Eftersom vi hade förköpt inträde och åkpass för just den här lördagen kunde vi ju inte banga. Det var bara att gilla läget, eller att gilla väderleksrapporten och hoppas på att det inte riktigt blev så dåligt som dem lovat. Det blev det inte heller, för först vid 15-tiden kom regnet på riktigt och varade i någon timma.

Jag och Julia tog bilen till Göteborg för att spendera den här lördagen på Liseberg. Jag har inte varit där sedan 2011, tror jag (bortsett från när jag sprang i vintras). Vi har tänkt tanken flera år på raken nu men det har aldrig blivit av att vi har åkt dit, men nu så äntligen. Glad var jag för det, just för att förra gången minns jag att det inte var så roligt. Det var ingen utmaning längre, men nu, fyra år senare hade jag glömt bort hur det var. Det var sjukt kul ovh det pirrade i magen!

Vi startade med Balder och där pirrade det verkligen i magen och jag skrattade så att jag började gråta. Vi fortsatte till nästa, för innan vi lämnade nöjesfältet skulle vi ha bockat av alla ”större” åkattraktioner åtminstone en gång. Det verkade vara ett smart drag att åka dit idag, när det skulle regna så pass mycket att en klass1-varning utfärdas, för i nästan alla köer stod vi max 10 min. Det var till Helix som den längsta kön var, där vi stod i 45min, till min besvikelse. För den var inte favoriten, den var inte alls så rolig som jag hade hoppats. Jag gillar inte dem där man har svårt att kontrollera huvudet. Till Mechanica väntade vi ett tag också och den trodde vi inte att vi skulle gilla, men den tillsammans med Balder var dagens roligaste åk. Dem som går på höjden är också superkul!

Vi räknade till 15 åk i 12 olika attraktioner (Kanonen var tyvärr ur funktion), från 12.00-18.30 då vi kände oss supernöjda med dagen. Vi åkte verkligen tills vi inte orkade mer och tills det började snurra i huvudet. Vi avslutade med något spel i chokladhjulen, men utan vinst gick vi till ICA istället och handlade choklad för hemresan.

Jag har åkt otroligt mycket idag, jag har skrattat mest på väldigt länge, så mycket att jag inte visste vart jag skulle ta vägen stundtals. Jag har skrikit också, det har jag aldrig gjort tidigare. Det kan ha varit smart att vänta några år. Ett åk i Lisebergsbanan räckte för att vi skulle bli dyngsura, men dropparna från Flumeride och Kållerado var ju ingenting efter det. Det regnade dock absolut inte så mycket som var lovat och det är vi tacksamma för, för jätteblöta blev vi inte och dessutom hade vi säkrat upp med ombyte, samt att vi hade regnjacka och poncho på oss. Verkligen en lyckad lördag!