Stämningen kändes precis som Midnattsloppet, bara att jag hade tre tröjor, vinterjacka, pannband och vantar istället för tshirt. Flera tusentalsmänniskor var samlade för att se årets stora event i South Park. I luften hängde regnet men det stoppade ingen. Trafiken stod stilla och att ta sig ut till parken till fots gick betydligt snabbare än med buss (som vanligt vid folkmassor). Väl där var det tivoli, en mängd olika snabbmatsstånd, en scen där band spelade och alla var där av samma anledning. Exakt 19.15 började det! Fyrverkerier som varade i 20 minuter, till en sammanlagd kostnad av 130 000 kronor. Jag har aldrig sett något liknande live tidigare, helt amazing.

Den här kvällen görs varje år för att fira Bonfire night (5 november), det var på 1600talet då en man hade tänkt spränga Westminsterpalatset i London men blev tagen samma natt innan planen sattes till verklighet. Sedan dess firar man detta en lördag närliggande datumet och över 3 miljoner kronor går till välgörenhet från det här eventet varje år. Familjen här hemma avlossade några raketer i söndags, dock tänkte de inte på säkerheten vilket gjorde att jag höll mig inomhus. Men det var inget att jämföra med gårdagens.

Farmor hade 70 årskalas igår och jag kunde inte vara där istället firade jag henne på egen hand, genom att se de fantastiska fyrverkerierna, som sedan övergick till en stor bonfire (brasa) och avslutades med en Belgisk våffla med jordgubbar. Jag hade en väldigt häftig lördagskväll i kylan, i Oxford. Efter att ha suttit inne hela dagen pga förkylning var det roligt att komma ut, kanske inte det mest optimala men det kunde man bara inte missa.

Nu har jag varit här lite mer än en vecka och det är den här tiden som man skaffar sig de flesta nya intrycken mot hur det i vanliga fall brukar vara. Det är i början man inser vilka skillnaderna är, innan man skapar nya vanor och rutiner. Mycket av att jag var på Playitas har hjälpt mig och ännu mer vår Londonweekend, det var som en försmak av vad som skulle komma. Skillnaderna är faktiskt både positiva och negativa om jag får säga det så.

Ett helt nytt språk för öronen och ögonen, trafiken kör på fel sida, när du ska ta en buss måste du sträcka ut handen för annars kör bussen förbi hållplatsen, ny valuta, inte tillgång till allt i huset, ny sorts mat, ett helt nytt rum, en annorlunda familj, du får endast din portion mat (inte fler portioner), ingen tillgång till svensk tv eller tex tv4play (vilket drabbar Hela Sverige bakar och Dessertmästarna, de andra kan kvitta), golvet är matta, dörrarna öppnas inåt, endast tillgång till tvättmaskin en gång i veckan, måste diska allting för hand, duschen ska helst bara användas på morgon och kväll, jag har nära till city, bra bussförbindelser, nära till gymmet och simhallen, alla säger please eller thank you hela tiden, familjen äter inte middag tillsammans, mataffären ser lite annorlunda ut men ändå rätt så lika (det jag tyckte var roligt var att de hade nästan alla de produkter som jag använder så som schampoo mm), det finns inte smörknivar, eller osthyvel, socker hit och dit, annat vägguttag, jag har inte tillgång till internet överallt, tidskillnaden, lite varmare väder.

Det är vad jag kan komma på i dagsläget, med tidens gång kommer jag säkert på fler saker. Men annars är det mest likheter vilket är skönt det också.

