Jag vet inte varför, men hjärnan tänker ut mål och drömmar så fort vi skiftar år. Egentligen gillar jag det inte, för varför ska första januari varje år vara startskottet för något nytt? Jag vill fylla mitt liv med drömmar året runt. Men ändå kan jag inte låta bli att tänka lite extra på det nu. Jag har funderat mycket på 2016 års drömmar under större delen av hösten, för ibland är det för kort att starta i januari och som jag nyss sa så vill jag ha dem där drömmarna varje dag.

Året bjuder dessutom på 366 oskrivna blad och även att jag älskar att planera, drömma och veta mycket i förväg vill jag ha in mer spontanitet, jag vill inte bestämma mig just nu, jag vill känna in och ta dagarna som dem kommer.

Jag vill att det här året ska innehålla upplevelser – mer upplevelser och äventyr. Styrka och uthållighet är två ledord. Både att bli starkare i kroppen, i mina cykelben och mental styrka. Uthållighet som i att orka hålla på länge – både i träning och vardag. Träningen ska få första prioritet, för om ett år vill jag kunna blicka tillbaka och säga att 2016 var ett aktivt år.

Träning → Jag drömmer inte om att komma upp i ett visst antal träningstimmar, men jag vill gärna få till mer än 2015 (368h) och jag vill gärna cykla ännu längre (470 mil). Cyklingen ska få mitt absolut största fokus och jag vill ha ännu mer cykellycka än vad Team Rynkeby-året förra året gav mig (och det var inte lite).

Bortsett från cyklingen kommer triathlon vara en stor del av mig – för jag ska göra mitt allra bästa på Ironman Kalmar i augusti. Med det kommer ju både simningen och löpningen också. Jag vill bli en snabbare och uthålligare löpare. Jag vill att kroppen ska hålla!

Jag drömmer om att deltaga i loppen: Göteborgsvarvet, alla Vätternrundorna, gärna något öppet vatten, helst någon mindre triathlontävling och dessutom vill jag så gärna testa på swimrun. Jag vill springa mitt första marathon… och andra (helst Stockholm och Helsingborg). Jag strävar inte efter några tidsmål i dagsläget, jag känner dock mig själv att jag vet att tiden kommer spela roll när jag väl står på startlinjen till något lopp. Mer fokus på självaste upplevelsen!

Skidor ska inte få någon större plats av 2016 än att om det kommer snö och det finns bra spår så åker jag gärna några mil för skojs skull – i år ska jag inte snöstressa inför något Vasalopp.

Men framförallt ser jag fram emot en vår, sommar och höst fylld av spontana lopp för i år ska jag inte ha någon detox. I år ska jag ställa upp i alla lopp och evenemang jag vill ställa upp i. Jag tror jag vill utmana mig själv med att testa någon ny träningsform också. Sen självklart vill jag klara milen under timman.

Hälsa → Jag ska göra allt för att min kropp ska vara frisk och skadefri, jag vill få ordning på mina fötter. Jag vill äta allt. Jag vill ha en kropp som klarar dem utmaningar jag ger mig in i. Jag ska fortsätta jobba med min mentala hälsa och stresshantering – för stress ska inte finnas med. Jag ska fortsätta tänka positivt, även när det inte är bäst. Jag ska älska varje sekund och jag ska vara mer närvarande, mer här. Jag vill leva mer idag och inte i framtiden, heller inte i dåtiden – att acceptera tiden. Jag vill uppskatta och älska där jag är för stunden, jag vill vara fylld med glädje och lycka. Offline is the new black dessutom!

Resor → Jag vill simma på Playitas, jag vill åka utför i Åre, jag vill åka på tjejresa till London och jag vill cykla till Paris (innan dess ska vi samla in galet mycket pengar!). Dessutom vill jag upptäcka Sverige ännu mer, helst på cykel. Jag vill besöka Stockholm och Göteborg, samt åka på dagsutflykter till andra fina ställen.

