Glädjebesked

Drömmar

Jag hade helt glömt bort det, eftersom jag visste att det skulle ta en till två månader. Men sedan förra veckan kom jag och tänka på det att det hade gått lite mer än en månad sedan sist. Sedan dess har jag väntat spänt, tänkt på det många gånger och velat att varje email jag fått ska handla om det…

JAG KOM IN!!! Jag är antagen till läkarprogrammet i Riga till våren. Idag när jag minst anade det, när jag kände mig lite deppig över maten så fick jag ett mail. ”Hej Clara! Jag har härmed nöjet att meddela att du är antagen till RSU!”. Som jag har längtat efter det där beskedet, som jag kämpade med att få i ordning allt inför ansökan, som jag många gånger kanske tagit det lite för givet att jag vissa gånger fått hejda mig och tänka att än är det inte 100. Men nu händer det verkligen på riktigt. Samtidgt som jag är överlycklig, är jag också lite rädd. Allt är så läskigt, det kommer garanterat skilja sig från Oxford, det kommer garanterat skilja sig från Gränna, Sandagymnasiet och allt annat jag är van vid. Det kommer bli tuffa år, men samtidigt är det något jag så gärna vill! Nu börjar bara ett ordnande och fixande tills januari. Det som varit så skönt att slippa när jag äntligen landat här i Kidlington. Bara att acceptera min plats, fixa ekonomin, fixa bostad i en hel ny stad för mig, bara att läsa in sig på allt, bara förbereda sig för tufft arbete, bara att plugga ännu mer engelska och bara vara lycklig. Är det min nya hemstad, 6 år framöver?

En sista summering

Drömmar

Vill bara göra en sista summering med alla de tankar jag har samlat på mig under det här året och på vägen till mitt absolut största mål hittills, att göra En svensk klassiker.

Nu i efterhand är jag riktigt riktigt nöjd över attt ha klarat det. Det som till en början var näst intill omöjligt i mina ögon, i alla fall under de förhållandena jag hade då, det fanns där bara som en dröm. En dröm jag jättegärna vilja uppfylla, men för att göra det så visste jag att det krävdes hur mycket arbete på vägen som helst. Men jag tog den risken, jag tog den chansen. Fick med mig pappa på vägen och nu i efterhand är jag överlycklig att jag verkligen tog det steget.

Steget som började i Sälen, eller rättare sagt någon månad innan dess på Hallby. Det var min andra vinter som jag åkte längdskidor, innan dess hade jag knappt stått på ett par skidor. Men jag såg det som en utmaning, en utmaning jag verkligen ville lyckas med. Sen när jag väl var där i Dalarna bland alla andra tiotusen deltagare som gjorde samma sak som mig, vilken lycka jag kände då. Men efter att ha kämpat mer än dubbelt så mycket som jag hade gjort tidigare, när gryningen hade blivit skymning då spökade psyket för mig. Det var som att jag ville ge upp, tårarna bara rann och helst av allt ville jag tillbaka till stugan vi sov i. Mycket av det berodde nog på att jag inte var helt så förberedd som jag borde ha varit, likaså att min ork tog slut. Jag fyllde inte på så mycket energi som min kropp behövde. Men räddningen var pappa. Han åkte vid min sida hela den långa sträckan, även fast han kunde ha gått i mål flera timmar före mig. Men hade han inte varit där hade jag gett upp. Vasaloppet var även det loppet jag var från en början var mest nervös inför just för att skidor inte var min grej. Eller mestadels för att jag inte är en van skidåkare med den perfekta tekniken. Men jag tog mig i mål och tills nästa år när jag ska åka det riktiga som går första söndagen i mars, det som sänds på tv och jag ska vara mer förberedd, samt att bara tänka positiv oavsett vad som kommer i vägen.

