Idag har jag levt på gårdagen som var alldeles för fantastisk. Jag älskar det jag håller på med och jag älskar livet i dem stunderna. Så mycket gemenskap, så mycket upplevelser, så många känslor, så mycket glädje och så mycket energi.

Strax innan 06.00 igår morse tog jag bilen till Borås, för att vara med på Sveriges största Vasaspinning tillsammans med Team Rynkeby i Knalleland. 200 spinnare var på plats och redo att börja trampa 08.00 i samband med Vasaloppsstarten. Jag hade egentligen inte riktigt tänkt på vad jag hade gett mig in på förrän jag väl var där. Att vi skulle sitta på spinningcykeln i 4,5h hade jag inte ens reflekterat över och någon vidare uppladdning eller reservenergi hade jag inte heller. Jag körde väldigt mycket på känsla igår. Och ångrar ingenting.

Eventets syfte var att samla in pengar till Barncancerfonden och försöka fler få upp ögonen för att det är ett viktigt jobb att samla in pengar till forskningen. Det gör ju vi också i Team Rynkeby. Tillsammans är vi så otroligt starka.

Jag cyklade igår dels för att samla in pengar, dels för att umgås med teamet, dels för att 4,5h spinning är en utmaning (jag som längst har spinnat 2,5h tidigare), men också för att kolla på Vasaloppet. Kombinationen träning och långlopp på TV, tycker jag låter väldigt perfekt. Och det var det också!

Om jag inte själv har stått på startlinjen har jag haft som tradition att kolla på Vasaloppet, den Vasaloppssöndagen de senaste åren. Jag tycker det är riktigt underhållande. Igår fick jag dessutom se det på storbild, dock utan ljud. För från högtalarna sprutade det ut peppande musik. Läs mer ur ett Team Rynkeby-perspektiv här.

Det var ett sådant roligt event och jag var glad hela tiden. Jag var så inne i Vasaloppet att jag glömde bort att jag satt och cyklade. Det jobbigaste med spinning är att man aldrig får vila om man inte stannar, men jag kom på ett mål när starten gick; att jag skulle försöka hålla igång benen hela tiden. Det kunde gå för jag hade bananer i fickan, en gång blev vi serverade blåbärssoppa och vatten fanns i flaskorna. Men jag fick lite ont i baken efter ett tag, fast förvånansvärt lite ändå och sen hade jag lite problem med mina fötter som jag brukar få efter en tid fastlåst i tramporna. Men nästan gick det, jag klev aldrig av i alla fall och pigg kände jag mig också. Det var så galet roligt!

Hur kan 4,5h ta slut så snabbt? Inte en tanke hade jag på att jag önskade att det skulle ta slut, att jag var trött eller sliten, eller för att det började bli långtråkigt. Jag var riktigt stark mentalt och det var nästan att jag inte ville kliva av när det var slut. Det var långa intervaller som gällde på passet och dessutom var det blandat med andra olika aktiviteter. Timmarna bara flög förbi och mycket har jag nog Vasan att tacka.

Jag visste inte ens att jag kunde vara så pass intresserad av skidåkning eller ett Vasalopp? Men jag följde det nästan varje minut och jag surfade in på hemsidan lite då och då för att ha extra koll. Likt jag har gjort hela veckan. Undra hur bra skidåkare man kan bli med 1 års träning?

Vasaloppet var otroligt spännande, det var kul att det avgjordes i spurten både för herr och dam. Även att jag gärna hade sett svenskar vinna, helst av allt Britta som verkligen förtjänade en förstaplats.

Stort Grattis till alla ni som har åkt något av loppen under Vasaloppsveckan. Grymt gjort! Jag är avundsjuk på er. Sen måste jag säga fantastisk gjort av dig som körde Vasaspinning eller annat event under tiden. Jag tyckte det var roligt att vi var 200 spinnare på samma ställe och cyklade att svetten rann, att luften försvann i lokalen och att det i princip gick att vrida ur kläderna efteråt. Grymt gjort av Shahrzad också dessutom som också var där!

Det enda lilla minuset var att dem stängde av storbilden precis i upploppet av damernas tävling. Men söndagen tog inte slut där för när vi hade svettats klart åkte jag vidare till Göteborg för att äntligen få träffa mina två favoritvänner. Jag stannade hos dem hela eftermiddagen, åt våfflor, gick en promenad i snöfallet, kollade på Beck, pratade, skrattade otroligt mycket och tillslut när jag insåg att det inte var det perfekta väglaget för hemresa var jag tvungen att bege mig hemåt igen. Jag visste att det skulle ta lite längre tid, med tanke på all snö.

Vilken otroligt fantastisk söndag! Sådana dagar vill jag ha oftare. Me like!