Clara → Jag måste lita mer på mig själv och våga mer. Jag ska umgås mer med dem jag tycker om. Jag vill fortsätta det här med att utsätta mig själv för tuffare stunder och sociala kontakter. Jag vill bli bättre på att fotografera och redigera. Jag ska sluta jämföra mig med mig själv! Jag älskar att utvecklas i allt och jag vill lära mig mer. Helst av allt vill jag komma på vad mitt nästa stora steg i livet är, åt vilken riktning vill jag gå?

Jag har mitt favoritcitat ”Life begins at the end of your comfort zone” som jag har haft med mig genom dem senaste åren och det kommer hela tiden finnas med i mina tankar när jag ska ta beslut om olika saker, när jag är osäker, när något är läskigt och när jag ska våga mer även i år.

Varje år och varje dag blir exakt som man gör det till, så nu ska jag göra 2016 till det bästa året! För livet är för kort för att ångra något du inte gjorde, för att ha tråkigt, för att hamna i vardagslunken och för att ha kvar alla drömmar. Jag vill uppleva och jag vill följa mitt hjärta – inget ska få stoppa mig i det jag vill!

Vad vill du göra 2016?

Om jag kunde drömma fritt så skulle att flytta till norr hamna högst upp på min bucketlist. Jag älskar listor, jag gillar att göra bucketlists av mina drömmar och jag gillar att se bortom verkligheten. Men jag är försiktig, för helst skulle jag någon gång i mitt liv kunna bocka av allt det där jag skriver upp och ser framför mig. Det jag vill just där och då. Om det är i morgon, nästa vecka, om fem år eller tjugo år. Jag försöker samtidigt inte blicka allt för långt fram för då försvinner lyckan idag.

Jag skulle kunna sagt att jag helst av allt vill genomföra en Ironman, eller springa ett marathon, springa milen under timman, bli starkare, hitta ett yrke jag vill utbilda mig till eller något helt annat. Sådant som jag faktiskt redan har uppsatt på listan och som inte är allt för långt bort. För bara något år sedan hade jag att klara av en svensk klassiker, att studera till läkare, att bo i England, träna på Playitas, cykla till Paris och massa andra mindre mål. Men det har jag redan bockat av!

Eller så skulle jag vilja säga att det skulle vara fred på jorden, att alla skulle älska varandra, att klimatförändringarna inte går mot det sämre. Men det är världsliga problem, som inte jag kan fixa.

Min bucketlist förändras med mig, hur jag mår, vart i livet jag är och hur min vilja ser ut. Får jag drömma fritt vill jag idag flytta till ett mysigt ställe i norra Sverige, där det finns snö, där det är kallt, där det blir tyst så fort jag kliver utanför dörren. Ensamheten, eller självsamheten är stor just där jag vill bo. Fast helst av allt skulle jag vilja ha med min familj dit, eller en framtida familj. Jag vill kunna åka längdskidor utanför dörren, jag vill kunna svischa ned för pisterna med carvingskidorna. Jag vill kunna sticka ut på fjället och njuta, löpa, träffa på renar, plocka bär, känna friheten och låta ögat se på vackra vyer. Det ska vara på landet, eller i en mindre by.

Det är otroliga kontraster mot hur jag bor idag, jag tror jag kommer avsky det för en stund efter nyförälskelsen har lagt sig. Jag kommer inse hur smidigt det är att ha närheten till mataffären, slippa alla mygg, ha gatlyse, inte behöva skotta i den utsträckningen och mycket mer. Men i längden kommer jag älska det!

På den platsen skulle jag vilja kunna jobba med det jag brinner för, det som ger mig glädje var dag. Jag vill skriva, fota, blogga, dokumentera och ha ett varierat jobb. Jag vill kunna jobba hemifrån. Kreativt och digitalt.

Vad skulle du helst vilja göra? Jag skulle också kunna tänka mig genomföra Paris-Brest-Paris som Helena drömmer om. Eller åka på Erikas träningsresa till Kroatien som hon drömmer om att arrangera. Eller leva aktivt och vara frisk, samt att cykla på Mallorca som Anna drömmer om.

