I lördags hade vi bjudit in till ett stort kalas. Mamma fyllde femtio år den 13 oktober och vi har sällan stora fester, därför valde vi att ha det den här gången. Vi hade bokat lokal i lilla samhället Bunn där en stor del av pappas släkt kommer ifrån. Närmare femtio gäster kom och vi bjöd på exotisk planka med tillbehör och tårtbuffé till dessert. Dryck, snacks och godis slank ned här och där med. Det blev en riktigt lyckad fest och jag tyckte det var supertrevligt. Fast det tycker jag alltid det är när man umgås med sina nära och kära.

Strax efter 02.00 var vi hemma i Gränna igen, för då hade alla gästerna gett sig av hemåt. Jag klev ur bilen och blev stillastående, för stjärnhimmeln var magisk. Det var längesen det var så klart och det var längesen jag var utomhus vid den tiden. Allt var så vackert. Jag ställde mig på gräsmattan och blickade upp, drömde mig bort. Jag började fundera, jag började tänka på hur cool världen är och hur cool rymden är. Ett stjärnfall såg jag också under den kvarten jag stod och kollade.

När det är kalas lever jag verkligen där och då, jag stänger så gott som av mobilen och jag har knappt någon tanke på sociala medier. Men jag gillar att stå med en kamera i handen, mest för att dokumentera och för att inte glömma. Hela lördagen var lite stressig, rättare sagt var hela veckan stressig. Så det var skönt att bara få ställa mig och pilla med dem två tårtorna som jag skulle baka, för att sedan dra ett drag med plattången genom håret och kalasa hela kvällen. När pappa fyllde 50 hade vi också kalas, fast inte lika stort.

Jag tycker om sociala medier och jag tycker om att blogga. Jag gillar att ta kontakt med media och jag gillar att lägga upp strategier för att synas. Så fungerar jag! Jag har fått rollen som PR/Mediaansvarig i Team Rynkeby Jönköping 2016 och det är jag både glad, nöjd och stolt över. Det är ju just det jag älskar att göra. Jag kommer blogga på teamets blogg, uppdatera sociala medier och kontakta media. Förra året älskade jag det och det var egentligen ingen självklarhet när jag gick in i projektet att det var det jag skulle syssla med. Men man växer fram och det var som klippt och skuret för mig. I år ska jag behålla det vi byggde upp, men med mål att ta det ännu ett steg.

Jag har inte jobbat jätteaktivt med att starta upp allt, tills nu. För jag kände själv att jag behövde få kicka igång allt med värsta energiboosten. Det fick jag i söndags på träffen och nu är jag redo. Så redan när jag satte mig i bilen för att åka hem från Borås fylldes min hjärna med massa idéer och direkt efter att jag hade fått lite mat i magen, samt packat upp började jag bocka av det jag ville göra. Åt Team Rynkebys vägnar. Det här ska bli så roligt och jag känner själv att jag har lite koll på läget eftersom jag var den lokala PR-ansvarige förra året. Nu är jag teamets ansvarige och det är jag mycket glad över.

I 1,5 timmar som det tar att åka från Gränna till Borås växlade jag mellan den här låten och den här. Dem två är mina absoluta favoriter just nu. Lyssna på dem, för det gav mig otrolig energi och massor av inspiration. Jag menar, jag borde ha varit trött i söndags efter att jag vaknade halv sex och en heldag med aktiviteter efter det. Men det var jag inte, utan vid midnatt var jag tvungen att tvinga mig själv till att lägga ifrån mig datorn och släcka lampan. Jag tyckte redan innan att jag bodde i datorn och mobilen, något jag har försökt skära ned på. Nu lär jag absolut bo i datorn och mobilen stora delar av dagen. Som igår när jag vaknade superpigg av mig själv klockan 7 och ville fortsätta där jag slutade i söndags kväll.

Vilken söndag det blev! Jag åkte hemifrån när det fortfarande var mörkt ute och kom hem när mörkret hade lagt sig igen. Och hela dagen där i mellan var alldeles underbar och helt fantastisk.

Det har gått ett helt år sedan jag var på första träffen med Team Rynkeby, det var ett tufft möte för jag kände ingen och jag har väldigt svårt att socialisera mig med andra människor som jag inte känner. Jag såg ett foto från den träffen häromdagen och bara av att kolla på det kunde jag se hur vi alla hade utvecklats. Hur vi hade hittat vår roll i teamet och gjort det till något fantastiskt. Jag vet inte vem jag pratade med då, trots att det inte var många som jag faktiskt pratade med. När jag tänker efter vet jag att jag pratade simning med två herrar, men jag har inte en blekaste aning om vilka herrar det var. Men det måste ju ha varit några jag är vän med idag.