Bara några veckor efter att snön försvann, var det dags att plocka fram cykeln för att få ihop de 100 milen jag så gärna ville få ihop innan det var dags, samma natt som jag hade tagit studenten. Eftersom allt hände på samma gång hann jag inte riktigt tänka på själva loppet så mycket i förväg förrän jag väl var ute på de östergötska vägarna och kämpade mot den kraftiga motvinden. Vätternrundan visste jag att jag skulle ta mig igenom, om det inte hände något. Jag gjorde absolut inte samma fel som tidigare, jag hade fyllt på mina depåer så orken hade jag hela långa loppet. Det jag inte hade var muskelstyrkan och vant rumpan för fjorton timmars cykling. Vätternrundan var det absolut jobbigaste loppet sett till vad kroppen klarade. Den smärtan jag hade när jag gick i mål, eller rättare sagt de sista fem milen. De var hemska! Dagen som började i kraftig motvind, övergick till en härlig solig dag med många minnen.

Simning hade jag inte utövat speciellt mycket under våren och sommaren. Men eftersom jag är en gammal simmare så finns tekniken och konditionen hade jag också från de tidigare träningarna. Så för mig var det inga problem att sätta upp stora mål inför Vansbro, heller inte någon risk att gå ut för hårt för att pressa tiden. Det som var det mindre roliga var att jag fick starta i en grupp bland mycket sämre simmare än mig. Men det här var det loppet jag gick i mål med ett stort leende på läpparna, samt att jag inte tyckt det var en pest någon gång under hela tiden. Så fort jag kom upp på bryggan ville jag bara göra om det. Det var endast småsaker som gjorde mig lite nervös inför detta, våtdräkten som jag inte hade simmat in i speciellt många gånger, samt att jag så gärna ville att glasögonen skulle hålla sig immfria så jag kunde se mina riktmärken. Allt gick som smort och maten efteråt i mässtälten var den bästa.

Vi avslutar vår lilla resa på Lidingö, med löpning. Jag är absolut ingen van löpare. Jag började gilla löpning våren 2012 och därmed började springa regelbundet. Men eftersom jag drog på mig en riktigt långvarig skada under hela vinterhalvåret var jag nervös över om jag skulle klara det. När jag kände att mina benhinnor var med mig ville jag inte gå ut för hårt med träningen inför det 30 kilometer långa loppet. Jag ansåg heller ta den tid det behöver och ha endast ett träningspass som är det längsta jag någonsin gjort (alltså själva loppet). Och så fick det bli, sen kunde jag ha varit lite duktigare på att träna annat inför dagen D. Men tiden försvann speciellt när det även här hände så mycket annat. Flera gånger innan, funderade jag på varför jag var så korkad att avsluta med Lidingöloppet (det jag minst av allt var säker på om jag skulle klara). Men nu en vecka efteråt förstår jag varför jag gjorde så och jag är glad för hur det blev. Även under detta loppet hade jag ingen som helst problem med orken men däremot ville inte musklerna i benen mer. När jag väl var i mål var jag stel och frusen men jag kunde så gott som röra mig normalt. Pappa åkte på något likt jag åkte på under Vätternrundan. Kroppen var liksom instabil i flera dagar efteråt.

Jag tänkte flera gånger under alla dessa lopp att jag inte kommer göra om dem, men lyckan man får när man är i mål. Den går inte ta ifrån en. Så direkt dagen efter vill man bara göra det igen och igen. Även fast man fick kämpa, även fast man hade ont, även fast psyket inte riktigt var med en, även fast vädret var på topp i år och kanske inte är det nästa gång. Ja, som ni redan kanske har listat ut så kommer jag göra om klassikern nästa år (om inget annat kommer i vägen). Det är det jag i alla fall ska gå för och helst av allt vara lite mer tränad och försöka prestera lite bättre under alla momenten. Jag tycker du också ska testa om du funderat på det någon gång. Lyckan är obeskrivlig när du klarat det, även fast det på vägen många gånger är tufft. Jag har haft ett kanonår, med att ha En svensk klassiker som mål. Sikta stort!

Några snabba…

Drömmar

Nu när jag har avklarat En svensk klassiker kommer det nu en snabbsummering, för att sedan under morgondagen summera mitt stora mål i text.

