Det är inte ofta jag har tråkigt, för jag ogillar att ha tråkigt. Jag börjar liksom tänka för mycket då, typ djupt existentiella frågor snurrar runt i huvudet, frågor jag är obekväm vid. Men det är bra att ha tråkigt ibland. Inte bara eftersom jag inte trivs i det tillståndet att jag blir mycket mer kreativ och kommer/hittar på nya saker, men också för att uppskatta de ljuvliga, lyckliga, roliga och glada stunderna ännu mer.

I fredags var jag på badet redan vid 07.00 på morgonen och simmade, det var verkligen underbart. Sen åkte jag hem, pluggade, åt mat och bockade av allt jag hade på dagens lista. Till slut hade jag inget kvar att göra och hjärnan gick på högvarv av allt den hade behövt ta in under dagen. På kvällen hade jag tråkigt, riktigt tråkigt. Jag hade varit hemma hela dagen, förutom simningen på morgonen då. Egentligen hade jag kunnat komma på vad som helst att göra, sådant jag älskar att göra, men jag hade ju redan gjort allt den dagen – det blev som ett tankestopp. Innan jag somnade öppnade jag en ny, intressant bok och började läsa.

Igår jobbade jag hela förmiddagen och på eftermiddagen fortsatte jag läsa boken. För jag tror skarpt på att sära på pluggtiden och fritiden. Jag pluggar på bestämda tider och jag har fritid resten eller kanske jobb, eller annat. I helgen skulle jag inte plugga. Sen tog jag cykeln i det otroligt härliga vädret och rev av intervaller – tills jag blev stoppad av 5-6 stycken får mitt på vägen…

Idag har det varit en riktigt happy sunday. När klockan ringde vid 07.00 i morse försökte jag komma på varför jag skulle gå upp nu? Jag var helt borta i tanken, sen kom jag på att jag skulle cykla. Efter frukosten satte jag iväg mot Jönköping i motvinden för att möta upp fem andra cyklister. Vi cyklade till Kivarps gårdsmejeri och fikade, innan vi var tillbaka vid ursprungsplatsen och jag kunde fortsätta min cykeltur hemåt Gränna.

Jag njöt alla femton milen och det jag bestämde mig för när jag cyklade där ensam från Jönköping var att jag ville bada i Vättern. Vättern har varit lockande hela veckan och den som följer mig på Twitter kanske har märkt att jag har tjatat mycket om vatten, Vättern och simning i veckan. Jag har i alla fall tänkt på det, då det enda jag har velat göra var att hoppa i sjön och bada eller simma mest varje dag. Nu blev det av! Ett dopp i 17°C Vättern i september har jag nog aldrig tidigare gjort. Det var inte ens kallt, bara uppfriskande. Doppet i Göteborg för ett par veckor sedan blev alltså inte sommarens sista, var dagens dopp det sista för 2016?

Så från att jag hade en tråkig fredagskväll till att vara happy happy happy hela dagen lång idag, blev den här helgen riktigt lyckad. Lyckad trots mindre strapatser och nästan varje timma på hemmaplan, utan några större planer. Det jag minns är dagens cykling och bad, det tar jag med mig in i veckan som kommer.

Nu har jag gått från sommarmood till höstkänslor, så jag tänkte det var dags att blicka tillbaka på en riktigt bra sommar. En sommar när jag sänkte kraven, tog det lugnt, men framförallt tog dagarna mer som dem kom. Jag såg varje dag som unik och gjorde det jag kände för. Jag var ledig mycket, mest någonsin tror jag – så mycket att jag faktiskt blev lite less på det. Jag ångrar ingenting och jag önskar ingenting som jag inte hann med. Vädret kan man inte klaga på heller, toppenväder och bottenväder om vartannat. Verkligen en bra sommar för Clara. Det här har jag gjort i sommar…

Sommaren för mig startade någon gång där i juni, med en trip till London, direkt till Göteborg i några dagar för Blodomloppet, vänner och simning. Jag cyklade på Isaberg med Team Rynkeby över en långhelg. Syster Julia tog studenten och jag cyklade Tjejvättern, Halvvättern och Vätternrundan. Jag hade en triathlondag med bästa vännen och dagen efter Vättern var jag med på den stora triathlondagen på Axamo, med väldigt trötta ben. Någonstans där var jag på trav för första gången i mitt liv också. Jag och Elin tog en vandring på Store Mossen. Jag firade Midsommar med släkten i Örserum och någon dag senare cyklade jag två fina rundor med kusinen och pappa.

