coola djur om man kommer dem nära.

Vi fortsatte mot Leklandet eftersom kusinbarnen ville leka lite och sedan kollade vi in Visingsborg. Som inte alls är lika roligt längre, när jag var liten fick man gå in i borgen osv. Vi avslutade med en sen lunch på restaurang Solbacken. När vi sedan skulle ta färjan hem kom Sommartåget (som 2ggr/år springer Jönköping-Visingsö, med Susanne Dalsätt och Miranda Kvist i spetsen) med samma färja över till ön som vi skulle ta till Gränna.

Vi fick verkligen en jättefin dag, med både lagom av värme, solsken och inte allt för mycket folk. Lördagsutflykten var verkligen underbar, jag gillar att umgås med familjen/släkten och jag gillar att se saker. Så så mycket bättre kunde det inte ha blivit. Underbart! 

Vansbro Tjejsim

Racereport

Jag laddade om och jag var revansch-sugen. Vi övernattade på ett pensionat någon mil utanför Vansbro, efter att tillbringat eftermiddagen och kvällen med diverse aktiviteter. Ett riktigt kraftprov från min sida att verkligen bo där, jag menar det var långt över min gräns för trivsamt. Men på söndagmorgonen var jag nöjd över att jag lyckades sova större delen av natten på det pensionatet, utan att bli ihjälbiten av alla mygg (som vi i Gränna inte är vana vid). Den här dagen startade jag 11.00 och i startled 1, vilket betyder att jag var granne med vinnarna i starten. Vi var återigen tidiga till start, men det känns skönt att slippa stressa, hinna med allt man vill hinna med och ta det lite lugnt också.

Starten gick och mitt sikte var att hålla höger eftersom Vanån kom just från höger med en kraftig ström i sidled, för att inte dra iväg allt för mycket var det att kämpa på redan från start. Efter de 200 första metrarna simmar man i Västerdalälven och motströms till mål. Starten var betydligt mer behaglig, ingen drunkningskänsla och inga ångvältar. Efter några minuter hade startfältet spruckit upp och jag kunde simma i min egen takt. Målet för mig var att simma under 20 minuter, men det kändes tungt. Värmen i vattnet hade stigit lite, men kylan var fortfarande inget hinder för min del. Med bara ett femtiotal meter kvar till målet, ser jag att jag kommer klara mitt mål. 18.26 (1km) blev tiden och när jag kom upp kände jag verkligen att jag hade gjort mitt bästa där, kroppen var utmattad och det var svårt att gå på en rak linje efter att man bara fokuserat på ett svart vatten.

Efter ett mindre lyckat lopp på lördagen blev söndagen riktigt riktigt bra. Skönt att avsluta på topp och kunna bevara det minnet framåt. Nästa år vill jag simma igen och då ska jag kapa tiden ytterligare samt förhoppningsvis ta ännu bättre placering än 67a. Om det inte blir Vansbro tjejsim så kommer det garanterat bli 3km. Men jag hoppas vi kan få tag i ett bättre boende så jag kan få simma två dagar även då. För det är verkligen superroligt! 

Vansbrosimningen

Racereport

I lördags ringde väckarklockan redan vid 3 på morgonen för då var det dags att sätta sig i bilen för att vara framme i Vansbro till min start 10.15. Jag gillar att inte behöva stressa och liksom förra året var vi uppe i Dalarna i god tid innan start. Den här gången startade jag i startgrupp 2 (av 25), vilket betyder att många snabba simmare/eliten var runt omkring mig. Problemet var att temperaturen i vattnet inte var högre än var den var under Vasaloppsveckan, att den långa sträckningen på 3km var nedkortad till hälften pga säkerheten. Det gjorde ju att man blev lite oroad, för i så kallt vatten som 14°C har jag aldrig tidigare simmat i. Självklart hade jag ju våtdräkt och för mig var kylan inget som helst hinder. Något jag faktiskt inte tänkte på förutom i starten när jag skulle starta på lina ute i vattnet eftersom jag var i startgrupp 2 (3-25 har en öppen start där man väljer själv när man går i och simmar omkring sin starttid, alltså inte på ett startskott alla tillsammans), då blev det lite kyligt om händerna innan man kommit igång och blivit uppvärmd.

Vädret var verkligen strålande i helgen, riktigt sommarväder med solsken och temperatur upp emot 26°C vilket gjorde att man lätt blev varm innan man hoppade i och då var det skönt att få komma i vattnet för avsvalkning. I och med att starten blev flyttad gjorde det att det blev trängre längs banan. Starten var verkligen hemsk, där man fick ligga i vattnet och vänta på startsignal bland alla andra hundratals simmare. När starten väl gick så skulle alla bara fram, ingen hänsyn till något och det var verkligen hemskt. Sparkningar, knuffningar, påsimmad av stora ångvältar och det var bara att simma i den takten de andra simmade om man hade tur, för på vissa ställen blev det köer till och med. I år var medströmmen riktigt stark, medan motströmmen skulle vara lite svagare. För mig kändes det som att motströmmen var betydligt starkare i år mot förra året, då jag knappt kom någonstans på varje tag.

I mål kom jag på 27.49 (1500m), vilket jag inte är så jättenöjd med. Jag är inte så jättetränad i år, men det loppet var verkligen hemskt bland alla andra deltagare. Man fick verkligen kämpa för att ta sig i mål och inte bli dränkt på vägen. Jag hade krafter kvar när jag kom i mål och önskade att vi kunde fått simma ordinarie sträckning. Men jag förstår tävlingsledningen att de som hade att göra över timmen på bara halva, har att göra upp över två timmar på hela och så länge klarar man inte att vara i så pass kallt vatten som det blir efter den tiden.

Förra året trodde jag att jag skulle vinna på att starta i tidig startgrupp eftersom de runt omkring mig simmade i samma tempo, men i år var det verkligen hemskt (jag som var lite irriterad på att få simma zickzack 2013 och det var inget att jämföra med hur förfärligt det var i år). Tror mycket har att göra med att det blev nedkortat och alla simmare spreds inte ut på samma sätt, så det var inte ens roligt. Förra året som var det roligaste jag någonsin gjort.

Nästa år simmar jag igen, då kanske i samma startgrupp, eller kanske i någon senare, vem vet. Jag längtar i alla fall att få simma hela sträckningen en gång till och då lovar jag också mig själv för att jag ska vara bättre simtränad. Jag vill så gärna komma under 48min som jag simmade på förra året. Vinnarna simmade jag med i JOW förra helgen och jag såg även många kändisar, så som Torgny Mogren, Emma Igelström, Richard Herrey, Lars Erlman, Aron Anderson, Oskar Svärd, Lovisa Sandström mm…

Även fast kanske inte loppet var det allra roligaste blev det en mycket lyckad dag, jag tycker det är coolt att se så många kändisar samt att starta så tidigt och stämningen i Vansbro är underbar den helgen.