För några veckor sedan vann jag en startplats till årets upplaga utav Fight cancer and run i Frihamnen, i Göteborg. Jag blev självklart superglad, för jag gör gärna saker för min egen skull men att jag samtidigt bidrar till något gott för andra. Vilket det här loppet byggde på. För överskottspengarna samlades in till cancerfonden.

Tidigare var hela grejen att jag skulle åka till Göteborg för loppets skull, men i veckan ändrades det och synen på helgen blev istället att jag åker till Göteborg för att träffa mina vänner och loppet blev en bonus på vistelsen. Speciellt när jag under torsdagen och fram till starten igår hade börjat få ont i foten igen. Jag visste inte förrän när jag hämtade ut min nummerlapp om jag skulle våga chansa att springa 10K eller om jag skulle lyckas byta till gåing 5K. Jag tog ett snabbt beslut mitt i stressen, just eftersom jag åkte direkt från förmiddagens jobb och tiden var knapp att hinna fram, samt att jag körde fel också. Det fick bli en promenad.

Jag är otroligt nöjd över att jag inte valde att springa för än sålänge har foten bara blivit bättre, så nu kanske jag kan springa något nästa helg också, istället för att ha ansträngt den för mycket igår och det hade blivit värre. Men sådant vet man ju inte i förhand.

Jag hade dock önskat att jag sprang 10K för banan var platt, riktigt platt. Det var bra löparväder, förutom att det blåste en del. Dessutom var Musse farthållare på 1h, vilket i sådana fall skulle ha varit målet. Det här var en bana man kunde springa snabbt på! Min promenad fylldes ut med ungefär tre varv av samma sträcka ute på Frihamnspiren, i mål kom jag på 48 min. Då hade jag blivit omsprungen av den snabbaste med stor marginal, dessutom av Oscar Jöback. Samt att jag såg min Rynkebyvän i målområdet och vi väntade in Musses målgång. Han hade skyndat sig till Göteborg efter att ha sprungit Kretsloppet i Borås bara någon timma innan.

Det enda minuset var väl att det var en varvbana, annars gillar jag verkligen mindre lokala lopp. Men då ska dem vara väl arrangerade, vilket jag tyckte det här var. I mål fick man bullar, banan och Dumle. Dessutom hade dem en liten expo, med bland annat försäljning av huvudsponsorens produkter; 2XU. Medalj fick alla som genomförde loppet och hela dagen hade dem löparfest. Hur många som var med är svårt att säga, jag har en sådan dålig uppfattning. Gissningsvis kanske 600 i 10K och 5K, men då hade det varit stafett, samt knattelopp innan vår start.

Även att jag var lite besviken över att inte kunna springa, blev det en härlig promenad. Jag skulle ju ändå till Göteborg i helgen, så självaste loppet blev en fin bonus som sagt. Det här var det loppet jag var mest lugn inför, jag såg det aldrig som något allvarligare lopp. Jag åt en matlåda en timma innan start, vilket jag aldrig skulle göra annars eftersom det är för nära inpå. Jag ställde mig i toakön och väskinlämningen så att jag endast några minuter innan start befann mig i startfållan. Jag tog det coollugnt och hela upplevelsen blev otroligt mycket härligare.