Juli inledde jag med JOW och en riktigt härlig äventyrshelg med simning, cykling, löpning, vandring, fika och vänskap. Sen åkte jag till Sommen och paddlade kajak. Jag var med i Jönköpings-Posten som jag efteråt har fått många hälsningar ifrån. Jag cyklade från Gränna till Paris med Team Rynkeby – en underbar resa och upplevelse. Under semester spontanade vi i familjen en roadtrip till Danmark. En lungröntgen hann jag också med (mitt livs andra faktiskt och nu vill jag göra min andra fotröntgen också).

Sommaren bjöd på många grillkvällar, både hemma och borta. God mat och umgänge i mängder. En del restaurangbesök också, när ingen orkade laga mat. Jag har aldrig simmat så mycket öppet vatten som jag gjort i år och de gångerna det var meterhöga vågor och typ 23°C i Vättern var absolut roligast. Jag tror aldrig jag tränat så bra en sommar som i år. Fikacyklingar med både gamla och nya cykelvänner har hunnits med. Dessutom inledde jag mitt tionde år som simlärare.

Från Göteborg till Linköping på cykel med Ride of Hope i augusti. En helkväll i Borås för arbete med Team Rynkeby till förmån för Barncancerfonden. Som jag älskar det! Sen drabbades jag av lite ohälsa som gjorde att jag inte kunde träna i den mån jag gjort tidigare, jag blev skadad dessutom och när jag är skadad är det svårare att hålla humöret uppe. Ironmandebuten sattes lite på spel, men efter snabbfix hos sjukgymnasten lyckades jag ta mig i mål i Kalmar. Det är jag supernöjd över! Det medförde dessutom en helg på Öland för semester.

Men innan dess hade jag en mysig pizzadate med Linnéa i Gränna och så sprang jag mitt livs sämsta lopp (kände jag just då). Till sist möblerade jag om i rummet för att skapa arbetsro, men när studierna inte tog fart som jag hade planerat åkte jag till Göteborg för någon dag där med vänner, simning, bananpannkakor, skogspromenader och sista doppet i sjön. Bästa kvällen på Liseberg också, sådär härligt spontant.

Sommaren 2016 var verkligen härlig!

Jag inledde första september med att cykla igen, jag som inte har cyklat sedan Ironman för tolv dagar sen. Äkta cykellycka idag! Men jag fick korta ned rundan lite eftersom benet fortfarande krånglar. Den här månaden ska jag ta tag i det igen, jag vill må bra, jag vill kunna röra mig obehindrat.

Jag har bestämt att september ska bli bra. Jag har bara bestämt det! Jag har inte tränat så mycket efter tävlingen, för kroppen har behövt vila och återhämtning. Visst är det coolt hur kroppen fungerar? Jag hade fruktansvärt ont i någon dag, sen försvann det. Visst att cellerna fortfarande jobbar med att reparera, men nu har det gått så långt att jag mer känner mig slapp och lat. Jag saknar träningen. Jag har inte haft många timmars träning den senaste tiden. Dessutom består mitt ”nya liv” av att sitta mest hela tiden, vilket ryggen redan har tagit stryk av. Hur ska jag klara av detta? Min kropp och knopp måste röra på sig, den måste vara aktiv. I mitt jobb är jag mer än aktiv, jag har inte suttit ner såhär mycket som jag gjort den här veckan på flera flera år. Jag måste få röra på mig.

Jag vill fylla livet med glädje, jag får absolut inte glömma bort att följa mitt hjärta, jag måste göra något roligt varje dag. För det är vad jag mår bra av, om det så är att träna, kolla på något roligt klipp eller lyssna på en bra podd etc. Jag vill vara lycklig! Jag får inte glömma bort att skratta. På min anslagstavla har jag skrivit #LOVELIFE för att jag inte ska glömma bort varför jag lever. En stärkande påminnelse flera gånger om dagen. September ska bli bra!