Överallt jag går, överallt jag befinner mig så är det engelskan som slår mina öron. Lite konstigt om det skulle ha varit annat, eftersom jag är i England. Men för varenda ord jag hör så märker jag hur mycket bättre jag blir, hur stor påverkan det är att endast höra engelska. Det blir som på ett helt annat sätt mot om jag skulle läst engelska i Sverige. Så fort du hör ett annat språk rubbas det du försöker lära dig. Bara första dagen när jag kom hit lärde jag mig hur mycket som helst, mitt öra ändrade sättet att lyssna på och likaså tankarna. Nu tänker jag varenda tanke på engelska automatiskt, mot vad jag gör i vanliga fall hemma i Sverige. Svenskan försvinner från mig och jag hamnar i någon slags mellangång. Jag försöker bli bättre på engelskan omedvetet, jag använder det varenda minut och jag använder det i vardagen. Bara av att jag ska skriva en mening på svenska redan nu efter en vecka kan ibland vara svårt för mig. Grammatiken och ordföljden ändras automatiskt för mig, vilket jag inte gillar eftersom jag tappar svenskan och gör det svårare för mig att skriva.

Men åt andra sidan så går jag mot en ljusare tid vad som gäller engelskan. För jag är ju trots allt här för att lära mig språket. I dagsläget har jag hamnat i en mellanzone. Jag tappar en del av svenskan eftersom de enda gångerna jag använder mig av det är när jag skriver här, eller via annan social media. Men samtidigt är jag långt ifrån proffs på engelskan så i vissa lägen vet jag inte hur jag ska ta mig till. Jag märker på mig själv nu också att jag vågar ta mer plats, jag vågar försöka prata lite mer och jag vågar göra fel. Att förstå andra är oftast inga som helst problem men när jag ska göra det spontant själv (prata) så blir det många gånger jobbigt. Jag får se vart det här leder…

Jag studerar vid Kaplan international colleges i Oxford. Kaplan har engelska skolor över hela världen och just på den här skolan kanske det är ca 200 elever. Varje måndag kommer det nya elever världen över och varje fredag reser någon hem. Det är det som är så bra, tycker i alla fall jag för du kan bestämma exakt vilken vecka du vill börja, exakt hur många veckor du vill stanna och exakt när du vill åka hem. Jag tror majoriteten stannar i ca tre månader, men jag har även träffat på de som är här i ett år och de som endast är här i två veckor. Så allt varierar. Skolan är inte speciellt stor, lokalen är som ett litet större hus med många små rum. Det finns ett riktigt fräscht café, ett study center, en slags datorsal, en reception och så toaletter som är fräscha de med. Jag gillar det verkligen. Av de jag har träffat på så är ingen svensk, vet inte om det är någon mer än mig faktiskt (i dagsläget). Däremot är det riktigt många spansktalande, speciellt från sydamerika. En hel del asiater finns det också (japaner, koreaner). Men annars är det en härlig blanding från alla världens hörn och det bästa av allt, alla är där för att lära sig engelska. Det gör ingenting att man säger något fel eller liknande för alla är i samma sits.

Första dagen när jag kom dit, fullkomligt älskade jag det. Man fick göra ett placeringstest för att se i vilken klass man skulle gå i och vi fick en liten rundvandring i Oxford city. Efter lunchen var det introduktion av personalen och hur de arbetar gällande studierna. Jag gillar det verkligen! Och det var liksom lite som kärlek vid först ögonkastet, helt i min stil. För mig tar det ca 30 minuter att ta mig till skolan på morgonen (rusningstid), men annars bara en kvart vid mindre trafik och ytterligare fem minuter in till city of Oxford. Så bussförbindelserna är riktigt bra här, bara raka vägen från där jag bor och de går ca var femte minut.

Själva strukturen av undervisningen är att man går i en klass med sin egen nivå tills man klarat nästa nivåtest (testet sker var femte vecka och man stannar på samma nivå i närmare tio veckor) och då får man flytta upp en nivå för att lära sig ännu mer. För min del, så hade jag gjort ett liknande placeringstest hemma så att de redan innan kunde se vilken nivå jag hade (tror det beror på att jag senare ska läsa en kurs som heter CAE). Då uppfattade jag det som att jag låg på medel. Men jag gjorde om testet nu för att alla nya skulle göra det och då helt plötsligt hamnade jag i Higher academic skills med andra ord (vad jag har förstått det som) i nivån advanced. Det är den högst nivån (tror jag) och då blev jag faktiskt lite förvånad, för om jag får säga det själv så trodde jag inte att jag var SÅ bra på engelska.