Öppet spår (Vasaloppet) 90km, Vätternrundan 300km, Vansbrosimningen 3km, Lidingöloppet 30km

Roligast: Vansbrosimningen
Tråkigast: Lidingöloppet
Jobbigast för kroppen: Vätternrundan
Jobbigast för orken: Öppet spår
Jobbigast för psyket: Öppet spår
Jobbigast allmänt: Öppet spår
Lättast: Vansbrosimningen
Svårast: Öppet spår
Svårast tekniskt: Öppet spår
Lättast tekniskt: Vansbrosimningen
Mest tränad till: Vätternrundan
Minst tränad till: Lidingöloppet (Vansbrosimningen, men har redan tekniken)
Bäst förberedd för: Vätternrundan
Sämst förberedd för: Lidingöloppet
Godast mat: Vansbrosimningen
Bäst väderförhållanden: Svårt att säga eftersom vi haft nästan perfekt väder under alla loppen
Sämst väderförhållanden: I så fall blåsten på Vätternrundan, eller kylan under Lidingöloppet
Bästa arrangemang: Öppet spår
Sämst arrangemang: Lidingöloppet
Skulle mest av allt vilja göra om: Vansbrosimningen
Skulle helst inte vilja göra om: Lidingöloppet
Kunde ha gjort bättre: Öppet spår
Coolaste att varit med om: Vätternrundan (eftersom det studentdygnet var helt crazy)
Var mest nervös inför: Öppet spår
Var mest oroligast inför: Lidingöloppet
Bästa prestationen/placeringen: Vansbrosimningen
Sämsta prestationen/placeringen: Öppet spår
Höll på att ge upp på: Öppet spår
Mest nöjd över att ha klarat: ALLT! 

Öppet spår 90km: 25 februari 2013, tiden 10:55:18
Vätternrundan 300km: 15 juni 2013, tiden 14:08:00
Vansbrosimningen 3km: 7 juli 2013, tiden 0:48:18
Lidingöloppet 30km: 28 september 2013, tiden 4:02:12

En svensk klassiker 2013

Drömmar

I och med att jag tog mig i mål i lördags har jag även klarat av mitt stora mål i år, att göra En svensk klassiker. Jag är en klassiker! Wihoo. Så lycklig är jag. Till en början trodde jag nästan det skulle vara omöjligt för min del att lyckas, det skulle kräva så fruktansvärt mycket träning, men det var ett mål som jag verkligen ville lyckas med. Nu har jag äntligen klarat av det. Under lite mer än ett år har ni kunnat följa min väg till Mitt OS 2013. Ja, för att göra en svensk klassiker för min del är som att deltaga i OS. Ett tag kände jag mig korkad över att avsluta med Lidingöloppet, just det lopp jag inte hade en aning om att jag skulle klara av (pga benhinnorna). Men nu i efterhand är det så roligt, så skönt och fantastiskt att ha gjort alla loppen i år. Jag är lycklig. Jag gjorde det! Nu är det bara att sikta på nästa mål. Vad det kommer vara kan ni som vanligt följa här (måste bara tänka ut det först).

Hemligheter 2014

Drömmar

Jag blickar tillbaka till den där dagen som förändrade allt hur min framtid skulle se ut, eller i alla fall hur jag hade tänkt att den skulle se ut. Dagen var återigen då beskedet om högskolan kom. På något sätt hade jag redan innan det där verkliga beskedet bestämt att det inte var sjuksköterska jag skulle bli. Dels när valen var gjorda men ännu mer när verkligheten kom ikapp. Men jag kunde ändå inte tilltala mig själv innan jag fick reda på det. Som jag har skrivit tidigare så var veckan därefter en lång vecka med många sömnlösa nätter och mycket tankar som snurrade i huvudet. Jag letade febrilt efter något jag verkligen ville göra. Något som kom från hjärtat.

