Jag har haft världens härligaste semester i Sälen. Jag har varit mer än ledig, vilket jag verkligen behövde. Jag har åkt massor med skidor, även om jag hade kunnat åka ännu mer. Grymmaste veckan.

En supersmarrig semla på fettisdagen

Förra söndagen åkte hela familjen med faster och farbror till Tandådalen i Sälenfjällen. Sist vi var i Sälen, var 2014. Under måndagen var det Öppet spår som gällde för min och pappas del. Även om jag hade sett fram emot Vasaloppet, såg jag ännu mer fram emot utförsåkningen. Jag kan vara den som är i backen från öppning till stängning. Men eftersom jag inte mådde speciellt bra även på tisdagen tog jag den som en vilodag, vi spelade sällskapsspel och vi åkte till Sälen by för att inhandla semlor. Det var ju fettisdagen och jag åt den godaste semlan.

På onsdagen var det äntligen dags för skidåkning. Jag älskar verkligen att åka utför, det är livet. Men vi började lite lugnt eftersom kroppen fortfarande inte var helt pigg och eftersom jag hade fruktansvärt ont i mina tår. Men efter de timmarna blev jag som en ny Clara, pigg och glad. Inget kunde stoppa mig.

Jag älskar snö

Har jag sagt att jag älskar snö? Det gör jag i alla fall och strax innan skymningen kom stack jag ut i den orörda snön i naturen och pulsade i den över halvmeter höga lössnön. Det var häftigt och riktigt roligt. På vägen ner mot längdskidspåren som var målet med min lilla tur gick det ganska enkelt, men på tillbakavägen var det uppför och sjukt jobbigt. Jag och syrran hjälptes åt för att ta oss hemåt igen. En sträcka på kanske hundra meter, tog över en timma tur och retur (inklusive lite fotostopp och skratt). När vi var hemma igen var vi lagom svettiga.

Under torsdagens skidåkning åkte vi i Tandådalen och i Hundfjället. Det var mycket snö och temperaturen var rätt hög att det blev stora vallar i de populära backarna framåt eftermiddagarna. Jag och pappa köpte pannkakor till lunch och sedan orkade vi skida ända till kvällsåkningen. Idag var det ”Smålands nationaldag” också att det blev tårta till efterrätt. En mycket härlig torsdag.

Sista dagen i backen

Syrran sa att hon skulle vara först ut i backen på fredagen, det var hon inte. Men vid tiotiden stod vi i liftkön, idag började vi i Östra Tandådalen för att förflytta oss bort mot Tandådalen och senare till Hundfjället. Solen strålade, himlen var klarblå. Det var en magisk dag. Framåt eftermiddagen kom dimman krypandes. Men det var många som hade sportlov att liftköerna var långa. Efter att vi hade grillat korv till lunch körde jag och pappa fram till stängning. Jag älskar backar där jag kan utmanas. På slutet hoppade jag och lekte i Tandådalens Snowpark. Lycklig blev jag igen.

Jag älskar fjällen, skidåkning och snö. När det var lördag ville jag inte åka hem. Jag ville stanna kvar mycket mycket längre. Men jag är glad för vad veckan hade att bjuda på. Låt det hända snart igen.

Skidåkning i Kläppen i -17°C

Förra helgen tog jag och min vän Elin bilen till Transtrand för en längdskidhelg tillsammans. Det var ett arrangerat skidläger som vi deltog i. Vi bodde i en fjällgård i Transtrand med helpension – mysigt och bekvämt. På vägen upp under fredagen stannade vi i Kläppen för att äntligen få röra på oss och testa skidorna. Solen lös hela dagen, men så fort den gick ner blev det riktigt kallt. När vi hade fått åka någon mil för första gången sedan Åre förra året och innan dess Öppet spår 2015 åkte vi till fjällgården för en lugn kväll.

Kalven runt och till Högfjället i pudersnö

Lördagen var lite varmare än fredagens sjutton minusgrader. I alla fall för oss som befann sig i Sälen-fjällen och inte nere i byn, som fortfarande hade många minusgrader. Vi åkte till Östra Tandådalen för ett varv runt Kalven. Spåren och naturen var magiska. Jag kan inte påstå att jag åker längdskidor ofta, eller att jag har någon vidare teknik att jag efter någon mil blev rejält trött. Också med tanke på fredagens pass. Jag tog någon timma i värmestugan för att värma mig och fylla på med energi. Under lunchen snöade det, när vi var redo för mer skidåkning var det pudersnö överallt. Det var så vackert.

Nu tog vi en liten kortare runda till Högfjället. Just Högfjällets spår var riktigt bra och roliga. De bjöd på varierad terräng med både stakträning och utförsträning. Nedför som är min absoluta svaghet. Vi styrde därför mot Högfjället på söndagen också. Förmiddagen var alldeles fantastisk. Endast några minusgrader, strålande solsken och perfekta spår. Det enda lilla problemet var att jag hade fått en blånagel under lördagen som värkte, kanske av min nya skidutrustning som jag köpte lite spontant i höstas. Nu tog jag de gamla pjäxorna som inte alls är lika bra, för att få mer utrymme för min omplåstrade och ömmande tå. Det gick förvånansvärt bra, för först trodde jag inte det skulle gå ens någon kilometer. Men det visade sig bli det bästa passet, dock började jag få skoskav på samma fot istället trots förebyggande skavsårstejp.