Eftersom jag läser intensiv engelska så har min första vecka sett ut: 8.30-10.45 engelskalektion och det är då jag är i klassen advanced (12st i varje klass), sedan har jag en timmes elective classheter det och det är för just dem som läser intensiv engelska. Det är som en specialisering på de sakerna du vill lära dig och är lite sämre på så första veckan och veckan som kommer har jag varit i gruppen listening, speak & pronunciation. Det är faktiskt det som är det lite mer roligare under dagen, fast jag gillar allt. Mest lycklig är jag över att jag hamnade i den svåraste klassen. Jag tycker det är rätt grupp för mig, ibland lite svårt kanske, men redan de första dagarna lärde jag mig hur mycket som helst verkligen. Nu kommer nästa vecka bli lik den första, bara att klasserna kommer ändras eftersom vissa har blivit bättre, eller åkt hem mm. Allt ändras alltså från vecka till vecka, men jag hoppas på att få stanna såhär några veckor för att jag gillar verkligen de två lärarna jag har. Majoriteten av eleverna går i intermediate där finns det både morgonklasser och eftermiddagsklasser. Men som dagarna ser ut nu, så älskar jag det. Eftermiddagarna fria till att göra precis det jag vill göra och likaså helgerna.

Elementary
Lower intermediate
Intermediate
Upper intermediate
Advanced

Sen finns det också andra slag kurser, som IELTS, FCE, CAE, buisness, professional

Nu har jag snart varit hemifrån i en vecka, det är det längsta jag någonsin varit faktiskt. Just idag och några dagar tillbaka så trivs jag riktigt bra. Det som började med att så fort jag fram till huset och till mitt eget rum avslutades med tårar rinnandes ner för mina kinder. Jag hade bara veckan innan jag skulle åka hit till Oxford fått ett mail där det stod att jag hade bytt värdfamilj, varför det vet jag faktiskt inte. Men eftersom jag verkade gilla den förra familjen, blev det lite som ett negativt tänk för mig när jag fick en ny. Som det lät på namnen inte var en äkta brittisk familj. Jag valde ju värdfamiljen för att få extra engelskaträning även när jag inte är i skolan och då om de inte pratar engelska hemma då ansåg jag det som meningslöst. Jag försökte byta familj innan jag reste, vilket ledde till att allt var riktigt oklart tills bara någon dag innan jag skulle lämna Sverige. Men det gick inte och jag skulle ge den här familjen ett försök för att annars byta familj på plats. Så bara postivt tänk även att det bara fanns negativt i mitt undermedvetna.

När jag kom fram såg jag att famijen var precis så som jag hade trott den skulle vara. De är muslimer så de äter endast halalkött. Vilket jag till en början endast trodde var vegetariskt. Men nu efter att ha läst på lite och sett vad jag får till middag även innehåller nästan helt vanligt kött (vilken tur eftersom jag älskar det). Så fort jag fick se mitt rum tänkte jag ändå, Okey! Jag fick också fyra A4-sidor fulla med regler i huset. Men efter att ha studerat dem lite nogrannare så var det nästan bara självklara saker som jag ändå skulle ha gjort. Sedan när jag fick en stund för mig själv inspekterade jag mitt rum lite nogrannare och först då kunde tankarna släppas fria. Det jag hade i mitt rum var en soffa, en säng och massa skräp (enligt mina ögon), en liten liten byrå och så var det jättesmutsigt (hade inte ens ett bord, men fick det efter någon dag). Jag tänkte hur kommer jag kunde klara av att leva såhär ända tills december?

