I lördags började jag min resa på några dagar. När jag hade ätit en god långfrukost med familjen på morgonen och sedan fått ihop all packning var första stoppet Borås för en helg fullproppad med aktiviteter. Jag simmade ett jobbigt pass i Borås simarena, som jag för övrigt kan tycka är den finaste simhallen jag har besökt. En väldigt massa 50-or på max (vissa av dem faktiskt snabbare än max, då jag testade på drafting).
Söndagen inledde jag med en morgonjogg som var lugn och behaglig för dem andra, medan inte alls någon mjukstart för min del. Men jag kände mig otroligt lycklig, jag sprang sex kilometer utan att gå en endaste gång kom jag på nu i efterhand och dessutom i en hög fart som jag aldrig har varit van vid att springa i. Absolut inte det senaste året då jag har fått lägga löpträningen åt sidan. Jag kände mig stark och uthållig! Det var härligt, jobbigt, foten kände jag inte av och snön låg som ett vitt täcke från natten. Förhoppningsvis var det starten på det här årets löparsatsning till att bli bättre, uthålligare och snabbare.
Det var verkligen segt att ta sig upp på morgonen, men efter joggen kan jag säga att jag blev pigg. Då var det dags att hoppa i bassängen igen, för ett lite längre simpass sett till tiden. Det var skönt att få sträcka ut kroppen i det härliga vattnet. När klockan slagit 10.00 gick vi vidare till gymmet för att få fantastiskt mycket kunskap i diverse styrkeövningar. Marklyft, knäböj, pull ups mm – sådant jag vill lära mig men som jag har testat alldeles för lite.
Sen var den träningshelgen slut. Eller vi avslutade med en god lunch på ett café innan dess. Det var ett arrangerat triathlonläger eller träningshelg jag var med på. Egentligen startade det i fredags kväll, men jag kände att det dels redan skulle bli väldigt mycket mer träning för min kropp kommande vecka och dessutom ännu längre tid på bortaplan att jag valde att ansluta lördag eftermiddag istället.
Det var verkligen roligt. Det var kul att få prata triathlon, med andra som har mer erfarenhet än vad jag har. Det var underbart att få träna med andra, vilket jag ser som lyx då jag många gånger får träna ensam.