I morgon åker jag till London och utan att ens förstå att det sker nu, ser jag verkligen fram emot det – för London är fantastiskt! Inga krav bara massa skoj, det enda jag vill är att spana in ett par nya löparskor. Mina favoriter är för utslitna att jag snart borde förbjuda mig till att springa i dem – det är inte bra för varken kroppen eller fötterna. Men dem är de skönaste jag har ägt och det går inte köpa ett par nya. Big Ben vill jag också se.

Efter Londonvistelsen ska jag vara i Göteborg i ett par dagar, för att sedan vända hemåt lite snabbt, avsluta simskolorna i maj och sova en natt hemma på typ 1,5 vecka. Nästa helg är det träningsläger på Isaberg igen. Sen kör studentveckan igång, min syster tar studenten vilket betyder att det är tre år sen jag gjorde det.

Igår skulle jag ha cyklat långpass, men regnet hängde i luften och några droppar kom. Jag ville jättegärna träna, jag ville ut, men jag ville samtidigt inte skita ned den nytvättade cykeln (sämsta tänkbara ursäkten) så jag sköt på cyklingen tills idag istället när faktiskt solen lyser. Men jag cyklade i måndags, tre gånger. I tisdags var jag ute på lite intervaller och blev omcyklad av Team Tre Bergs Kim Magnusson sista biten in mot Gränna.

Istället för cykling sprang jag bara för nöjets skull, något som var längesen jag gjorde. Alltså jag gillar att springa numera, men det brukar alltid stå i min träningsplanering – jag var lite busig och sprang fast det inte fanns med i planeringen. Jag saknade onsdagslöpningen och dessutom behövde jag bara rensa huvudet lite på allt, känna vinden, komma ut i den friska luften och med en podd i öronen.

Jag blev megapepp på att bli snabbare och uthålligare i min löpning efter i lördags att jag redan är anmäld till Göteborgsvarvet 2017. Jag vill bli en bättre löpare och jag vill älska löpning ännu mer.

Jag förstår inte hur jag en vecka i maj förra året kunde cykla närmare femtio mil och det var inte en vecka som innehöll varken lopp eller träningsläger, bara skojiga långcyklingar. Jag förstår inte heller hur mycket jag fikade hit och dit vid den här tidpunkten för ett år sen.

Jag måste sluta jämföra mig med mitt förra jag och med andra. Jag blir otroligt peppad på att jaga mil i sadeln och samtidigt lite frustrerad över att jag inte kommer snabbare fram mot 250 mil. Men i år har jag tre idrotter att underhålla under samma tid som jag enbart hade cykling förra året. Dessutom är det inte hela världen att jag ligger i ofas på typ en vecka – behåller jag bara samma som hittills kommer jag snart ha nått de där milen man måste cykla innan Paris. Det är nog bara att jag ser massa andra cykla hela tiden.

Huxflux hade jag spontant köpt en spinningcykel också. Innan hade jag inte vetskapen om att jag var sugen på att köpa en, sen på någon timma kändes det självklart.