Sportlovsmåndag och jag hade tänkt göra den här måndagen till en riktigt Happy Monday. Det var längesen jag hade en sådan. Trots att jag inte har speciellt mycket sportlov, förutom att simskolorna har lov, känns det ändå som ett äkta sportlov i tanken.

När jag somnade igår kände jag mig otroligt nöjd, för jag antog min egen utmaning från i fredags om att försöka vara ledig. Att stänga av. Jag stängde inte av allt, men jag gjorde bara sådant som var lugnande för mig, lite jobb och lite fix, inte så mycket plugg. Helgen blev därför riktigt lugn och bra. Ron i kroppen började infinna sig.

Något annat jag är nöjd över är att jag fick till en bra träningsvecka, utan någon större ansträngning. En timmas träning varje dag. Det fick räcka, trots att jag mycket väl kunde har rört på mig mer än det och då framförallt med hjälp av vardagsmotion. Men en sak i taget.

Jag är spinningledare i Örserum

Jag körde fyra spinningpass, det var flera månader sen jag satt på cykeln så mycket. Och två av passen var mina egna. För numera är jag spinningledare i min cykelklubb – Örserums IK.

Just spinningledare har jag funderat ett tag på att vilja bli, men istället ansökte jag om att bli tränare i gymmet på Friskis & Svettis. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte där? Det var hård konkurrens och få platser vi slogs om. Jag är nöjd över att jag faktiskt tog mig igenom hela den processen och tillslut snubblade på mållinjen. Såhär några månader senare insåg jag att jag har en del kvar att öva på när det kommer till styrketräning. Men däremot har jag insett att på instruktörscykeln för spinningpass, där passar jag bra.

Jag har fortfarande väldigt lite erfarenhet av att sitta på just instruktörscykeln, däremot har jag spinnat mycket i mina dagar så ifrån det har jag en hel del erfarenhet. Sen kan jag säga att när man själv är deltagare kanske man inte tänker på vilken musik som används, hur passet är uppbyggt och hur instruktören instruerar. Inte i detalj. Det har inte jag gjort i alla fall. Men ju mer och mer som jag har blivit intresserad över att en dag ta över rollen som instruktör försöker jag analysera, utvärdera och komma fram till något bra. Men det är ett nytt tänk. Förutom när jag har en bassäng framför mig, då gjorde jag samma resa för flera år sen.

Fredagsfysen före fredagsmyset

Jag har kört mitt spinningpass på fredagskvällar i en månad kanske och det var för att det saknades en instruktör för att det passet skulle bli av. Från början skulle det ställas in, men min fina familj sa ”Men Clara, kan inte du köra?”. Bara sådär, utan att jag ens tänkt tanken. Den här gången blev jag pushad till att anta utmaningen. Jag tänkte efter i någon minut och sedan tänkte jag ”varför inte?”.

Det var verkligen utanför min zon, jag är absolut inte lika säker och trygg som när jag instruerar simning. Men jag vet hur jag vill att ett spinningpass ska se ut. Sen kanske mina spinningpass är ganska stor skillnad mot de vanliga spinningpassen. För jag spinnar för att bli en bättre cyklist.

Så från att ha varit inhoppare på fredagar, blev jag tillfrågad om jag även kunde vara det på gårdagens söndagspass. Och visst att jag börjar känna mig mer bekväm på mitt fredagspass, men att byta dag, som dessutom var tio minuter längre – bara tanken på det var läskigt.

En ordentlig utmaning för mig

Men jag är otroligt glad över att jag hoppade på tåget när det rullade iväg, för det här behöver jag. Jag växer och det är otroligt nyttigt för mig. Jag är sjukt nervös varje gång, men de verkar gilla det i alla fall. Jag tänker att det viktigaste är att de får träna, för ett pass är bättre än inget – trots att jag är ny på instruktörscykeln.

När det kommer till min egen träning drabbas inte den av att jag är instruktör, snarare tvärtom. För passet är inte det lättaste, jag är nervös, jag måste kunna prata samtidigt och spinningsalen är liten men varm – jag är uppe i några slag från maxpuls varje gång. Utan att jag tänker på det. Det enda jag tänker på är hur jag ska instruera. En timma flyger iväg och känns som en minut. En härlig känsla med tanke på att under den tiden har pulsen utmanats en hel del. Nöjd och glad är jag!

I dagsläget vet jag inte hur många mer pass det blir, men jag tar det lite som det kommer. För som sagt är jag bara inhoppare, en nöjd sådan. Jag har ett 60 min pass och ett 70 min pass färdiga. Det svåraste var helt klart att hitta rätt och passande musik.