Skidåkning på Lugnet

Efter den mest fantastiska skiddagen på länge hoppade vi in i bilen och åkte till Falun. I Falun bodde vi på en fint litet B&B som hade allt man kunde tänka sig. För på måndagsförmiddagen ville vi åka skidor på Lugnet. Det var bara att i helgen som kommer nu är det Världscupen där så de förberedde och preparerade endast Världscupsbanan. Jag kan långt ifrån kalla mig elit, att den var lite väl tuff för min del. Dessutom hade jag ont i tån och skoskav. Men jag njöt ändå.

Skidhelgen med en av mina bästa vänner var slut. Vi hade några fantastiska dagar tillsammans och i skidspåret. Jag längtar tillbaka. Mest stolt och nöjd är jag över att jag inte trillade en enda gång, vilket jag annars alltid brukar göra. Jag klarade alla nedförsbackar som jag är otroligt rädd för och jag utmanade mig själv. Självförtroende stärktes rejält. Jag kände mig mycket säkrare och stabilare. Det behövde jag få känna. Men än finns det mycket kvar att lära. Strax över 6 mil fick jag ihop under de fyra dagarna. Jag får se om det blir någon mer snöträning inför Öppet spår om några veckor eller om jag får ge mig ut på rullskidorna som inte är använda speciellt mycket.

Förra söndagen tog vi (mamma, pappa, jag, Julia och hennes Albin) bilen till Trysil, via Sälen för att plocka upp våra nummerlappar. Vägen mellan Sälen och Trysil var otroligt vacker, med snövallar på nästan två meter höga runt bilen, det var mörkt och det kändes som man åkte i en dröm. I Norge och i Trysil var det ännu vackrare än tidigare under dagen, Ja faktiskt det vackraste jag någonsin sett och dessutom hur mycket snö som helst. Många älgar fanns det också, i alla fall på hemvägen.

Vi checkade in i vårt lägenhetshotell när vi kom fram, redan när jag öppnade dörren älskade jag det. anläggningen kan inte ha varit gammal och jag fick ett helt eget rum, med en dubbelsäng. Det var precis så som jag ville ha det (kanske att vi kom på vissa svagheter när vi skulle åka hem några dagar senare). Men fantastiskt! Boendet gör hela resan tycker jag.

Måndagen: startade vi ju tidigt och tanken var att ta sig på längdskidorna de nio milen…

Tisdagen: tog vi en sovmorgon och när jag vaknade ville inte kroppen röra sig. Men ju mer och mer jag vaknade till liv försvann träningsvärken och de ömma musklerna. Jag var otroligt taggad för utförsåkning. Så vi åkte skidor från elvasnåret ända fram till 18, eftersom det var kvällsåkning på tisdagarna. Men längre än så orkade vi inte med. På kvällen åt vi tacos och somnade tidigt efter två intensiva dagar.

Onsdagen: ville jag så gärna testa på manchester i backen, men resterande var lite slöa i starten att jag tog på mig mina pjäxor och gick de kanske femhundra metrarna till liften för att komma ut i backen tidigt. Det var dock redan ganska så uppåkt när jag kom fram, men vädret var riktigt fint, fast det blåste mycket. Det var den här dagen jag lurade ut hela familjen på äventyr och vi kände oss som Andrée uppe på toppen av fjället i vindbyarna. Jag älskade det!

Torsdagen: ville jag försöka mig på en revansch, jag ville så gärna testa på manchester. Vi hade bestämt oss för att packa bilen innan backen, men även denna morgon var det en del som var lite segstartade att jag blev på lite dåligt humör just eftersom jag ville vara i liften prick klockan nio. Vi hann nästan. Vädret bjöd på riktigt fint och blåsten hade försvunnit. Dock var det inte varmt längre, utan snarare minus tio när skiddagen började. Jag åkte en stor del av dagen själv och testade på massa olika backar och liftar. Ta liften upp och rakt ned, för att sedan upprepa i timmar. Vid lunchen frös vi alla eftersom solen gick i moln stundtals, då blev det genast superkallt. Men vi tog tre åk till och sedan kom vi iväg hemåt vid tretiden.

Med det sagt så fick vi en resdag, en Vasaloppsdag och 2,5 dagar i skidbacken. Det var en riktigt härlig semester och jag vill bara tillbaka. Jag njöt varje minut (förutom då vi var lite sena ut i backen på morgonen) och jag är otroligt glad över att vi gjorde den fjällsemestern. Hela familjen. Man var helt trött om kvällarna när vi hade hållit igång sedan frukost, och dessutom grillade vi i backen varje dag så det blev knappt någon längre paus. Under onsdagen köpte vi varm choklad som fika också. Allt var underbart. Vädret var fint under onsdagen och torsdagen, trots lite vind ena dagen. Tisdagen var också fin, men vädret ändrades nästan varje minut. Jag har knappt varit med om snabbare väderväxlingar och så många olika väder på en och samma dag. Ena stunden var det sol, andra stunden såg man ut som en snögubbe…

Vi bodde riktigt fint också, men nästan för långt från backen att man kunde gå dit (i skidpjäxor). Vi hade handlat all mat i Sverige så vi behövde endast komplettera för ca 70kr i en norsk matbutik. Vi fikade ute på onsdagen men annars åt vi hemlagat. Jag är tacksam och jag är mycket glad över att jag har fått så mycket skidåkning den här veckan. Jag är glad över att hela familjen hade lite ledigt tillsammans och att vi åkte iväg till Norge på äventyr.

Btw Trysil äger! Backarna är HUR långa som helst, liftsystemet toppen och alldeles lagom med folk. Åk dit!