Tidigare har jag skrivit att det var språkresa jag ville göra, men efter det här inlägget har synen på det ändrats en aning och jag har varit lite mer öppen, lite mer ärlig och framförallt håller jag inte längre på någon hemlighet… Det blev mycket starkare än vad jag har trott efter att jag endast fick reservplatser på läkarlinjen. Det blev ännu mer tydligt hur mycket jag gärna ville komma in där. Likadant hörde jag från personer runt omkring mig ”Är det läkare du ska bli, ska du satsa. Inte ta den lätta utvägen och bli sjuksköterska” Och lite så var det faktiskt, jag trodde jag kunde ta den lätta utvägen för att jag inte såg någon chans i att bli en läkare. Jag kämpade inte för det och jag var rädd för att kämpa, valde bekvämligheten före. Men efter den där tankeveckan blev allt klart mycket tydligare. Jag var inte längre villig att ge upp. Jag skulle inte flytta till Stockholm och bli sjuksköterska för det var inte det jag absolut ville bli. Den tanken var i alla fall bearbetad och klar. Jag tackade Nej. Satte mig istället vid datorn och googlade. I flera dagar hade jag google som bästa vän. Jag sökte på allt möjligt vad jag kunde tänka mig att göra och många av sökorden innehöll ordet ”läkare”.

Sökresultaten slutade i att jag hittade ett universitet för internationella studenter i Riga, Lettland. Där man kan studera till läkare i 6 års tid. Alltså samma utbildning som man läser i Sverige, fast på engelska. Och man kommer få exakt samma licens. Den licensen som ger tillåtelse att arbeta i alla EUs länder + några till. Innan hade jag inte tänkt på att studera utomlands eftersom jag inte var villig att lämna Sverige, jag har det så bra i detta land och att bo någon annanstans under en lång tid var inget jag tidigare ville. Därför hade jag inte kommit på den tanken tidigare. Nu ser jag det på ett annat sätt. Efter att jämfört alla de europeiska utbildningarna som gav samma licens som de svenska, så att man sedan kan arbeta i Sverige kom jag fram till att Riga Stradins University verkade absolut bäst. Jag läste på deras hemsida, dag ut och dag in. Jag letade upp all den information jag ville ha och behövde. Jag kollade upp hur man ansökte och tog verkligen tag i det för att förverkliga mina drömmar.

Ansökningsprocessen var lång. Jag har frågat gamla lärare och jobbreferenser. Jag har skrivit ett motivationsbrev om varför jag vill bli läkare, jag har letat efter gamla rektorer för att få tag i rätt betyg, både på engelska och svenska. Jag har letat efter mina vaccinationspapper som jag inte hade en aning om att jag hade, jag har haft mailkontakt hit och dit. Jag har vaccinerat mig. Jag har varit på läkarundersökning, likaså lungröntgen. Jag har blivit fotograferad för att ha passkort. Jag har fyllt i ännu mer papper. Tillslut, härrom dagen då skickade jag in min ansökan om att läsa till läkare med start våren 2014 i Riga. Svaret om jag kommer in eller inte får jag inom två månader. Så nu återstår bara väntan och hålla tummarna. För det är något jag verkligen vill och har sett fram emot under en lång tid.

Det var inte riktigt så jag hade sett mitt liv framför mig. Jag skulle läsa på ett svenskt universitet som de flesta andra och livet skulle rullat på. Istället kan det förhoppningsvis bli på ett annat sätt och jag är supertaggad men samtidigt lite rädd. Jag vet hur mycket jag måste kämpa, hur tufft det kommer bli. Allt nytt jag måste ta in, den svåra utbildning och dessutom är det på engelska. Jag är ingen klippa på engelska, lite mer normal. Jag är förberedd och nu är jag villig att kämpa. Jag ska göra allt för att nå mina drömmar.

Nu blir det lite mer självklart varför jag ska åka iväg på språkresa. Jag kommer åka till Oxford för att jag vill ut och resa, samtidigt som jag vill lära mig språket och förbereda mig inför våren. Det är två saker jag verkligen vill och kommer från hjärtat, två saker som kommer bli tuffa, två saker jag verkligen måste kämpa för. Men jag är taggad och hoppas på att det kommer bli superroligt. Men som sagt så är jag inte antagen till Riga ännu, men vad jag har hört har jag stora chanser att bli antagen samt att jag håller tummarna. Fortsättning följer…

ps. för er som frågat om vad jag ska göra efter Oxford i vår, HÄR har ni svaret och förlåt om jag gett er otydliga svar. Jag valde att hålla det ett tag för mig själv, men nu vet ni i alla fall hur jag tänker