Redan första dagen i skolan, med massor av information, bland annat om att man kunde byta boende om man inte trivdes. Så jag gick för att kolla om det var möjligt. Men hon sa att jag skulle tänka på saken och komma tillbaka nästa dag. Så även den dagen kom tårarna. Det var då jag bestämde mig för… Trots allt älskade jag allt annat i mitt hus, familjen, Kidlington (lilla staden jag bor i), jag gillade att det fanns en annan student i mitt hus också. Ja, allt var perfekt förutom mitt rum. Mitt rum som jag så många timmar ska spendera i. Trivs man inte får man se till att man gör det!! Rummet var inte Clara. Jag skrev en inköpslista på de sakerna jag skulle införskaffa mig för att gilla läget. I torsdags efter skolan åkte jag in till Oxford city center. Jag kollade in nästan alla deras affärer och köpte de sakerna jag ville ha i mitt rum. Igår fredag, efter skolan tog jag verkligen tag i det och storstädade hela rummet. Jag flyttade undan saker jag inte ville ha framme. Ställde allt på ett ställde. Dammsög, dammade varenda yta, plockade upp sakerna som jag hade köpt för att det skulle bli mer hemtrevligt, allt för att det skulle bli mer Clara. Jag älskar att städa, eller rättare sagt, jag älskar när det är städat. Det ska vara ordning och reda, inte massa skräp överallt. Nu när jag kollar tillbaka på det så kan jag inte förstå när de städade sist. Det måste ha varit en student innan mig som aldrig städade för så dammigt som det var hade jag aldrig kunnat bo i.

Jag ägnade några timmar på fredagseftermiddag åt att göra mitt rum till ett rum som jag kan trivas i. Och nu är det precis så som jag vill att det ska vara. Jag har fortfarande ett hörn i rummet med ”skräp”. Men jag har gjort i ordning det så att det är rent och strukturerat. Sängen är fortfarande inte den bästa, eftersom det känns som man sover i en slags korg (riktigt mjuk fjädringsmadrass), men jag gillar det mer och mer. Så nu har jag gjort mitt hem så att jag trivs i det. Jag älskar mitt rum (inte riktigt lika mycket som mitt rum hemma) och kommer inte flytta ifrån min familj. För som sagt allt annat är perfekt, rent, fräscht, nytt och rikt på något sätt.

Sommaren 2013 har varit den bästa och finaste sommaren på väldigt väldigt länge. Vädret har verkligen varit med oss och regndagarna (även fast de kan vara mysiga) har inte varit många. Att vi har lyckats att få det så bra i år. Med vädrets påverkan har det lett till att vi fixade och lade i vår båt i sjön, efter över frya års vilan. Det har blivit ett femtal gånger på sjön, där vi badat, solat, åkt båt, grillat, tagit det lugnt och haft det mysigt. Vädret har också bidragit till att jag badade ett antal gånger i Vättern, något jag inte gjort på något år nu eftersom det dels varit kallt i vattnet och inget badväder alls. Vi har dammat av hela familjens transportcyklar, det var riktigt längesen det hände. Vi har byggt staket och vi har haft många kalas.

Det var mycket roligare att jobba den här sommren eftersom det var varmare i vattnet, fler barn och mer glädje. Jag har varit på bio ett par gånger. Jag åkte tillsammans med min syster till Kolmården för en dags äventyr. I lördags var jag i Göteborg och upptäckte den staden. Jag har umgåtts med vänner. Jag har varit hos frisören. Vi har ätit på restaurang ett antal gånger, besökt och träffat en större del av släkten. Grillat i mängder, ätit god mat, goda förska grönsakeroch frukter. Haft kräftskiva. Och massor mer som jag säkert har glömt bort i denna summering.

