Den här dagen har varit fin och spännande på sitt sätt. Den började med att det var lite för skönt att sova, men tillslut lyckades jag ta mig till frukosten. Vid 09.00 var det dags för dagens första simpass som landade på 3500 meter, i sol dessutom. Sen tränade jag core och spelade badminton. Efteråt åt jag hamburgare till lunch.

Mitt på dagen vilade jag, tog det lugnt i skuggan och läste en bok. På eftermiddagen var det dags för simning igen, något kortare men fortfarande i sol. För idag har det varit riktigt varmt och det är på gränsen att min hud har klarat det, trots att jag hela tiden har varit i skuggan, bortsett från simpassen. Avslutningsvis ville jag ta vara lite mer på solen och dessutom fortsätta läsa min bok, så jag gick till poolen för att avsluta dagen samtidigt som solen började gå ner bakom bergen.

Jag tänkte att vi skulle prata lite simteknik. Jag är lärd från början. Något jag är otroligt glad över är att jag lärde mig simma när jag var yngre. Alltså simma bra, snabbt och alla simsätt – teknik!

Beroende på vad man har för mål finns det lite olika tekniker man kan använda sig av och jag är skolad för bassängsimning till en början men det senaste halvåret har jag försökt ändra min teknik till att passa mer öppet vatten-simning. Alltså få mer kraft i armtagen för att orka långa distanser, använda benen mer sällan för att inte bli uttröttad för snabbt och vara lite bredare i tagen för att ha balans på vågorna. Jag har nog aldrig tidigare tänkt speciellt mycket på hur jag simmar.

I oktober såg jag mig själv simma på film för första gången. Utefter det fick jag tips av Colting & Borssén på vad jag skulle ändra. I helgen var jag på triathlonläger med Andreas Lindén där jag även då fick lite tips på vad jag kan ändra i min simning. Igår blev vi också filmade, för att idag få nyttiga tips på vad just jag ska ändra på för att bli ännu bättre och kanske ännu snabbare.

Jag tycker det är spännande det här med tekniken, för hur mycket jag än tänker på det är det otroligt svårt att vänja sig av med en vana. Musklerna är inte vana vid den nya rörelsen, det blir mycket att tänka på och det blir jobbigare. Men tragglar man tillräckligt har man lyckats ändra på dem där detaljerna som kan göra mycket i slutändan. Jag har fått ungefär lika synpunkter från alla som har coachat mig dem senaste månaderna, dock har jag en bra grund att det är detaljer som vi är inne och petar på. Men att se sig själv på film är verkligen ett bra sätt att förstå vad man måste ändra på!

I lördags började jag min resa på några dagar. När jag hade ätit en god långfrukost med familjen på morgonen och sedan fått ihop all packning var första stoppet Borås för en helg fullproppad med aktiviteter. Jag simmade ett jobbigt pass i Borås simarena, som jag för övrigt kan tycka är den finaste simhallen jag har besökt. En väldigt massa 50-or på max (vissa av dem faktiskt snabbare än max, då jag testade på drafting).

Söndagen inledde jag med en morgonjogg som var lugn och behaglig för dem andra, medan inte alls någon mjukstart för min del. Men jag kände mig otroligt lycklig, jag sprang sex kilometer utan att gå en endaste gång kom jag på nu i efterhand och dessutom i en hög fart som jag aldrig har varit van vid att springa i. Absolut inte det senaste året då jag har fått lägga löpträningen åt sidan. Jag kände mig stark och uthållig! Det var härligt, jobbigt, foten kände jag inte av och snön låg som ett vitt täcke från natten. Förhoppningsvis var det starten på det här årets löparsatsning till att bli bättre, uthålligare och snabbare.

Det var verkligen segt att ta sig upp på morgonen, men efter joggen kan jag säga att jag blev pigg. Då var det dags att hoppa i bassängen igen, för ett lite längre simpass sett till tiden. Det var skönt att få sträcka ut kroppen i det härliga vattnet. När klockan slagit 10.00 gick vi vidare till gymmet för att få fantastiskt mycket kunskap i diverse styrkeövningar. Marklyft, knäböj, pull ups mm – sådant jag vill lära mig men som jag har testat alldeles för lite.

Sen var den träningshelgen slut. Eller vi avslutade med en god lunch på ett café innan dess. Det var ett arrangerat triathlonläger eller träningshelg jag var med på. Egentligen startade det i fredags kväll, men jag kände att det dels redan skulle bli väldigt mycket mer träning för min kropp kommande vecka och dessutom ännu längre tid på bortaplan att jag valde att ansluta lördag eftermiddag istället.

Det var verkligen roligt. Det var kul att få prata triathlon, med andra som har mer erfarenhet än vad jag har. Det var underbart att få träna med andra, vilket jag ser som lyx då jag många gånger får träna ensam.

Varje torsdagskväll åker jag till Friskis & Svettis för att köra vinterspinning med Team Öster Cykel. Jag vet inte riktigt hur jag fick nys om det i höstas, men jag fastnade för det direkt. Jag tänkte att det kunde vara en bra sporre till att i alla fall få till ett kvalitativt spinningpass i veckan. För har jag något inbokat, då ställer jag inte in! Så fick det bli och igår var det den trettonde veckan på raken som jag har spinnat med dem.