Jag hade länge planerat att om det verkligen inte kom något annat i vägen skulle jag ta bilen till Kalmar, lördagen den 15 augusti och så blev det faktiskt! Det är oftast man/jag har massa saker i luften, som sedan ändå inte blir av. Men det här var något jag verkligen ville göra, så jag planerade, jag siktade in mig på det och verkligen slog slag i saken.

03.30 ringde väckarklockan igår och jag åt frukost innan jag snabbt hoppade in i bilen för att köra mot Kalmar under morgonen. Jag var pigg till en början, men efter någon timma slog tröttheten till och då stannade jag på en parkeringsficka för att ta en 5 minuters powernap, efteråt åt jag en av chokladbarsen som jag hade med mig som nödproviant under dagen. Det var nog första gången jag åt choklad klockan 05.00 på morgonen, men det smakade riktigt gott och efter energipåfyllningen var jag pigg resterande sträcka.

Vägarna var väldigt tomma, likaså inne i Kalmar. Men deltagarna och deras anhöriga hade redan vaknat, så det var livat i staden vid 07.00. Varför jag gick upp så tidigt var för att jag ville se simdelen också, jag ville se alla momenten och eftersom starten gick vid 07, var jag helt enkelt tvungen att vara där då. Det var mysigt, för solen och dagen höll på att vakna till liv samtidigt som jag åt min andra frukost och blickade ut över vattnet där dem första simmarna snart skulle dyka upp.

Jag satt länge och kollade på simningen, bytte sedan plats till när dem gav sig iväg på cyklingen, för att senare ställa mig vid rondellen där dem skulle varva på cyklingen. Strax därefter kollade jag in löpningen och vandrade lite i staden. Jag har inte varit i Kalmar många gånger, men av det jag såg så är det en fin stad! Jag hade med mig lite matsäck, eller mellanmål, men när det tog slut åt jag en hamburgertallrik på en restaurang samtidigt som vinnaren var påväg in mot målet efter att ha varit igång i över åtta timmar.

Dem sista timmarna tillbringade jag på läktaren vid målet, jag hejade fram andra och tredje man, samt dem tre första kvinnorna och några fler. Sen fick det räcka för min del. Vädret var riktigt fint, varmt och soligt så jag kände mig lite utmattad efter att ha hållit igång sedan tidig morgon och brännan började kännas. Vid 17.30 köpte jag med mig lite choklad och sedan tog jag bilen hemåt efter en mycket lyckad lördag. Jag är otroligt nöjd över att jag åkte dit, för jag hade det superkul, trots att jag var själv. Eller själv var jag absolut inte, för jag har aldrig varit med om någon liknande publik (några jag kände såg jag också faktiskt). SÅ SJUKT HÄFTIGT! Stämningen var otroligt mäktig. Det sägs att Kalmar har världens bästa Ironman-publik och det stämmer nog. Själva loppet är mycket publikvänligt också, vilket jag skulle säga underlättar att få dit ännu mer människor som kollar. Coolt!

Jag nördade ner mig i form av att jag laddade ned en app där jag följde mina favoriter för att hålla koll på dem, samt att jag under dagen lärde mig en hel del nya namn. Jag kände till ett antal, men när dagen var slut visste jag ännu fler, bland annat topplaceringarna. Patrik Nilsson som vann, bara 23 år gammal var riktigt duktig. Det var roligt att se, svenskt rekord slog han också. 2012 var första året som Ironman Kalmar kördes och sedan dess hade det inte varit en svensk man på prispallen (vad jag förstod), i år kom både ettan och trean från Sverige!

Igår var jag nöjd över att stå vid sidan av och kolla på, med tanke på att det var den värsta simningen genom tiderna med riktigt höga vågor, det blåste ganska kraftigt på cyklingen och det var varmt under löpningen. Samt att jag hade en stukad fot och inte var i form för att klara av 3,8km simning, 18 mils cykling och dessutom springa ett marathon efter det.

