Jag har cyklat Ride of Hope i två dagar nu. Min tanke från början i våras var att cykla hela veckan, men sen kom jag på mig själv att jag vet inte hur pepp jag skulle vara på att cykla två hela veckor med bara någon veckas mellanrum. Jag älskar ju att cykla, men hade jag älskat att cykla efter den här veckan? Jag gissar att jag fortfarande skulle älska att cykla, men nu valde jag de två närmaste etapperna och tog semester resten av veckan istället. Dessa två dagar blev en riktigt bra start på augusti.

Göteborg – Jönköping

Så igår blev jag skjutsad till Göteborg, eller Sävedalen och Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus. Där jag var för bara någon vecka sen och släppte ballonger innan vi började cykla mot Paris. Nu gick starten härifrån och vi var en liten klunga med Rynkeby-cyklister som rullade iväg. Sex cyklister plus en ledare från Ride of Hope.

Vi cyklade precis så som vi alltid brukade cykla, nästan i alla fall. Lagom tempo, lite väl långa dragningar, vi pratade och vi hade vinden i ryggen. Det var samma sträcka som vi cyklade under prologen, fast på andra hållet. Jag kände igen mig. Vädret var vackert, men de svarta molnen var tunga. Ibland var det blött på marken. Men det tänkte vi inte så mycket på, för vi var bara glada av att få cykla tillsammans igen – även att klungan inte var stor.

Vi rullade mot Partille – Landvetter – Bollebygd… här någonstans fick vi punka i teamet. Hälften stannade för att laga, resten cyklade vidare i lugnt tempo. Det tog dock 1,5 mil innan klungan var intakt igen. Vidare mot Sandared och i Borås var det depå. Köttbullemacka och Risifrutti. Nu kom vi in på rutten jag cyklade dagen innan Parisresan, när jag cyklade Gränna – Borås. Snart var vi i Gällstad och stannade på nästa depåstopp. Sen rullade milen iväg, vi blev lite slitna, det var en del backar, men allt intressant prat gjorde att vi glömde bort lite att vi cyklade och började bli trötta.

Vi var hela tiden på känd mark, nu var vi snart i Taberg – Norrahammar – Hovslätt och till sist Östra Storgatan fram till målportalen på Hovrättstorget där det grillades hamburgare. Det var kul att få cykla samma sträcka som jag cyklade för en månad sen, fast nu på andra hållet och i medvind.

Vi hade riktigt roligt tillsammans, vi cyklade snabbt, vi var starka, vi var glada. När vi var i mål badades det lite i Vättern för vissa, innan jag trampade hemåt. En fantastiskt måndag!

Jönköping – Linköping

Jag cyklade över 20 mil igår, vi hade bestämt att cykla in till Jönköping och starten idag. Jag var lite trött, inte jättesliten faktiskt, men vi hade fruktansvärd motvind. Jag och pappa myscyklade lite lugnt in till Jönköping i morse. Idag var det inte en självklar klunga jag kunde vara med i, vi bildade en. Jag ville gärna cykla med några jag kände till och så fick det bli. Samma ledare, ett Team Rynkeby-gäng (inte samma personer som igår), Örserums IK som jag är medlem i och Tranås cykelklubb som jag tidigare hade cyklat med, eller i alla fall några av dem. 

Vi var en klunga på 16 cyklister. Tänkta snittet var 25-27km/h, i mål hade vi 29km/h. Det gick undan. Vi startade med Södra Klevaliden upp till Hakarp – Svarttorp – Haurida – Vireda – Hullaryd – Frinnaryd… depåstopp med kanelbullar. Lite upp och lite ner till Tranås – Sommen – Boxholm och lunchstopp. Nu kom regnet för några minuter. Magen blev glad av mat. Vi cyklade vidare i ännu högre fart på plattare vägar sas det. Mina ben började bli trötta, jag hade en hel del mil i benen på ett dygn – farten var hög. Igår var det många höjdmeter, idag inte riktigt lika många men samtidigt en hel del. Sidvinden blev stark. Jag peppade mig själv med att det bara var en mil kvar. Sen står det Linköping 13 när den milen var passerad. Jag fick tänka om.

När jag hade fajtats lite med mig själv ökade farten igen, för det var tydligen Linköpings temposträcka vi cyklade på. Sen kom vi in i centrum, med trafikljus. Nu var vi framme på Stora torget i Linköping, vi åt korv med bröd, fotade och det var kalasstämning. Sen cyklade vi till simhallen för att duscha innan mamma hämtade oss för hemfärd mot Gränna. 

Jag var lite slut i rutan efter 40 mil på cykeln, mest är axlarna trötta – hur det nu kommer sig? Jag har ju bara cyklat i två dagar. Jag har fått uppleva massvis av cykellycka. Jag har träffat bekanta och lärt känna nya cyklister. Jag har sett nya ställen, jag har varit glad och lycklig. Det är så lätt att göra detta! Alltså med tanke på vad det ger, både till mig och till Barncancerfonden.

Wow vilka dagar. Två helt olika kan jag säga. Ride of Hope är bra arrangerat, kul och häftigt. Det här var nytt för mig och något jag garanterat vill göra igen.

Jag älskar att cykla! Med det sagt passerade jag 500 mil för säsongen också.