Jag kan bara konstatera att den här sommaren har varit alldeles underbar, helt fantastisk och jag har gjort exakt det jag har velat göra. Jag har fått känna på lugnet, arbetet, semestern och massor mer. Jag har skrattat mestadels av tiden, jag har tänkt i mängder. Jag har verkligen tagit tag i det jag vill göra. Den här sommaren har det blivit lite mer bad och träning, lite mindre dagsutflykter och sightseeing. Men jag älskar det ändå. Och än har jag en del planerat, för min sommar är inte slut än. Mitt sommarlov fortsätter ända fram tills den 29 september. Om sen vädret nu än blir.

Få timmars sömn, tidig morgon, champagnefrukost på Öxnehaga, direktsänt i Sveriges radio, avslutning, störtregn, fotografering, en sista dag med klassen, studentlunch med hamburgare och tårta, ännu mer tårta, sånger, betygen, stress, väntan, utspring, konfetti, träffa släkten, solsken, blåst, snyggaste flaket, musik, bästa ljudanläggning på hela skolan tills en säkring gick, glädje, lycka, killarna i svarta kostymer, tjejerna i vita klänningar och studentmössor. Ord som sammanfattar min studentdag, en dag jag aldrig kommer att glömma, en dag som var så härlig, en dag som det hände så mycket på. En helt fantastisk dag, Tack alla som var med och gjorde den dagen så grym. Önskar att man skulle få göra om det flera gånger. Det roligaste på hela dagen var flaket och den låten jag föralltid kommer att minnas som vår studentlåt är Can’t hold us med Macklemore, även fast det inte var den vi sprang ut till.

Ska man läsa vidare på högskola eller universitet till hösten är det idag som anmälan ska skickas in. Efter att jag har funderat i sisådär hur länge som helst, har jag kommit fram till att det nog är plugga jag ska göra efter gymnasiet. Eller så ser det ut just nu i alla fall. Sen när man väl har bestämt sig för Att man ska plugga, då måste man komma på Vad man ska plugga. Lite svårt har jag haft för ena dagen vill jag si, andra dagen vill jag så. Sen går de tankarna i omloppsbana om och om igen. Så under den senaste tiden när jag har kunnat välja precis vad jag vill har jag haft tankarna på att gå…

Civilingenjör Rymdteknik, just för att det verkar så coolt och det kan faktiskt vara något jag gillar. Rymden har alltid fascinerat mig. Tänk att gå på Kirunas rymdcentrum liksom. Men sen tänkte jag efter om det verkligen var så smart. Eftersom det är en civilingenjörsutbildning består den mycket av fysik, vilket jag hatar. Sen ligger det i Kiruna, väldigt långt bort alltså och till sist ”Kommer det finnas några jobb?”. Alltså valde jag bort den.

Kungliga tekniska högskolan. Har jag alltid velat gå på, men bara För Att. Jag är inte speciellt intresserad av några av de utbildningar de har. Så därför försvann det med.

Tillslut har jag kommit fram till två områden som verkar mest intressanta. Nämligen ett jobb inom vården eller inom flygbranschen. Ena dagen slår mitt hjärta för vården och andra för flygbranschen. Så det har varit svåra beslut att fatta. De senaste året har jag velat bli pilot, något jag än idag vill. Om inte pilot så hade jag velat bli flygledare. Jag vet inte riktigt varför det ligger så nära om hjärtat, men vissa dagar är det drömmen. Jag är verkligen inte van vid flygplatsmiljöer eftersom jag bara flygit fyra gånger. Men varje gång jag är där, älskar jag det, likaså varje gång jag ser ett flygplan på himmelen. Jag kan drömma mig bort hur länge som helst. Men det är mycket konstiga arbetstider, sen är utbildningen lite diffus av sig och tillsist ”Kommer det verkligen finnas jobb i framtiden, när man ska tänka på miljön?”. Så jag valde bort det för tillfället och är det pilot jag vill bli i framtiden krävs det bara ett hälsotest och endast två år yrkesutbildning.