Men… 2016, då ska jag göra allt för att ta mig i mål! Jag vill också! Jag vill uppleva den där mäktiga stämningen från den andra sidan mot vad jag upplevde igår och det var just därför jag ville åka till Kalmar igår. Jag ville veta mer om hur det var innan jag bestämde mig. Nu har jag bestämt mig! Träningen börjar nu, eller den har redan börjat för att jag ska klara av att fullfölja min dröm som jag har haft sedan 2012, alltså ta mig i mål i Ironman Kalmar och det ska vara under den femte upplagan. Och du kommer få följa med mig på resan dit, här på bloggen.

Dem senaste två åren har jag varit så otroligt sugen på att cykla alla tre Vätternrundan-loppen. Det har varit som en dröm för mig och att jag var helt bombsäker på att det ett år skulle hända. I år hände det! Varför har jag inte gjort det tidigare? Jo för att då har jag inte alls varit fullt så lika frälst vid cykling, även att jag har älskat det. Jag har tyckt att det är ett stort steg att cykla först tio mil ena dagen för att dagen efter cykla femton mil. Därför har jag nöjt mig med Tjejvättern och Vätternrundan, som för mig har varit stort. I år dock, så har mina perspektiv ändrats och femmilsrundorna som har varit långa för mig tidigare är knappt värda att ge mig iväg på. Galet tänkt eller hur? Allt borde vara värt!

Min dröm har gått i uppfyllelse och jag cyklade min fjärde Tjejvättern, min första Halvvättern och min tredje Vätternrunda under den senaste veckan. Det kommer jag lätt göra om för det är otroligt roligt.

Tjejvättern: Jag cyklade på samma tid som jag hade som guldmål. Det är en trevlig tjejfest, lite väl mycket damcyklar kan jag tycka. För det är svårt att hitta en klunga om man vill cykla på det viset, som jag har velat dem senaste tre åren. I år ville jag dock cykla solo för att kunna cykla exakt i mitt tempo. Det blev en hel del zickzack-cykling just för alla omkörningar. Något jag undrar över är varför MCn som leder ut oss ur Motala kör betydligt saktare under Tjejvättern, än under dem andra loppen?

Halvvättern: Premiär för mig i år. Dock går ca 9,5 mil samma sträcka som Tjejvättern, men med en lite avstickare på 5,5 mil åt Grännahållet som gick på vägar som jag faktiskt inte hade cyklat på tidigare. Uppskattningsvis var det två mil på helt nya vägar för mig. Det var betydlig mer klungcykling och majoriteten hade racers, eller liknande. Tempot ökade markant mot Tjejvättern, även att jag cyklade snabbare dagen innan.

Vätternrundan: I år var det en rekordrunda. Rekord i antalet startade och antalet i mål samt att det inte var många som bröt. 18 % av alla var tjejer, vilket är flest under dem här femtio åren. Det tycker jag är kul, men samtidigt tycker jag att vi kan höja den procentsatsen till nästa år! Det är ju så fantastiskt roligt att cykla.

Tummen upp till hela evenemanget skulle jag också säga. Det är otroligt välorganiserat, modernt och dem utvecklas. Jag älskar att dem hade bytt plats på mässtältet och starten. Mycket bra! Jag gillar att det fanns toavagnar i Motala istället för bajamajor. Jag tyckte det var roligt att dem hade satsat på fotografering och i år hade Sportograf’s fotografer ute längs banan.

Ja hur började det egentligen, alltså hur kom jag på tanken att försöka mig på en svensk klassiker?

När jag tänker efter nu sisådär 2,5 år senare har jag faktiskt ganska svårt att komma på vad som var gnistan till det hela. Jag minns inte hur jag först kom på tanken om att deltaga. Jag vet att det var augusti 2012 i all fall, som jag bestämde mig för att 2013 var året då jag skulle göra allt för att klara av en svensk klassiker.

Det kan ha varit för att jag vintern innan dess kom på att jag ville åka Vasaloppet året efteråt. Sen var det sommar-OS det året också, i London. Jag vet att jag var lite nedstämd för det, just för att jag just då också ville göra något sådant stort som att deltaga i OS. Men hur jag än gjorde ansåg jag att chanserna för att komma med i OS var små, mycket små. Och i vilken sport? Därför valde jag att göra mitt egna OS.

