Den här månaden är snart historia, det är ju Valborg ikväll och det är en högtid jag i princip aldrig har firat – den har bara funnits där ändå. Jag älskar mitt liv just nu, jag gör så att varje dag är värd att leva och jag ger mig själv stunder som verkligen boostar. Jag följer min egen vilja, lyssnar på mig själv, ibland spontant, ibland väldigt planerat. Mina dagar går i ett, med många intryck – men samtidigt finns det balans att jag kan återhämta mig och utan att få in stressen igen. En vän sa till mig för några veckor sedan att om Playitas och Åre känns som evigheter sedan för mig, måste jag ha fyllt mitt liv sedan dess med massa intryck. Det är faktiskt sant.
I eftermiddag skulle jag ha cyklat, men jag är jättetrött. Jag tog en vilodag istället, vilket för mig är det svåra att få in numera just för jag vill göra allt. Hela veckan har jag varit otroligt hungrig trots att jag äter mycket hela tiden känns det som och om kvällarna somnar jag tidigt. Första prioritet är jobbet och tätt efter kommer träningen eller min hälsa (träning, mat, sömn). Det går före mycket annat nuförtiden, vilket jag älskar och vilket min kropp och knopp älskar. Starten för det blev nog efter min sjukvecka i början av mars, eller när jag bytte coach, eller vid årskiftet? Vi har gjort en tredjedel av året och jag är snart upp i 200 träningstimmar – jag är så galet nöjd för det, samtidigt som det har krävts mycket av mig. Inte minst min inställning till just träning och hur jag prioriterar mina val i vardagen.
Att somna efter 22.00 är för mig numera sent och det känns som hela morgonen har försvunnit om jag vaknar efter 07.15. Att planera in lite jobbigare saker när jag måste vara produktiv gör jag endast till morgnarna, för det fungerar inte på kvällarna längre.
Jag äter god mat och ser den mest som energipåfyllnad för att orka med dagarna och nästa träningspass. Jag äter choklad och chips (nya favoriten) när jag känner för det, oavsett om det är fredagskväll eller tisdagskväll. Ofta bakar jag scones till frukost.
Jag känner att jag kan släppa prestationskraven i det mesta jag gör och fokuserar på det jag vill fokusera på, jag måste inte skriva av mig hela tiden, jag måste inte fota allt jag ser för det ögat ser live är en riktigt bra minnesbank. Sociala medier kollar jag mer sällan.
Jag lever för att samla på mig minnen, jag älskar att göra varje dag till ett litet äventyr eller kanske en del av dagen i alla fall – på så sätt blir det inte endast vardag och det gör också att jag älskar hela veckan mer, istället för att gå runt och längta efter helgen. Små guldkanter!
Den senaste tiden när jag inte har jobbat har jag upplevt massa olika cykellyckor – i klunga, ensam, med vänner, med pappa, med teamet, på olika cyklar, i regn, i sol, i med och motvind. Jag har ätit frukost med min vän och jag åt VOX-frukost med min andra vän. Jag har haft några lediga och härliga slappdagar hemma, jag har testat på yoga, jag promenerade mycket under min påskutmaning, jag håller igång simningen och jag löptränar – vilket har gett mig många upplevelser bland annat runt Munksjön, längs Vättern, under tidiga morgnar och rekord på löpbandet. Jag styrketränar en gång i veckan och blir bekvämare med de fria vikterna för var gång. Jag har varit på tre kalas. Jag var i Borås på teamträff för någon söndag sedan – en blöt historia. Förra helgen var kul, när jag på lördagen cyklade till simhallen, simmade och sedan cyklade hem, för att sen på söndagen springa Landsjön runt.
Det bästa av allt är att göra varje dag unik!