Jag var väldigt nere i måndags, jag har klättrat lite uppåt. Jag är skadad i år likt som jag var förra året exakt den här tidpunkten på året. Att vara skadad är inte roligt. Att behöva göra saker man inte tycker är roligt är också påfrestande. Men september ska bli bra! Nu ska jag börja träna ordentligt igen, för att hitta energi och för att må bra igen. Jag måste träna. Det har gått en månad sedan jag cyklade Göteborg – Linköping, det känns som minst två. Ironman var verkligen augustis höjdpunkt och glädjeskutt. Augusti blev bra överlag tycker jag, men jag älskar livet när man ska vara med i ett lopp. Jag hatar tomheten efteråt. September ska bli bra!

[x] Få förståelse över vad som är skadat i vänsterbenet – gå till fysioterapeuten

[x] Inte glömma bort att skratta och ha kul – göra minst en rolig sak varje dag

[x] Träna på att säga Nej till det jag inte känner för och samtidigt tacka Ja till det jag verkligen vill

[x] ”Spend your money wisely” – tänka efter varje gång jag drar bankkortet

[x] Acceptera livets förändringar och försöka göra det bästa av det

[x] Skapa awsome rutiner

Ja idag började hösten verkligen på riktigt för mig, alltså inte kanske sett till vädret men sett till tiden på året. För allt är verkligen nytt! Jag saknar allt som egentligen är Clara. Det känns som jag har tappat bort mig själv. I tomheten. Och det var lite det jag befarade hela våren-sommaren, jag hade hela livet planerat fram till den 20 augusti. Sen var det ett blankt papper. Jag valde att inte tänka på det bara.

Idag är det den 29 augusti, så egentligen skulle hösten 2016 börjat redan förra måndagen vilket den gjorde. Men planen blev lite ändrad, studierna tog inte den farten jag hade trott och jag skapade mig en riktigt fin återhämtningsvecka istället. För annars hade jag dött av depp, rastlöshet och tråkigheter.

Inte nog med att vi i tiden är inne i höstterminen 2016, det händer så mycket annat också. Syster Julia har flyttat hemifrån, rutinerna hemma är annorlunda. Träningen inför Ironman är över och jag ska börja om på något nytt. Sätta nya mål. Sommaren är slut, semestern är slut. Team Rynkeby 2016 är också över.

Jag är inte längre anställd av Jönköpings Simsällskap som simlärare, nu är har jag bara mitt jobb vid sidan av – för jag älskar det. Idag fick jag äntligen ha simskolor igen, som jag har längtat efter det! Simskolestarten för hösten drog igång igår.

Jag har börjat studera till sjuksköterska på Hälsohögskolan vid Jönköping University, med blandade känslor. Ser jag en ambulans vet jag exakt att det är det jag vill, när jag är på föreläsningar vill jag mest fly därifrån för det för med sig så mycket minnen. Minnen från Riga. Sjukt jobbigt är det! Drygt 2 år har gått sedan jag studerade sist. Dessutom känner jag inte en enda och jag är inte den första som börjar prata med någon.

Men jag ska ge det en chans, jag kände att jag måste komma vidare på något sätt. Jag har skapat bästa förutsättningarna för det hemma då mitt rum har förvandlats till något bättre – med en ordentlig arbetsplats som jag trivs vid (och en garderob som rymmer alla mina träningskläder). Jag måste bara acceptera.

Jag har inte mycket inplanerat i höst, jag vill ta det lite som det kommer. I slutändan tror jag inte jag har svårt att fylla tomrummen, för det känns som jag kommer ha fullt upp ändå. Jag ska försöka ge studierna första prioritet, eller kanske andra (efter träningen). Men samtidigt vill jag inte tappa bort mig själv, jag som har mått otroligt bra hela 2016. Jag har känt mig levande, utan någon stress alls (som jag avslutade 2015 med). Från nyår var det som ett nytt liv startade och jag har älskat det *nu rinner tårarna*. Nu finns inget kvar…

Jag gillar inte förändringar – jag gillar bara utveckling. Just nu är det lite för mycket som händer på samma gång, tur att jag har lite trygghet kvar i alla fall och inte valde att flytta till en ny stad (eller land) samtidigt. Jag måste bara acceptera! Sådant är livet. Det kommer gå bra. Jag ska bara låta det ta tid, för det här är en stor påfrestning på mig – mentalt.

