Den 23e december 2012 dog Alva Hägerå. Hon krigade mot cancern i flera år och hade hela tiden humöret uppe. Hon ville börja tillverka små änglar och sälja där pengarna oavkortat gick till Barncancerfonden. Änglar som är otroligt populära runt om i Sverige och som har dragit in flera miljoner till forskningen. Samma ängel fick följa med på bröstet hela vägen till Paris i somras.

Jag själv kände inte Alva, jag träffade henne aldrig. Men däremot har jag träffat hennes två fina systrar och lärt känna hennes föräldrar. Hela familjen var väldigt engagerade i Team Rynkeby förra året (2015). Jag har cyklat många gånger sida vid sida med hennes mamma, jag har till och med varit hemma hos dem utanför Herrljunga på cykellunch en vacker vårdag.

Hela Alvas historia är så vacker, så smärtsam och så känslosam. Dagen före julafton med start förra året kommer jag alltid tänka en extra tanke på Alva och alla andra barn som har drabbats av cancern. Inget barn ska behöva kriga mot den svåra sjukdomen.

Läs inlägget om Alva som blev otroligt populärt på Facebook förra veckan och delades över 170 gånger. Jag själv har inte skrivit inlägget på Team Rynkeby-bloggen, det har vår lagkapten Tobias gjort. Men jag publicerade det på vår Facebook-sida och jag är så glad över att alla sprider så mycket kärlek och omtanke.

Det är precis därför, alltså för en som Alva som jag är med i Team Rynkeby ett år till. Förra året gick jag med för att jag ville cykla, i år gör jag det för barnens skull!

Den 28 december varje vinter är min dag. Jag älskar att fylla år just då, även att det kanske redan är fullt upp under den här tiden på året. Men det är något visst med det ändå. Det är absolut supersvårt att önska sig något i present, eller för den delen ge mig något (det måste vara lättare att ha lite längre i mellanrum). Det är tanken som räknas och inget ska köpas för att man ska ge bort något. Något sådant fick jag inte i år heller. Det jag hade önskat mig var någon upplevelse och det fick jag i lördags.

Hela förmiddagen idag spenderade jag tillsammans med Julia och hennes Albin på Prison Island som fångar. Vi skulle klara av så många celler vi kunde på tre timmar. Go Banana! Det var vårt teamnamn och när vi var alldeles klara efter dem timmarna hamnade vi topp tre på High Score och det är vi nöjda med. Alltså vilken otroligt rolig förmiddag vi hade tillsammans. Som vi kämpade i både dem fysiska och i dem taktiska cellerna. Det var nästan samma celler som sist jag var där för väldigt många år sedan men med lite uppfräschning, så vissa kom man verkligen ihåg hur dem var. Det var riktigt roligt och jobbigt ändå!

Sen åkte vi hem för att äta lasagne med mormor och morfar, till dessert gjorde jag Gino på banan, hallon, apelsin, kiwi och vit choklad. Det är min favorit just nu.

I present fick jag väldigt många böcker som jag gärna ville ha, jag fick en fruktkorg (perfekt present enligt mig) och pengar, sen fick jag förmiddagen på Prison Island också.

Det blev en väldigt lugn och skön dag, med äventyr och god mat tillsammans med familjen. Precis så som jag ville att den här måndagen skulle bli. Älskar alla hälsningar och tackar så mycket för dem. Ikväll ska jag ta det lugnt framför datorn eller en bra film.

Ha en fortsatt happy monday!

I lördags gjorde vi något som jag knappt aldrig har gjort, eller i alla fall inte på annandag jul (fast det kändes som en höstdag). Vi åkte långt in i skogen, till en liten sjö och grillade korv. Vi tände en brasa, njöt av naturen och lugnet. En del av släkten följde med och det gör mig så glad. Jag hade önskat mig upplevelser i julklapp och det fick jag, men jag önskar mig även det i födelsedagspresent. För upplevelser blir minnen, som faktiskt bevaras.

Den här utflykten var ganska spontan och alldeles underbar, utan några som helst krav. Det var mitt sätt att fira min födelsedag på med släkten, för när mörkret lagt sig och tårna började frysa av minusgraderna åkte vi hem för att äta tårta.

Typisk bra dag eller riktigt bra dag! Det kommer jag sent glömma och jag är så glad över att få umgås med alla nära, att dem ville följa med på äventyr för att fira min födelsedag. Jag tycker annars att det alltid är otroligt mycket att fira den här tiden på året, med födelsedagar och högtider. Lite som att man äter hela tiden. Så det här var en alldeles lagom aktivitet.

Jag fyllde dock inte år i lördags, utan idag är den stora dagen. En dag som jag också kommer att tillbringa tillsammans med dem jag tycker om. Vad det blir för mat och aktiviteter har jag i stort sätt bestämt. För i år ville jag ha en fin födelsedag med roliga aktiviter. Dem brukar inte riktigt bli det, med tanke på allt som händer kring jul, nyår och mellandagar. Energin brukar inte vara så hög just nu. Men min artonårsdag inledde jag med längdskidåkning (den skidåkningen kommer jag aldrig glömma för det var bara is i spåren), 2013 var väldigt lugn och förra året firade vi en hel helg med hela släkten.