Det passet är verkligen en höjdare, hur kan spinning vara så roligt? Hur kan det vara så fruktansvärt jobbigt? Rekordet sattes förra torsdagen, det var det vidrigaste spinningpasset jag någonsin kört. Då kanske jag inte har kört jättemycket spinning i mina dagar, för jag tycker det är otroligt långtråkigt att sitta stilla på samma ställe. Men den här vintern har det blivit många timmar i sadeln. Jag har utvecklats i både styrka, kondition och teknik. Min mentala inställning har också förändrats enormt.

Inför Vätternrundan 2014 hade jag inte tillgång till någon cykel, då satt jag på gymcykeln i en timma ungefär sexton gånger under några veckor. Det var det tråkigaste jag hade gjort, men jag var alltid lika stolt efter varje timma. Pannbensträning!

Idag tycker jag spinningpassen som är en timma är på gränsen till för korta, lunchspinningen på endast 45 minuter inklusive nedvarvning är på tok för korta. Men då har jag fått öka intensiteten istället, för jag vill känna att jag har tränat efteråt.

Tillbaka till vinterspinningen på torsdagskvällarna. Fram tills nu har vi fokuserat på styrka, med låg kadens. Det har passat mig perfekt, för jag gillar tungt och långsamt. Men igår bytte vi fokus och nu är det intervaller med tempo inför cykelsäsongen. Verkligen utanför min komfortzon. Vi har dock inte varit speciellt många tjejer på passet och till en början kände jag ingen, nu har jag lite mer koll på några i alla fall.

Jag går på spinning flera gånger i veckan och jag väljer helst dem instruktörerna som själva är cyklister, för då blir det cykelträning istället för löpträning som det oftast kan bli på dem ”vanliga” spinningpassen.

Jag kör alltid i cykelbyxor och alltid med spinningskor. Jag förstår inte riktigt dem som inte gör det, fast jag var en av dem (som cyklade i långa tights och träningsskor) bara för ett år sedan – innan jag hade hittat den där otroligt fantastiska cykellyckan.

För övrigt älskar jag Friskis nya spinnsal. Man får en otrolig energi och varje pass är riktigt roligt! Oftast kör jag lunchpassen för det passar mitt schema, då brukar jag äta hos Lisa & Erik efteråt. Men på torsdagarna åker jag direkt hem för att äta middag klockan 22 på kvällen och sedan direkt ner i sängen.

Simning har varit en del av mig i hela mitt liv skulle jag säga. Jag simmade när jag var yngre, jag slutade 2007 och då började jag istället jobba med simning, simskolor och vattensport. Jag kan dock inte riktigt säga att jag underhöll min egen simträning dem första åren när jag hade slutat. Men sen började jag sakna vattnet, trots att jag jobbade med det och då började jag träna konstsim istället. Det var en spännande sysselsättning för jag är så långt ifrån smink, dans, smidighet etc som man kan komma.

Jag fick upp ögonen för Vansbrosimningen inför klassikern och då samtidigt öppet vatten-simning. Det var ju hur kul som helst, istället för att mala längder i en 25a. Jag simmade i Vansbro två år på raken och då med utan någon vidare planerad träning inför. Jag hoppade i Dalälven och simmade på grundträning. Och det var så roligt!

Någon planerad simträning fick jag inte till förrän då jag bodde i Oxford och simmade med deras mastersgrupp varje måndagskväll – det var höjdpunkten i veckan. När jag senare flyttade till Riga hade jag tänkt hålla igång simningen, men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig trots att jag bodde granne med simhallen. Den våren simmade jag kanske två gånger.

Sen gick det ett helt år utan att jag hoppade i bassängen för att simma, jag tyckte det räckte med att jag jobbade i vattnet trettio timmar i veckan istället. Men i höstas tog jag upp simträningen igen. Sedan dess har jag i genomsnitt simmat två pass i veckan och jag har återigen funnit glädjen i simning.

Jag tycker det är så otroligt roligt. Jag följer pass och det ger mig extra glädje för annars är jag bara den som maler på längd efter längd – vilket är sjukt långtråkigt. Dessutom har jag utökat mitt förråd med utrustning. Det gör allt lite roligare också.

Bara av att hålla igång simningen har gjort att jag har utvecklats enormt. Jag är nästan lika snabb idag som när jag slutade simma för nio år sedan och jag känner mig otroligt stark. Tekniken tror jag inte är några större problem med heller. Nu vill jag bara hålla igång och få till min simträning. Förhoppningsvis så att jag kan utvecklas ännu mer, orka mer och bli snabbare.

Men att simma utomhus är fortfarande mycket roligare än att simma i bassängen!

Att träna mycket och hårt är fantastiskt för kroppen om man ger den återhämtning. Att stressa lite då och då är helt okey så länge man ger sig själv återhämtning. Att jobba hårt och mycket kan också vara roligt ibland, men man måste även planera in återhämtning. För kroppen klarar inte allt i all evighet. Idag pratar jag om återhämtning och min form av det.