I lördags tävlade jag i Ironman Kalmar och med det tog vi en långhelg på Öland. För nu var det inte längre ett motionslopp, nu var det tävling på riktigt med allt vad det innebar. Bland annat obligatorisk registrering och race briefing på torsdagskvällen, samt incheckning av cykel med mera på fredagen. Så vi hyrde stuga strax utanför Borgholm.

När jag var yngre umgicks vi mycket med dom som äger stugan vi hyrde. Jag har varit där några gånger förut, men det var väldigt längesen att jag bara har svaga minnen kvar.

Efter lunch i torsdags åkte vi iväg och jag kan säga att vägen dit är otroligt tråkig (då gillar jag att både köra och åka bil). I alla fall var vi framme i Kalmar efter några timmar och jag registrerade mig, vi åt pizza och sen gick jag på mötet innan vi åkte över till Öland.

Bara timman senare när mörkret hade lagt sig kom faster, farbror och kusinbarnen. Vi hade kräftskiva tillsammans en torsdagskväll. Det var riktigt spontant och mysigt.

På fredagen åkte vi alla till Borgholm och gick lite där, vi handlade korv som vi grillade till lunch. Sen åkte jag med pappa till Kalmar igen för att lämna min tävlingsutrustning medan andra gick till havet för att ta ett dopp.

Hela lördagen tävlade jag. Mamma, pappa samt Julia var i Kalmar hela lördagen för min skull. Som jag älskar dem! Resten hejade på i Färjestaden innan jag cyklade tillbaka över bron efter elva mil på Öland. Det blev en sen kväll efter en mycket fin dag.

Igår åkte vi hemåt, då kom mormor och morfar med kräftpaj och cheesecake – typisk god mat efter en hel lördag utan egentligen någon riktig mat.

Vår lilla trip till Öland i samband med Ironman var underbar, inga krav, inga måsten, bara avslappning och umgänge. Det var en riktigt mysig helg. Som en sista semester tillsammans för den här sommaren.

Den 12 augusti varje år är det Claradagen, min namnsdag. Ibland firar vi lite mer, ibland tänker jag efter noggrannare, ibland passerar den bara förbi och andra gånger får man överraskningar. I år hade jag inte tänkt så mycket mer än att ha en mysig fredagskväll. Sen blev den här kvällen ännu mysigare.

Jo för efter en dag av jobb i kalla sjöar åkte jag hem, var lite för mig själv. Egentligen väntade jag ut regnet, men det slutade aldrig droppa. Att sticka ut på ett träningspass i regn är pannbensträning och något jag många gånger drar mig för, speciellt ett cykelpass. Att det börjar regna mitt under rundan är en annan sak, än att det gör det från början. Men fyrtio minuters rull i regnet fick det bli ändå. Jag ville testa mina race-kläder och lite annat. Jag hade ju inte cyklat på en vecka kom jag på.

Sen drog jag ut på en bricklöpning, för att känna på hur benet kändes. För jag har dragit på mig någon form av skada i vänsterbenet. Först trodde jag det var benhinneinflammation, nu tror jag mer det är något i vaden. Men jag orkar verkligen inte vara skadad, som jag ogillar det. Det tar allt det glada från mig. Löpningen gick kanon i en kilometer, sen kunde jag knappt gå ens. Jag gick hem, var lite ledsen och fick massage av mamma. Nu känns benet bra igen, men jag är fortfarande orolig och vill gärna veta vad som är problemet.

Efter träning åt vi en sen middag tillsammans. Vi tände ljus, mörkret föll och vi hörde regnet smattra mot fönstret. Vi åt räkmackor och kex med ostar. Efteråt åt vi chokladtårta som jag hade fått av mormor. Det blev trots allt en riktigt lyckad fredag och namnsdag.

