Jag var på Playitas, jag landade hemma i några dagar och sedan åkte jag till Åre. Nu är jag hemma i Gränna igen. Ibland blir det lite snabba kast och jag är otroligt glad för de senaste veckornas roligheter. Men nu till veckan i Åre…

Under årets fjällsemester ville jag bara till Åre, det var dit jag skulle! I måndags styrde vi bilen mot Åre och vid tretiden var vi framme i vår lägenhet som vi hade hyrt – bara jag och pappa. Sen lärde vi känna byn för att vara helt redo inför tisdagen och vår första skiddag utav fem.

Varje dag såg väldigt lik den andra ut. Vi åt havregrynsgröt med banan, vi klädde på oss understället och skidkläderna för att sedan vandra de 1,5 km vi hade till närmaste liften – med skidutrustningen på axeln. Det var en svettig promenad kan man säga, för det gick dessutom uppför. Vi var alltid ute i backen kring tiotiden, ibland lite senare.

Lägg märke till hur dem bakom sitter i liften…

På tisdagen var det fint väder, vi åt lunch på en restaurang i backen och när jag började frysa om tårna gick vi hem. Sen gick vi till affären. Det blev en hel del promenader, både med skidor och utan skidor. På kvällarna lagade vi middag och kollade lite slappt på tv. Jag har inte kollat på så mycket tv på väldigt länge. Men man var för trött för att göra något annat. Kvällarna blev tidiga och morgnarna lagom, efter väldigt många timmars nattsömn. Det var härligt att prioritera sömnen, även att jag var tröttare än tröttast på kvällarna och när jag vaknade på morgonen.

Under onsdagen fick vi verkligen upp farten och antalet åk rasade iväg, speciellt efter lunch och efter en ofokuserad förmiddag. Den här dagen åkte vi tills liftarna stängde.

Vi hade varit lite bortskämda med väldigt få minusgrader och faktiskt ganska bra väder, utan allt för mycket vind. Men under torsdagen var det kallare och vi frös. Det gällde att åka upp och ner, utan stopp för att hålla sig varm. Vi klarade bara fram till lunch, fast det var inte så bara för det blev några intensiva timmar.

På eftermiddagen besökte vi Åre chokladfabrik, något jag såklart bara var tvungen att göra – chokladälskare som jag är. Sen åkte vi till Björnen för längdskidåkning. Det var magiskt! Jag har inte stått på ett par längdskidor sedan öppet spår förra året och det var ju inte det härligaste minnet. Den här kvällen var det kallt, jag var väldigt rädd för backar som jag alltid är och jag ville verkligen göra det, fast ändå inte. När jag väl ställde mig i spåret var det nog den häftigaste och härligaste skidåkningen jag någonsin gjort. Skogen runt omkring elljusspåret var mörk, kanonfina spår, alldeles lagom svår banprofil och jag kände mig stark. Många minusgrader var det också, men det struntade jag i för det var så fantastiskt och fort gick det.

Fredagen var verkligen finast. Jättevackert väder, lite kallare och fantastiskt vyer. Ögonen fick inte nog av allt vackert dem såg, jag ville bara stanna och njuta. Vi åkte även den här dagen tills liftarna stängde, fast utan samma intensitet just för det var nu kroppen började känna av all skidåkning. Jag började känna mig lite sliten, jag var tvungen att tänka lite extra i svängarna för att skidorna skulle lyda.

Kroppen började verkligen bli sliten nu och under natten till lördagen hade det börja blåsa upp till storm. Väldigt många liftar var stängda, vädret var absolut inte det finaste, det var kallt, dimmigt och allt folk samlades på samma ställe. Under alla tidigare dagar hade det nästan inte varit någon kö i någon av liftarna, en del backar hade man åkt själv i och vi hade tillbringat mycket tid på högzon och Åreskutan. Men den här sista dagen var inte som dem tidigare. Jag började känna mig nöjd, vädret var kallt och efter två timmar med massa liftköande beslutade vi oss för att köra de hundra milen hem istället. Planen från början var att åka tidig söndag, men det skulle bli ännu sämre väder och dessutom när vi var nöjda med veckan vad skulle vi göra halva lördagen? Det blev många timmar hem i bilen, fast ändå gick det snabbt. Vid midnatt var vi framme och då snabbare än tänkt med tanke på att det var snöstorm halva sträckan. Jag är så glad över att vi tog beslutet att åka hem en dag tidigare.

Jag är otroligt glad för att jag köpte mig en egen utrustning för några år sedan, då undrade jag vad jag gjorde, skulle jag verkligen använda detta? Jag älskar mina pjäxor och mina skidor, jag har kontroll. Det var bara en gång jag tappade kontrollen och försökte hålla mig på benen resten av backen. Dem styr i både lössnön och på isen – för is fanns det gott om, likt det fanns många pucklar av all snö efter att många hade åkt just den backen.

Jag har mest åkt röda pister och helst av allt vill jag åka dem långa, så att man börjar känna mjölksyran i låren. Åre var vackert, Åre var bra. Enda lilla minuset är att det inte var jättebra skyltat i backarna. Är det en svart eller blå pist? Vad heter den här backen? Jag tycker både Sälen och Trysil har varit bättre på det. Jag skulle aldrig våga mig på Åreskutan om jag var nybörjare, just eftersom många pister är lite tuffare och dessutom väldigt dåligt skyltat. Det jag älskade var just att man kunde förflytta sig runt skutan och åka på massa olika ställen och i flera olika liftar. Jag älskar stora system.

Jag har verkligen haft en helt fantastisk vecka i Åre, äntligen fick jag se hur det ser ut live. Jag har åkt massor av skidor, mest utför men lite på längden också. 23 timmar fick jag ihop. Inte allt för mycket folk i backarna, väldigt bra väder ändå och vi bodde bra också. Jag har ätit många hamburgare och sen åt jag typ den godaste pizzan i Hudiksvall på hemvägen. Jag har sovit mycket, jag har tagit det lugnt, jag har haft det väldigt bra.

Jag har fått många sköna skrattstunder, eller många gånger har jag nästan dött av skratt. Jag brukar poängsätta min framgång genom att räkna mina vurpor och en del sådana har det också blivit dessa dagar. Alla vurporna bjöd in till skratt efter mina egna klanterier och dessutom klantade jag till det rejält en gång i liften – jag kunde inte sluta skratta åt det! I en backe trillade jag flera gånger och rullade halva vägen ner och stannade upp som en snöboll.

Vyerna var det mest fantastiska!