Igår hade vi andra teamträffen med det nya laget, alltså Team Rynkeby Jönköping 2016. För mig var det första gången jag träffade dem eftersom jag inte kunde vara med senast. Ska jag vara helt ärlig har jag inte tagit tag i det nya året ännu, för jag kände att jag behövde avsluta det gamla först och liksom få en kickstart med energi till att göra allt. Men igår alltså!! Dessutom pratade jag naturligt med flera av dem och stämningen var inte alls som jag beskriver ovan, från förra året.

Vilket team det verkar vara, vilken energi, vilken glädje och vilket engagemang. Det är absolut inte som förra året och det ska det inte vara heller. Jag har intalat mig själv det! Det här är något nytt jag gör, fast det är samma mål och det är samma namn. Vi cyklade för första gången tillsammans, några hade aldrig cyklat på det sättet vi gjorde, andra hade aldrig suttit fast i pedalerna etc. Efteråt hade vi en hel eftermiddag med planerande. Vilken söndag!

Hela dagen gick verkligen åt det här, transporten är lite längre när man ska åka till Borås också. Men vet ni under hela det senaste året har det ALDRIG tagit tid ifrån mig, det har bara gett mig tid. För det jag har vunnit på alla timmar jag har lagt ned på insamlingen, mediakontakten, träningen, träffar och mycket mer har bara förgyllt mitt liv. Tar det tid ifrån dig är det inte något du helhjärtat går in för och det gäller allt! Prioriteringar och inställning är viktigt. Nu gör vi det här på riktigt!

Idag är det onsdag och det får mig att bli påmind om hur min onsdag för två veckor sedan såg ut. Då fick jag ett sms på morgonen i stil med ”Hej! Har du lust att umgås en sväng idag?” och då hade jag ingen aning om att det skulle komma, så väldigt spontant ändrade jag i min mentala planering och svarade ”Självklart!”. Jag började fundera och blev genast superglad. För den här gången var det inte jag som behövde ta första kontakten, vilket jag många gånger gör när det väl sker.

Det var så härligt när någon hörde av sig till mig, det gjorde min dag tillsammans med självaste daten om man kan kalla det. Min kusin och hennes söta Nelly kom förbi på våffellunch den dagen. Något som jag tyckte var riktigt trevligt.

Jag har väldigt svårt för den sociala kontakten, speciellt in real life. Det går lite lättare när jag kan uttrycka mig i skrift, men i tal är det jobbigt. Dock försöker jag och har gjort det i alla fall det senaste året. Att gå med i Team Rynkeby har verkligen varit en prövning, där jag inte kände någon. Jag är blyg av mig och jag är introvert, jag gillar att vara ensam (fast inte så ensam att jag inte känner någon i hela landet, eller har min familj långt borta). Men jag gillar att umgås med andra när jag väl gör det och jag försöker göra det oftare, att träffa släkten älskar jag!

Jag gjorde ett personlighetstest för någon vecka sedan och det stämde överens med så som jag ser mig själv. Jag läste även Jonna Jintons inlägg om självsamheten och känner många gånger igen mig i det hon skriver. När många som är introverta umgås med andra måste dem samla energi efteråt för att hamna i balans igen, medan dem extroverta får energin av mötet med andra. Jag kan inte säga att umgås med andra tar energi ifrån mig, för efteråt är jag oftast väldigt glad. Däremot tar det energi från mig innan och under tiden, för jag måste kämpa så mycket för att vara social. Jag gillar därför att vara ensam en stund varje dag för att bara kunna befinna mig i mina egna tankar. Men jag har gärna familjen springandes i huset, eller att jag har en date med en vän inplanerad längre fram.

Den här gången blev jag så glad över att jag slapp ta den första kontakten, för även att jag inte gör det speciellt ofta känns det som jag gör det många gånger. Jag trivs med den relationen jag har till mina vänner, för det är alldeles lagom för att det varje gång ska ge mig massor av längtan och massor av energi, istället för tvärtom.

♥ – Till mina fina vänner

Efter en hotellfrukost på Scandic med mamma i Jönköping igår hoppade jag in i bilen tillsammans med fyra andra Team Rynkebyare från i år eftersom vi skulle ha återträff. Vi visste inte vad som fanns på programmet eftersom det var en hemlighet. Men när vi väl var framme på Scandic City i Karlstad tillsammans med alla andra som skulle vara med på återträffen fick vi reda på att vi skulle besöka stadens kännedom. Löfbergs Lila såklart… Vi fick en liten presentation om hur kaffe tillverkas, vilket var mycket intressant. Efteråt var det provsmakning av olika kaffesorter, men eftersom jag verkligen inte gillar kaffe hoppade jag över den biten.