Att åka skidor nio mil, att cykla Vätternrundan, att simma Vansbrosimningen och att springa tre mil på Lidingö var väldigt stort för mig. Ett mycket stort steg från tidigare prestationer, dessutom krävdes det träning inför själva loppdagarna. Mycket träning. Det var nog det som triggade igång mig. Jag gick igång på att jag ville vara med i ett OS. Jag gick igång på att jag gick från en inte så tränande person, till att verkligen klara av de konditionssporterna, som dessutom krävde uthållighet.

Jag hade ju också varit inne på de fyra sporterna samma år och testat lite. Jag menar jag cyklade Tjejvättern och jag ville bara ha mer. När jag köpte mig ett par längdskidor ville jag åka Vasan. Simmare det var jag ju i grunden, dock hade jag aldrig simmat i sjön tidigare. Efter det var det bara Lidingöloppet kvar, så varför inte?

Då hade jag bestämt mig. Det var bara att anmäla mig till alla loppen och göra allt för att klara av mitt mål. Dessutom fick jag med mig pappa på vägen och det underlättade allt, samt att det blev mycket roligare tillsammans. Det här är också startskottet för min blogg, för det var vägen till ”mitt OS” som jag ville blogga om.

Alltså det galnaste dygnet i mitt liv, först ta studenten och sedan gå i mål efter ett varv runt Vättern.

Nu tycker jag det är dags, dags för att verkligen skriva ner 2015 års mål och förväntningar. Jag har skjutit upp det lite väl länge nu och jag tror att jag har bearbetat klart tanken vid det här laget. 2013 var verkligen Mitt år och jag önskar uppleva ett sådant år igen, därför ska jag göra allt för att uppnå det. Jag ska absolut göra det här året bättre än förra året som absolut inte hamnade i toppen.

Jag har också bestämt mig för att ha ganska tydliga mål för att enkelt kunna utvärdera dem när det börjar närma sig nyår. Sen kanske vissa mål är lite vaga, men det är så jag vill ha dem.

Jag hade faktiskt ett stort mål det här året, eller det förflyttades till i år eftersom jag inte klarade det förra året. Att klara av min andra klassiker. Men nu när jag skriver det här har jag redan förbrukat min chans, därför tänker jag bara ha med mål som jag kan göra allt i min makt för att klara dem under april till december. Jag ville springa Göteborgsvarvet också, men man kan inte göra allt därför flyttade jag min anmälan till 2016 istället.

Jag tänker mig färre större mål över hela året och istället försöka dela upp allt. Jag vill uppleva mer varje månad, varje vecka, varje dag. Dessutom vill jag vara lite spontan, även fast jag oftast har planerat det under en lång tid. Vanligtvis brukar jag också ha massa lopp jag vill genomföra, men jag håller det lite öppet för att se vart det leder (än är jag inte anmäld till speciellt många). Samt att jag inte vill sätta upp för stora mål som stressar upp mig, bara för att jag ska göra något (som förra årets mål då jag skulle komma ut i friska luften alla 365 dagarna).

⇒ Cykla Tjejvättern, Halvvättern, Vätternrundan

⇒ Ta mig hela vägen till Paris på cykel med Team Rynkeby

⇒ Vara glad och göra det jag blir glad av

⇒ Försöka fånga varje dag och njuta av den

⇒ Stressa mindre och våga stänga av (speciellt jobb när jag faktiskt är ledig)

⇒ Resa till ett annat land

⇒ Bli en bättre fotograf

⇒ Inte tvinga mig själv till massa förbud mot olika saker (det bara förvärrar i slutändan)

⇒ Springa 10 km under 1h (ett mål jag haft i många år nu, men i år ska jag klara det!)