Mina lopp

Drömmar

2019

Göteborgsvarvet 21K – DNF

2018

Öppet spår 90K – 9.04.45 (PB)
Nattvasan 90K – DNF
Göteborgsvarvet 21K – 2.09.04
Borås Triathlon – DNF
Tjejvättern 100K – 3.00.00 (PB)
Halvvättern 150K – 4.24.00 (PB)
Vätternrundan 300K – DNF
Jönköping Open water 2,8K – 0.44.53
Vansbro 10K – 2.48.33 (PB)
Vansbrosimningen 3K – 0.42.03 (PB)
Ironman 70.3 Jönköping – 06.19.47 (PB)
Lidingöloppet 30K – 3.40.37

2017

Öppet spår 90K – DNF
Göteborgsvarvet 21K – 2.08.46
Borås Triathlon – 6.24.33
Halvvättern 150K – 5.08.00
Vätternrundan 300K – 08.56.00 (PB)
Cykelvasan 95K – 4.05.39
Blodomloppet Jönköping 5K – 30.41
Ironman Kalmar – 12.59.46 (PB)
Hammarrundan 70K – 2.12.00
Roxen runt 10K – 2.55.56
Stockholm Halvmarathon 21K – 2.02.41 (PB)
Velothon Stockholm 160K – 4.35.00
Lidingöloppet 30K – 3.37.27 (PB)

2016

Landsjön runt 12,5K – 1.09.35
Göteborgsvarvet 21K – 2.17.21
Blodomloppet Göteborg 10K – 1.06.04
Tjejvättern 100K – 3.09.00
Halvvättern 150K – 5.07.00
Vätternrundan 300K – 10.00.00
Jönköping Open water 2,8K – 0.44.45 (PB)
Lidingöloppet on tour Jönköping 10K – 1.13.54
Ironman Kalmar – 13.32.25

2015

Winterrun 10K – 1.08.16
Öppet spår 90K – DNF
Sommen runt 124K – 4.34.00
Tjejvättern 100K – 3.22.00
Halvvättern 150K – 5.57.00
Vätternrundan 300K – 12.30.00
Fight cancer and run 5K – 00.48.39
Lidingö Tjejlopp 10K – 1.09.35

2014

Vasaloppet 90K – DNF
Women’s run Riga 7K – 0.44.41
Göteborgsvarvet 21K – 2.25.10
Tjejvättern 100K – 3.45.00
Vätternrundan 300K – 13.46.00
Jönköping Open water 2,8K – 0.52.35
Vansbrosimningen 1,5K – 0.27.49
Vansbro tjejsim 1K – 0.18.26 (PB)
Blodomloppet 5K – 0.28.31
Midnattsloppet 10K – 1.03.13
Tjejmilen 10K – 1.05.00
Lidingöloppet 30K – 3.54.21
Stockholm Tunnelrun 10K – 1.05.12

2013

Rallarloppet 40K – 5.26.20
Öppet spår 90K – 10.55.18
Vårruset 5K – 0.31.03
Sommen runt 127K – 4.46.00
Tjejvättern 100K – 3.22.00
Vätternrundan 300K – 14.08.00
Jönköping Open water 2,8K – 0.49.41
Vansbrosimningen 3K – 0.48.18
Örserum Triathlon 0,4/20/5K – 1.36.10
Blodomloppet 5K – 0.29.15
Midnattsloppet 10K – 1.00.40 (PB)
Tjejmilen 10K – 1.04.02
Lidingöloppet 30K – 4.02.12