Lika mycket som vi har skapat traditioner den 24e har vi några den 23e också, eller egentligen finns det en hel del utspridda under hela december. Men för att inte vara så ”insnöad” försöker jag skapa nya, lyssna på andra och göra på vårt eget vis från år till år. I år såg dagen före dopparedagen i alla fall ut såhär…

Äntligen kunde jag känna att jag var ledig. Jag hade ju egentligen varit ledig i 1,5 vecka, men eftersom hela förra veckan var fullproppad med aktiviteter och likaså början på den här veckan kunde jag äntligen pusta ut för någon timma. Jag var helt ensam under förmiddagen och bara hade Clara-tid. Sen när syster kom hem bakade hon julgodis på löpande band och jag förberedde maten som skulle vara på kvällens julbord. Vi har dem senaste åren ätit hemlagat julbord den 23e, i år hade vi även bjudit in mormor och morfar. Det här med julbordstraditioner vet jag inte om vi har haft några, en sak är säker att vi inte äter det på julafton i alla fall.

Favoriten är julskinkan, så jag griljerade vår fjärde julskinka för december. Men det fanns även lax i olika former, köttbullar, prinskorvar, sill, omelett, rödbetssallad, Janssons frestelse och ägghalvor. I princip dem saker du kan hitta på alla julbord (skulle jag gissa på). Både blandat med färdigköpta varianter (läs köttbullar) och hemgjorda saker (läs Janssons). Jag slängde ihop en grönkålssallad och stekte brysselkål för det var jag sugen på, två helt nya utmanare på julbordet. Sen var vi lagom mätta till Bingolottos uppesittarkväll.

Alltså hur underbar är julen? Jag fullkomligt älskar julen, december och vintern. Jag tycker att julafton är otroligt mysig och jag brukar alltid få lite blandade känslor när den är över. För jag vill verkligen inte att julen ska ta slut, eller december. Jag vill inte att det ska bli nytt år och börja om från början igen. Men samtidigt är dagarna efter så ledigt härliga. För även om jag har minskat på stressen i år, alltså verkligen inte tolererat julstress och släppt både på krav och traditioner känns det som man inte kan pusta ut förrän juldagsmorgon (som i vårt fall alltid är en lugn dag). Sen tar det ju inte slut där, för det är fortfarande jul hos mig och snart är det kalas och om en vecka är det 2016. Allt gott på en och samma gång.

Julfrukosten på julaftons morgon följdes inte av att farmor och farfar kom på julfika i år, som dem alltid brukade göra. Istället tog vi det lugnt och förberedde inför eftermiddagen för att placera oss i mormor och morfars soffa lagom till Kalle. Vi har aldrig julbord på självaste julafton (man äter ju otroligt mycket ändå), därför kör vi på lutfisk och ananasgröt till dessert (ris à la Malta fast med ananas). I år jobbade pappa hela dagen, så när han började sin ledighet var det julklappsutdelning.

Jag fick i stort sätt allt det jag hade önskat mig, både i min vetskap och som överraskning. Och det blev nästan inget paket som var köpt bara för att, vilket glädje mig. Jag har aldrig fått så få paket och även att det är roligt att öppna, är jag riktigt tacksam för att det inte blev fler eller andra onödiga paket jag ändå skulle glömma bort. Jag fick träningstights, ett besök på relaxen, sängkläder, lotter, pengar, en bioupplevelse, underställ och en bok. Alldeles lagom!

Sen bar det av till Örserum för att fira resten av kvällen med faster och kusinerna, som har blivit en senare tradition.

Julafton var underbar på alla sätt och vis, jag kanske inte hade den där ”känslan” som man förr hade på julafton. Men jag tänker att det förändras från år till år och ju äldre man blir (jag har lärt mig att ta vara på den känslan man faktiskt får för tillfället och inte jaga efter någon annan). Att det faktiskt har gått ett helt år sedan förra julafton är också helt otroligt, men jag accepterar och försöker att inte tänka på det för mycket. Julen är bäst oavsett hur den blir, eller vad man gör den till (fast jag hade gärna önskat mig lite snö). Att umgås med nära och kära placerar sig absolut i topp.

Granen klädde jag 06.30 i fredags, huset är mer städat än någonsin utan större ansträngning, julbordet åt vi igår kväll innan Bingolottos uppesittarkväll, julmusiken har gått på högvarv i 24 dagars tid och julkorten skickade jag iväg senare än någonsin.

I år har jag valt att inte ta så hårt på traditionerna, jag har valt bort julstressen men samtidigt maxa julmyset (speciellt när det inte blev snö i år heller). Därför har jag gjort saker som vanligtvis inte finns med i mitt liv, jag har också skippat en del tidskrävande saker. Vi bakade aldrig det där pepparkakshuset, jag gjorde endast ett julkort och resten köpte jag i London till förmån för Cancerfonden. Jag har knappt bakat något julgodis (men ändå är huset fullt av just det), jag köpte alla julklapparna på en timma i måndags och idag ska jag bara umgås med släkten.

Jag vill önska en riktigt GOD JUL till er alla… och till er som inte fick ett julkort av mig, kommer det här.