För snart två år sedan hoppade jag av min utbildning till läkare i Riga, jag har inte ångrat det en sekund. Helst av allt skulle jag bara vilja jobba resten av livet, för jag älskar att jobba. Men det är svårt att gå vidare om man inte har någon utbildning. Jag är utbildad simlärare och jag har möjlighet att klättra högre i det ledet om jag skulle vilja, men jag känner att det sliter lite väl mycket på kroppen att bada så pass många timmar per vecka och dessutom är det inte en utmaning för mig längre. Allt går på repeat. Men jag säger inte att jag utesluter det helt, för jag älskar mina simskolor – jag kan ha det som en backup.

Jag bara känner att nu är rätt tid att ta nästa steg, att gå vidare, att ta tre år för att utbilda mig till något mer som gör att jag kan få fler valmöjligheter till yrken i framtiden. Om det är rätt utbildning jag har valt är jag absolut inte säker på, för jag längtar inte, men det är den utbildningen jag tyckte verkade och lät mest attraktiv för mig av dem som finns. Det finns liksom inget yrke jag drömmer om i dagsläget. Men jag tror jag har kommit på det…

Jag bestämde mig en dag för någon månad sedan att det är i höst det gäller, det är då jag börjar mina studier till ett yrke – men vilket? Jag har varit inne på det alla gånger tidigare och det är vad jag tycker låter mest intressant. Jag har sökt till sjuksköterskelinjen vid Jönköping University. För varje gång jag ser en ambulans pirrar det till i magen.

Förr drömde jag alltid om att det var i Stockholm jag skulle plugga, helst på Karolinska Institutet eller KTH. Sen dog det ut lite och även att jag blev antagen dit har jag alltid tackat nej. Efter det var mina tankar i norra Sverige, men sen kom jag på hur mycket beroende jag är av min familj och mina vänner, att jag lätt känner mig ensam. Både Stockholm och Norrland finns kvar.

När jag bestämde mig för sjuksköterska, tänkte jag 1. Jönköping för här har jag ett boende, min familj, ett jobb, en bra utbildning och en trygghet. 2. Göteborg, för det inte är så långt borta, mina vänner bor där och därmed också möjlighet till boende. 3. Linköping, för det är ännu närmare Gränna och för att jag kanske kommer ha min syster där. Sen kom jag på att jag nog inte är redo för en helomställning ännu, jag älskar ju mitt liv som det är idag. I Jönköping har jag allt och lite till, Linköping kan jag lätt ta mig till och likaså Göteborg. Jag gillar Jönköping, tror jag!

Jag har bestämt mig att i höst påbörjar jag mina studier till sjuksköterska i Jönköping och det är inget att diskutera om. Om det är rätt eller fel återstår att se, men jag ska allt ge det en chans. Det känns lite som att tåget kommer gå annars och jag kommer bli kvar i vattnet flera år till, vilket jag skulle vilja och kunna, fast ändå inte.

Jag tänker inte på det speciellt mycket, jag varken längtar eller är stressad över det. Jag tar det lite som det kommer, jag vet bara att tills dess kommer jag njuta och maxa livet jag har idag. Men det börjar bli mer och mer verklighet då jag inser vad jag kommer kunna göra sen och vad jag gör för sista gången just nu.