2012

Vårruset 5K – 0.26.43 (PB)
Tjejvättern 100K – 3.54.00
Tjejmilen 10K – 1.05.25

Min hemlighet

Drömmar

Jag började med tanken att bli läkare, sökte därför in till alla universitet i hela Sverige. När jag sedan insåg att det inte höll för mig, var det specialistsjuksköterska jag siktade in mig på. Skönt tyckte jag när valen var gjorda och jag hade en plan för hösten. Men på vägen kom det andra saker i mellan. Jag sökte in till tekniksprånget, som var en civilingenjörspraktik ute på företag. Antalet sökande var enormt denna höst och jag blev inte ens kallad till intervju till någon av de 20 företagen jag sökte in till. I samma veva började jag ångra mig. Det kanske inte var plugga jag skulle göra till hösten. Började fibrilt att komma på andra saker man kunde göra. Säsonga i fjällen stod högt på listan, men vad skulle jag göra hela hösten fram tills dess? Åka iväg som Au-pair var under en för lång tid. Resa? nja, helt själv med massor av utgifter. Jobba? jag kunde söka flera nya jobb, jag kunde också få anställning som simlärare under en lite längre tid. Men det var inte något jag ville göra. Jag vill göra så mycket i mitt liv och något jag inte ville göra var att i princip slösa bort ett helt år nu på att jobba inom ett området jag kanske inte tycker om. Jag vill göra det jag vill. Jag vill göra det jag alltid drömt om.

Svaret till universiteten kom… Som jag redan hade förberett mig på kom jag inte in på läkarlinjen, men jag kom in till sjuksköterskeprogrammet på Karolinska. Jag har alltid velat till Stockholm, jag har alltid velat till Karolinska. Men var det verkligen sjuksköterska jag ville? Genast, samma dag faktiskt kom jag på att det inte var sjuksköterska jag ville bli. Jag tror det var Stockholm som hägrade mer än själva utbildningen. Samt att jag skulle hitta bostad och allt därtill. Kanske för något jag helt skulle ångra sedan.

Tankarna började snurra ännu en gång för att komma på allt vad jag kan tänkas göra. Något som jag verkligen vill. En hel veckas sömlösa nätter blev det. Men jag kom också fram till mitt beslut. Språkresa it is! tänke jag. Jag började i Nice. Jag har alltid velat kunna franska ännu mer och det är något jag verkligen vill. Idag när jag hör någon fransktalande, börjar jag nästan gråta av glädje, samt för att inte jag kan prata så fint. Jag ville till Frankrike och lära mig franska. Det tog många dagar innan jag hittade den rätta organisationen att åka med och vilka kurser osv jag skulle göra. Någonstans på vägen hamnade jag i Paris. Det var Paris jag ville till, har alltid velat. Men det var också där den dyraste utbildningen var, samt den längsta och minst anpassade. Jag ville ha en utbildning jag kunde anpassa efter mig själv.

Så jag tänkte efter en gång till. Återigen var det staden Paris som hägrade mer än allt som hade med utbildningen att göra. Tillslut landade i en språkresa för att lära mig bättre engelska. Det har man alltid nytta av, samt att fördelarna var många. Nu var det bara att hitta det bästa alternativet. Jag kunde tänka mig en språkresa som sträckte sig under höstterminen, i England som inte började före den 30 september. Oxford. Det fick bli Oxford! Så i höst ska jag åka ca 3 månader till Oxford för att lära mig engelska. Något jag vill!! Fortsättning följer…

Vägen till mitt OS 2013

Drömmar
Härligt att just Du hittat hit, det glädjer mig!
Min blogg handlar om allt som händer i mitt liv, framförallt om träning och hälsa.
Under det senaste året har många idéer satt sig på min hjärna som jag skulle vilja uppleva. Jag vet inte hur och jag vet absolut inte varifrån de kommer men när jag väl fått en idé går det inte få bort den utan ett genomförande.
”Envis som en gris” finns ett uttryck som heter och många gånger passar det in på mig. OS i London satte sina spår och jag fick för mig att jag så gärna vilja vara med i ett OS någon gång. Jag vet själv att oddsen för det är väldigt låga, i så fall krävs verkligen en storsatsning. Eftersom jag redan innan det fått en tanke om att ”Jag vill göra En Svensk klassiker 2013” tycker jag det passade bra som mitt eget OS. För mig personligen är En Svensk klassiker ett riktigt stort mål som jag så gärna vill genomföra och nästan som att vara med i OS fast lite rimligare.
Jag startade den här bloggen framförallt för att skriva om ”Vägen till mitt OS 2013”. Vill du följa min väg för att lyckas med mitt stora mål och allt annat som händer i mitt liv får du gärna stanna kvar.
En Svensk klassiker
Vasaloppet 90km, Vätternrundan 300km, Vansbrosimningen 3km, Lidingöloppet 30km