Sen är det bara ett jobb inom vården kvar. Något som jag tycker verkar intressant. Mycket variation, du jobbar med människor och verkar allmänt bra. Bra lön, relativt bra arbetstider, gott om jobb osv. Så vården är det som har fyllt ut mina 17 val till hösten. Sen skulle man ju bara bestämma sig vilken riktning inom vården. Men först och främst vill jag nog bli läkare, men det krävs höga betyg, riktigt höga betyg. Jag har inte riktigt SÅ höga betyg, så på en andraplats är det nog sjuksköterska som gäller. Sen kan jag bli speciallistsjuksköterska, så som barnmorska, ambulanförare, barnsjuksköterkska mm om jag vill. Vilket lockar. Så kommer jag inte in på läkarlinjen (vilket jag tror jag inte gör) blir jag inte så ledsen. Längst ner på listan är sjukgymnast, något jag varit inne på innan men som för varje dag som går verkar mindre intressant. Jag fyllde ut 17 av 20 val bara För Att nästan, självklart är det samma utbildning flera gånger fast i olika städer. Främst hoppas jag på att jag kommer in på Karolinska institutet i Stockholm.

Eftersom deadline är ikväll, klickade jag på knappen SKICKA igår kväll. Så nu är det gjort. Valen är gjorda och jag behöver inte längre tänka på det. Nu är det bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa.

Jag brukar inte ha några nyårslöften. Om jag har brukar jag hålla dem för mig själv och de brukar vara relativt lätta att hålla. Nuförtiden är jag mer den personen som sätter upp mål och delmål på vägen. Något jag verkligen vill klara av och något jag kämpar för att klara. Så även för 2013 har jag satt upp mina mål. Mål som är relativt stora jämfört med förra året, då jag hade små mål att klara av.

I år har jag övervägt saken med löften och först skulle jag endast sikta på att klara av målen men nu har jag ändrat mig. Jag ska ha några nyårslöften som kanske är lite mer diffusa än ett mål är och kanske svårare att utvärdera. Min gode vän har ett favoritcitat som lyder ”skönare lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna bågen”, jag tror bestämt att jag ska köra på det här i år. Jag ska våga testa nya saker, våga säga Ja! Verkligen göra det jag vill. I år är året då mycket kommer hända, då man måste ta många beslut och vilka som är rätt vet man inte förs än efteråt. Så jag ska försöka ha det fina citatet i huvudet under året. Jag har redan börjat året bra med vissa saker, tycker jag. Några saker jag inte skulle vågat förra året, några saker som resulterade i att jag inte tog tag i det. Då gick mina tankar såhär ”Varför ska jag göra det?, jag har det bra hemma framför tvn”, men i år ska jag utforska saker, jag ska tacka Ja till olika erbjudanden och ingen ursäkt ska komma i vägen. Jag ska göra det jag vill och sluta tänka på alla andra (eller inte tänka lika mycket på andra). Är det något jag verkligen vill så ska jag göra allt för att göra det möjligt. Så i stort sätt snor jag även min gode väns nyårslöften för 2012 ”UPPLEV MER, TESTA MER, VÅGA MER”. En mycket klok vän och jag står inför samma år i livet som hon gjorde eftersom hon är ett år äldre.

Jag måste våga se och testa saker som är utanför min komfortzon!!

Jag har också bestämt mig för att jag inte ska ta på mig För mycket arbete och uppgifter. Jag ska våga säga Nej till om jag kan jobba då, då och då för att kunna göra det jag verkligen vill. Jag är lite stolt för jag har redan tackat Nej till några timmars jobb i veckan. Mer om simskolorna kommer i veckan…

Såhär när 2012 börjar lida mot sitt slut skriver många årsresuméer om det gångna året. Vad som har hänt i ens liv, vad som har varit bra och vad som varit mindre bra. Även jag hade tänkt skriva lite i stora drag.