Tidigare har det inte varit behövligt att planera in vilodagar från träningen, för jag har inte lyckats komma upp i den intensiteten och kontinuiteten att kroppen har tagit stryk av att träna i den utsträckningen jag har tränat. Då har det snarare varit att jag har planerat in mina träningsdagar, för att dem ska bli av. Nu är det lite annorlunda. Jag lägger in en vilodag lite då och då, för att låta kroppen komma tillbaka starkare. Men det betyder inte att jag lägger mig på soffan hela dagen. Jag har ett aktivt jobb och en sprallig kropp. Jag kan gärna gå någon promenad, men det ska inte vara så hög intensitet att jag blir direkt svettig.

Det jag har jobbat hårdast med dem senaste månaderna är återhämtning från all stress. Jag har kört på och kört på, sen sa kroppen sitt. Jag kämpar med det fortfarande, men jag har blivit betydligt bättre på att planera in aktiviteter så att jag slipper stressa (tidsoptimist javisst!), dessutom tillåter jag mig själv att strunta i vissa saker, att säga nej. Jag låter också mig själv att ta det lugnt, att våga sänka tempot och att stänga av. Jag planerar in avslappnade stunder för att komma i balans – som i lördags när vi hade en lugn filmkväll hemma. Det har varit riktigt svårt och jobbigt, för jag älskar när det är full rulle och jag blir sjukt rastlös när jag måste ta det lugnt, eller att jag inte har något att göra. Jag har bara insett att jag måste få med det i mitt liv, för det är vad kroppen älskar. Att få vila från tempot och stressen.

Jag tror dock inte på att planera in en vilodag från något på en viss dag, utan istället lyssna på kroppen. Börjar kroppen känna sig svag, trött och lite sliten det är då man ska vila. Kroppen är otroligt duktig på att säga ifrån, lyssna på signalerna. Ta gärna en extradag än att köra på i veckor i sträck.

Sen är det otroligt viktigt att låta kroppen vila på natten, sov dem timmarna du behöver. I helgen har jag lagt mig tidigt och sovit både länge samt gott om natten. Det är på natten kroppen vilar på riktigt. Och kom ihåg att kroppen inte känner av skillnaden på positiv och negativ stress.

När jag vilar från träningen lägger jag gärna in en promenad, eller annan aktivitet jag annars inte hinner med, eller så jobbar jag mer. När jag ska vila huvudet och vila från all stress då är det bästa som finns att gå ut i den friska luften (gärna med kameran i handen). Alla knutar knyts upp och tankarna blir genast otroligt klara. Andas! Andas! Andas!

Socialt umgänge i fysiskt form, alltså att träffa vänner, gå på kalas eller liknande har varit otroligt stressande och jobbigt för mig tidigare. Jag har haft så svårt för det. Men det senaste året har jag utsatt mig själv lite mer för det, jag har vågat och på så sätt är det inte lika kämpigt längre. Jag behöver fortfarande vila en stund efter en sådan aktivitet, men oftast får jag fantastisk energi från det. Jag har skrivit om det tidigare. Nu lägger jag gärna in en social aktivitet i mitt schema, för jag får en otroligt energiboost av det.

Sen kommer vi till sociala medier. Jag har alltid varit den som vill ha koll på allt och alla. Jag har konton på väldigt många olika ställen och jag har varit en del aktiv i dem också. Nu har jag insett att det har varit en faktor som har ökat stressen. Så jag avföljer, jag plockar bort appar, jag har stängt av alla notiser för jag vill själv välja när jag ska vara aktiv. Jag är inte lika beroende av min mobil längre, heller inte min dator. Jag har sänkt kraven här på bloggen, för jag behöver tiden till annat – till återhämtning. Jag lägger ifrån mig mobilen, stänger av datorn och sen hittar jag på andra aktiviter istället. Och det känner jag att jag behöver. Pressen har släppt!

Idag har jag en vilodag från träningen, ikväll har jag planerat in vila från stressen och under dagen ska jag jobba mycket. När vi pratar om jobb, är det det svåraste att stänga av – för det finns så mycket att göra och jag kan ta med en del av det hem. Men jag har blivit bättre på det och jag försöker lägga in några timmar per dygn då jag inte tänker på jobbet. Dessutom försöker jag säga nej, jag försöker prioritera ner det. Det tycker jag har fungerat bra 2016, men då har jag ändå legat på övertid och det känns helt OK.

När jag själv läser det här inlägget inser jag hur mycket min livsstil har förändrats den senaste månaden. Jag gillar verkligen hur min vardag och hur min helg ser ut nu. Vad det är jag prioriterar och vad jag tar mig tid till. Rastlösheten är det skönaste men jobbigaste jag kan känna, då vet jag att kroppen och knoppen är i viloläge. Jag måste bara acceptera! Lugn är viktigt och så som december men framförallt januari har varit vill jag att kommande månader även ska bli, det ska jag se till. Återhämtning är viktigt!

Vad återhämtar du dig i från och hur?