⇒ Bevara det som ger mig energi nära och det som tar energi från mig ska rensas bort

⇒ Roligt
⇒ Varierat
⇒ Högt tempo
⇒ Inte beroende av plats, alltså yrket ska finnas överallt i Sverige och helst i världen också
⇒ Utmanande
⇒ Det ska helst gå att kombinera med andra uppgifter
⇒ Det ska inte vara jättesvårt att få jobb

Jag har ganska tydliga krav på vad mitt drömyrke ska innehålla, nu är problemet att jag ännu inte har hittat det rätta. Så sitter du inne på svaret, hjälp mig gärna! För vissa stunder blir jag tokig, ibland vill jag stanna kvar i min box, där jag är trygg. Ibland vill jag bara vidare, jag vill utvecklas och känna att jag är påväg någonstans. Men punkterna ovan sätter stopp för mig. Sen vet jag att man kan inte alltid få som man vill, men jag ska göra allt för att komma på svaret. Vet du vilket yrke det är jag menar?

Några av er vet det, för andra är det nytt…

Under en vecka i juli nästa sommar kommer jag cykla till Paris. Jag kommer cykla de hundratjugo milen tillsammans med Team Rynkeby. Jag är en utav de 53 deltagarna i teamet Jönköping/Borås/Karlstad och jag är så lycklig över att just jag blev utvald. Jag har under flera år följt Team Rynkeby och vad det gör till förmån för Barncancerfonden. Jag visste säkert att en dag skulle det vara jag som gjorde allt det där, men det jag inte visste var att det skulle ske redan nästa år. Något jag är otroligt glad över. För mig är det fortfarande lite overkligt, men med tiden som går inser jag att vi närmar oss resan. För varje teamträff med de alla andra fantastiska människorna så blir allt klarare, jag inser också hur mycket mer arbete det är runt omkring än att bara cykla. Det roligaste var att jag fick samtalet om att jag hade blivit utvald under samma dag som jag var på anställningsintervju till två utav mina jobb, så den dagen i augusti stack verkligen ut från vardagen. Ketchupeffekt kanske man kan säga…

Jag har mitt sikte inställt på de 120 milen i sommar, jag har mitt sikte inställt på all träning innan som det innebär och jag har nu i alla fall Ett mål klart för 2015. Det här är något jag vill, det här är något jag ser fram emot och jag längtar. Jag har träffat så många nya underbara människor, jag har lärt mig massor utav saker och jag är helt säker på att jag kommer lära mig ännu mer. Jag har inte bara fått upp ögonen ännu mer för Barncancerfonden osv, utan även annan välgörenhet. Det är något mitt hjärta klappar för, tillsammans med utmaningar och lite var det därför jag sprang med stafettpinnen förra veckan.

På Team Rynkebys blogg kan du läsa ännu mer om mina tankar ⇒ Deltagarpresentation #3

Då var det dags att återigen börja om och sätta upp nya mål för det kommande året. Jag har sedan länge i stort sätt vetat vad jag vill med det här året, men dem måste skrivas ned för att de verkligen ska gälla. Nyårslöften är inte riktigt min starka grej, men jag hade ett riktigt bra sådant förra året och jag har bestämt mig för att fortsätta även det här året för att försöka göra 2014 till mitt livs bästa år (vilket kommer vara svårt, eftersom 2013 kommer vara en stor konkurrent).

Förra veckan tackade jag JA till läkarutbildningen i Riga. Den här veckan fick jag mycket information om det jag behöver veta. Jag har fixat boende på hostel/hotell eller vad man kan kalla det i alla fall i en månad, som jag kan förlänge sålänge jag vill bo där. I och med att det mesta är bekräftat har jag också bokat flygbiljett. Flyget med Ryanair går på en timme och är riktigt billigt. Så det mesta har varit riktigt enkelt att fixa, vilket jag är tacksam för. Allt runt omkring studierna känns bra och så småningom kommer nog rädslan försvinna på den biten också. Jag måste bara ställa in mig på att det kommer bli tufft, men det är bara att kämpa på för att nå målet. Nu är det inte många punkter kvar att ordna med innan dess, så det känns fantastiskt skönt. Trodde det skulle kräva mycket mer än vad det har gjort. So here I come Riga, 27th of january 2014.