2012 överlag har inte haft något väder, vintern var katastrof och det var snö ytterst få veckor. Det var ingen äkta vår, vilket jag tycker varit skönt eftersom jag verkligen inte gillar våren. Sen kommer vi till sommaren, ingen perfekt sommar heller och det gick nästan inte en dag utan det regnade. Hösten var kort och inte så där äkta som den enligt mig ska vara, hela november ska vara regnig vilket det heller inte var och nu vintern. Jag hade verkligen hoppats på att snön skulle fått ligga kvar ända fram till mars, då hade det i alla fall varit en perfekt vinter 12/13, men icke. Så vädret vet jag inte vad det har varit med, men jag hoppas på att vädergubbarna där uppe ändrar på 2013 och det åter blir de typiska årstiderna.Januari var för första gången jag lärde mig åka längdskidor någorlunda bra, innan hade jag knappt stått på ett par, vilket jag är otroligt glad över. Under våren tog jag tag i min träning och försökte träna ca fyra pass i veckan. Det var också då jag bestämde mig för att ändra mina kostvanor lite extra. Jag hade redan innan tagit bort godiset, men nu tog jag bort bakverk, glass och andra onyttigheter. Det var också våren jag började springa. Jag trodde inte att jag kunde springa och hade inte en aning om att det kunde vara så roligt. Jag älskar det verkligen och hade tidigare inte ens kunnat springa en kilometer.

I slutet av mars köpte jag min älskade racercykel och jag började cykla som bara den, lyckades även få med mig pappa på mina rundor. Min livs roligaste investering. I maj sprang jag Vårruset med tjejerna i klassen, hade satt upp ett mål på 5km under 25 min. Jag sprang på 26.40, men jag är nöjd och det var så sjukt roligt. I början av juni cyklade jag mitt första lopp, Tjejvättern som är 10mil. Målet var att för det första ta mig i mål, men gärna under fyra timmar. Äntligen lyckades jag med målet. Det var hittills det roligaste och jobbigaste jag gjort.

Sommaren bjöd på en rad olika roligheter så som tandemcykling på Visingsö, några dagar i Stockholm, Göteborg, en härlig sommardag på Västkusten och mycket mer. Det var också under sommaren jag hamnade tillbaka i mina gamla ovanor som att vräka i mig glass och choklad, utan att träna lika mycket. Något jag kanske ångrar, eftersom jag inte alls mår lika bra då. Men det fick höra till sommaren och när skolan började i augusti ändrade jag på allt och tog återigen bort alla onyttigheter. Ändrade även lite på maten, lade till mer frukt och absolut fler mål mat om dagen för att ha en jämn energinivå och må bättre. Jag började även att träna igen och jag kände mig levande.

1 september sprang jag Tjejmilen i Stockholm och det var återigen bland det roligaste jag gjort. Något som tog hårt på psyket under tiden men i mål stärkte det det plus mitt självförtroendet. Jag var så nöjd. Början av oktober gick jag med i Friskis & svettis löparskola. Något jag varmt kan rekommendera till er. Jag älskade det. Synd bara att jag inte kunde vara med på de sista gångerna då jag blev skadad. Jag drog på mig en förbaskad benhinneinflammation på högerbenet som har varit så segt och vill inte släppa. Jag gick till sjukgymnasten för att få hjälp, trots deras hjälp har det än idag inte gått över helt.

Så tillslut en liten summering av 2012. Det var året utan väder. Det var året jag fick upp ögonen för träning och motion. Det var året jag började bry mig om min egna hälsa och verkligen tog tag i det. Det var året jag fick de konstigaste idéerna. Så som att ”Jag vill ha en racer”, nästa dag var jag ägare till en. Eller jag vill kunna åka längdskidor, köpte utrustning och övade, övade och övade. Det var också året jag hade tur i nästan allt, jag vann så otroligt många tävlingar som startplatser till lopp, prenumerationer, biobiljetter. Tidigare har jag knappt aldrig vunnit något, hoppas på att turen följer med mig in i 2013. Jag gillade faktiskt 2012.