10 saker jag tycker om
Jordgubbar
Cykellycka
Att röra på mig och träna
Umgås med familj och vänner
Göra varje dag till ett äventyr
Ordning och reda samt rutiner
Choklad
Sverige
Utmaningar
Vara ute i friska luften

9 saker jag tycker mindre om
Att inte hela världen förstår att fred är lösningen
Väntan
Kolla på TV
Stress
Sjukdomar
Att tiden går för fort
Att jag lätt blir rastlös
När något inte blir som jag vill
Konflikter

8 tips
Sortera bort det som tar energi och ha kvar energikällorna
Sluta stressa, det finns en dag i morgon också
Inspireras av bloggar och på sociala medier
Just do it – det som är jobbigt men som måste göras!
Gör något roligt varje dag (smått som stort)
Gå din egen väg och följ ditt hjärta
Låt inget stoppa dig, bara du själv vill det!
Ha minst en minut egentid om dagen, där du kan vila i tanken

7 saker jag vill göra i framtiden
Åka till Norge för berg och fjordar
Cykla på Mallorca
Bestiga Kebnekaise
Besöka Norrland och se Lapporten
Cykla från norra Sverige till södra Sverige
Springa ett marathon
Upptäcka nya ställen jag inte har varit på

6 platser jag gillar att vara på
Hemma i Gränna
På cykeln någonstans i världen
Playitas
London
Fjällen
I mina tankar

5 ord som beskriver mig
För det mesta glad
Stark vilja
Positiv och optimistisk
Nyfiken
Introvert

4 saker jag ser fram emot
Ironman Kalmar (oh vad panik-nära det är nu!)
Hösten med dess nyheter (faktiskt)
Springa lopp i höstluften
Att faktiskt släppa taget och ta varje dag som den kommer

3 tvserier jag följer i höst
Grey’s Anatomy
Quantico
The Catch

2 saker jag är rädd för
Att misslyckas
Oroligheterna i världen

1 rolig sak jag ska göra idag
Simma i Vättern

Igår gick jag på semester. I tre veckor är jag ledig innan jag jobbar en vecka för att ytterligare ha en veckas semester. Förra året kunde jag bara få ihop två veckor mellan alla simskolor, då nöjde jag mig med det. I år gick det att planera in tre, sen tog jag ytterligare en för jag var sugen på att cykla Ride of Hope genom södra Sverige i augusti. Nu blir det inte hela sträckan, men två etapper.

Jag gjorde ingen bucketlist för juni, jag hade fullt upp med massa annat. Nu när det är juli och vi är mitt uppe i sommaren tänkte jag ut lite roligheter jag gärna vill hinna med innan hösten kommer. Sett till hur snabbt tiden har gått 2016, vi är ju redan förbi halva året, vet jag att det inte är allt för lång stund innan vi är där.

Jag försöker släppa tanken om tiden. Jag försöker leva den dagen jag vaknar till. Jag dansar i regnet, jag svettas i solen. Jag har semester och det är först nu jag inser att jag faktiskt har det, för mig har det inte varit någon nedräkning. För mig känns hela sommaren som ett långt sommarlov, oavsett om jag jobbar om dagen eller inte. Det känns nästan som jag redan har fått smaka på ledigheten, för trots att jag har jobbat en del under maj och tills nu, har det varit en lugnare period. Jag blev redan rastlös i onsdags kväll, och då hade jag en jobbdag kvar.

Dagarna som är ”en dag” är dem jag älskar mest. Alltså när jag tänker bort om det är lördag eller måndag. Alla aktiviteter borde man kunna göra när som i veckan, äta gott när jag vill och jobba när som helst på dygnet. Jag kategoriserar en bra dag, när jag om kvällen tänker tillbaka och har skapat minnen som är unika för det datumet – inte när den innehåller massa vardagsvanor. Den fantastiska känslan har jag fått många gånger i år, men jag vill ha mer!

Ironman i Kalmar är ungefär slutet på min kalender, sen är det ett helt oskrivet blad med massa ovetande. För efter det är det lite som ett nytt liv startar, känns det som. Jag kommer bli slagen av tomheten det vet jag. Det enda jag har inplanerat är att jag ska börja studera och att jag är anmäld till några löplopp när vi börjar gå mot höst. Kanske känns det lite skönt efter den här våren?