Nästa stopp var i Karlstads curlinghall, som för övrig är en av Europas största och finaste hallar. Vi skulle testa på curling och efteråt spela en match. Jag har faktiskt testat sporten en gång tidigare (för många år sedan) och då gick det inget vidare, igår gick det mycket bättre och jag kände att jag hade någorlunda kontroll. Men jag som många andra bjöd på en ordentlig vurpa. *Skrattfest*. Jag gillar inte att slå mig, därför är jag väldigt försiktigt ute på hal is och på andra ställen för den delen också. Men den här gången gjorde det inte ont, dock trodde jag att jag skulle ha träningsvärk i diverse muskler idag eftersom det var många nya rörelser.

Efter att vi hade minglat lite åkte vi tillbaka till hotellet och på kvällen var det en höstbuffé till middag. Riktigt god och bra mat, med massor av alternativ. Jag saknade dock någon sötsak, så som efterrätt eller chokladbit eller liknande och jag var inte ensam om det. Samtidigt blickade vi tillbaka på gamla minnen och vi fick se foton som vi inte hade sett tidigare. Kvällen slutade inte förrän halv tre i natt för min del, eftersom det var för trevligt för att tänka på något annat än att vara i nuet.

Konstigt nog var jag varken trött igår eller idag, trots att jag vaknade flertalet gånger i natt. Efter hotellfrukosten och en kanelbulle åkte vi hemåt igen.

Vilken fantastiskt fin helg det blev, jag har haft så roligt, jag har pratat otroligt mycket och jag har sinnesmässigt både varit ett år tillbaka i tiden och ett år framåt i tiden samtidigt som det var längesen jag befann mig så mycket i nutiden. Jag går ju in i nästa års team också, som vissa andra, men jag vill absolut inte släppa taget om det här året och dem fina vännerna jag har fått.

Efter jobbet förra fredagen styrde bilen mot huvudstaden för en weekend tillsammans med hela familjen. Egentligen hade vi bokat dem där hotellnätterna för Lidingöloppets skull, men planen blev lite ändrad. Nu hade vi istället en hel lördag som vi kunde göra vad vi ville med. Men vi tar det från början.

Vi bodde på Ibis Styles Järva precis norr om Stockholm City. Det var ett riktigt fräscht hotell, med stora härliga rum och enkelt att ta sig till med bilen. Det fanns i princip inget att klaga på, förutom då att frukosten var väldigt mycket standardfrukost som det oftast brukar vara på kedjorna. Jag lyssnade på podcasts hela vägen till hotellet, just för jag hade varken internet eller klarade av att göra något annat då jag numera lätt blir åksjuk så fort jag inte kollar ut. Vi var framme sent och alla var trötta efter en lång vecka bakom oss.

På lördagsmorgonen åkte vi till Lidingömässan efter frukosten och fixade allt som skulle fixas så att vi slapp den logistiken på söndagen. Efter det väntade en eftermiddag i city, med shopping. Jag ville till NK och till Mood gallerian. Eftersom det var löningshelg kan jag säga att det var rätt mycket folk på gatorna. Vid fyratiden åkte vi till Järfälla, eller Barkarby. Där kollade vi runt på Stockholm Quality Outlet och åt en falafelrulle.

Vi mellanlandade på hotellet där vi badade i jacuzzin, tog det lugnt och relaxade i över en timma. Det behövdes och det var alldeles underbart. På kvällen åkte vi in till Gamla Stan och åt på vår favoritrestaurang. Pizza som alltid!

Söndagen bestämde vi att den skulle vara lugn fram tills Lidingö Tjejlopp. Därför tog vi sovmorgon, satt länge vid frukosten och tog det lugnt på rummet tills utcheckning. Sen var det dags för att springa och att inte ha ätit sedan frukostbuffén var verkligen ett vinnande koncept även att starten var 14.00 för min del, just för att jag slapp håll som jag brukar få och jag slapp tänka på maten. Det resulterade dock i att vi var väldigt hungriga efteråt.

Så efter duschen åkte vi till Vapiano på Södermalm och åt en riktigt god Carbonara för att sedan åka hemåt Gränna igen. Det omtalade Stockholmsderbyt i Tele2 Arena hamnade vi ganska mitt i, då vi mötte femtontalet piképlolisbussar och en hel del supportrar. Timmarna hemåt ägnade jag åt ännu mer podcasts och kollade upp på månen. Sen var den fina helgen slut och snart är det helg igen!