Egentligen har jag inte jättemycket sommarplaner utöver det jag gör övrig tid på året. Vi i familjen vill åka någonstans och försöker hitta något bra resmål som passar alla. Vi ska till Öland i samband med Ironman, men annars har vi inget som vi ska göra gemensamt. Mitt stora äventyr blir att cykla till Paris igen med Team Rynkeby. Sen hoppas jag på spontana upplevelser och utflykter. Jag vill träna. Jag vill vara utomhus. Jordgubbar älskar jag och grillat är gott.

[x] Simma riktigt mycket open water, för bassängen kan jag simma i året runt.

[  ] Jag vill verkligen vara med på #entriathlonmittiveckan minst en onsdagskväll.

[x] Hitta på roliga upplevelser med mina vänner.

[x] Ha en underbar cykelresa genom Europa med Team Rynkeby.

[  ] Bli vän med min nya cykel, så jag både kan cykla långt och snabbt helst ganska bekvämt.

[x] Prestera på Ironman i Kalmar i augusti.

[/] En måndag vill jag vara med på Måndagspaddlingen i Sommen och en annan måndag vill jag vara med på Måndagscyklingen med La Lepre Stanca.

[x] Jag vill ändra om i mitt rum så att det blir mer arbetsanpassat, för att lättare skapa studiero.

Jag vaknade upp Midsommarafton och snörade på mig mina nya Kinvara för att springa Midsommarmilen. Det kanske kan bli en ny tradition? För Midsommar för oss är en högtid som följer många traditioner, men som jag ändå bara tar som den kommer. Sen att det brukar bli ungefär samma varje år är bara härligt.

Frukosten bestod av jordgubbar, följt av att jag bakade jordgubbstårta. Jag är rätt trött på vanlig, traditionell jordgubbstårta så jag gjorde en på kladdkaka. Alltså kladdkaka, grädde och jordgubbar. Plättlätt! Mitt på dagen hade vi bjudit hem mormor och morfar på sillunch, och jordgubbar till efterrätt. Efter lite fixande var det dags att åka mot Örserum för kvällens firande.

Vi firade tillsammans med släkten på pappas sida. Vi gick till byns midsommardans och när vi trodde vädret skulle braka loss gick vi tillbaka för att äta tårtor. Sen hade vi Kubb-turnering och när solen inte värmde lika mycket längre, tändes grillen. Efter all mat, allt umgänge och allt kalasande somnade jag på stolen i väntan på de andra. Klockan var förvånansvärt lite men jag var helt enkelt trött, jag satt nog där med de andra och sov en timma för att vid ett-tiden köra hemåt Gränna.

Midsommardagen idag startade sent, för jag var visst riktigt trött. Vi åt familjefrukost med jordgubbar vid lunchtid och sedan har dagen varit lat i högsommarvärmen. Det var månader sedan jag hade en oplanerat helg. På eftermiddagen åt vi lite mer tårta, för det blev vi bjudna på och sen ville jag simma för jag dog lite i värmen.

Två helt fantastiska dagar tillsammans med dem man tycker så mycket om, med god mat, kalasande, jordgubbsfrosseri och de enda dropparna regn jag känt var dem som kom nu för en timma sen när åskan mullrade. Sådan här fin Midsommar var det längesen man hade!

I år tog världens bästa lillasyster studenten. Vi firade i dagarna tre eller egentligen hela den veckan. Det började med att jag var fotograf på balen och kollade när Julia och hennes Albin var så vackra. När dem sedan sprang ut från Sandagymnasiet på fredagen var vi lyckliga över att meterologen hade fel, eftersom vi hellre ville se glada studenter i solsken än i spöregn. Tänk att det var tre år sedan jag gjorde samma resa!

På eftermiddagen var vi bjudna att fira Albin hemma hos honom eftersom vi hade kalas hemma hos oss under lördagseftermiddagen istället. När jag och pappa hade cyklat Halvvättern på söndagen var det återigen firande, den här kvällen hemma hos mormor och morfar. Vilken student dem fick. Vilken festhelg det blev. Hon är verkligen min favorit!