Flyget avgick från Beauvais strax innan 10.00 så vi bad hotellet om en tidig frukost. Sen tog vi Metron till Porte Maillot för att ta flygbussen till flygplatsen dryga timmen bort. Jag var trött, så jag sov exakt hela den sträckan, nyvaken klev jag av bussen. Struligare ombordstigning får man leta efter. Vi hade övervikt i vårt bagage, incheckningen var out of service och köerna växte. ”Anyone to Stockholm?” så vi som många andra fick gå före i både en och två köer. Vi som hade ganska så gott om tid, fick det lite stressigt, men oftast var det inte vårt fel.
Väl på planet gick det bra, jag satt bredvid två barn och jag fortsatte att skriva blogginlägg som jag hade försökt mig på att skriva under veckans gång (men inte haft så mycket tid till). Flygningen tog ungefär två timmar och på den tiden hann jag inte med mycket, vi lyfte, jag skrev och skrev och tillslut ”Welcome to Stockholm Skavsta!”. Det gick hur snabbt som helst, under tiden när jag försökte få ned mina mest känslosamma minnen rann tårarna längs kinderna. Att barnen var lite stimmiga gjorde inget, för jag var fortfarande inne i min bubbla. Det var liksom den första tiden på hela veckan som jag var ensam och därmed första gången jag hade tid till att försöka förstå vad jag hade varit med om. Det gick såklart inte!
Vad lätt det gick att andas, var det första jag tänkte på när jag klev av planet. Sen kom jag på att jag är ju på svensk mark. Jag hade inte varit i Sverige på elva dagar och nu var det äntligen behaglig luft, temperatur och det var enkelt att andas. Vi åkte till Max för att äta lunch, likt lunchen vi åt innan jag lämnade Sverige.
På vägen hem stannade vi till på Cloetta i Linköping, för det var något både jag och Julia ville göra. Chokladsuget var räddat! På kvällen grillade vi tillsammans med mormor och morfar, samt åt jordgubbar till efterrätt.
Parisresan var slut och jag hann knappt fatta att vi faktiskt var i Paris. Allt avlöste varandra och jag bara hängde med i svängarna. Jag kände mig lite nere under dagarna med familjen, men dem var mycket fina dem dagarna också. Jag hade liksom inte smält att resterande vecka var över. Jag tyckte vi hann med mycket och vi såg mycket, förra gången såg jag mer och då såg jag nästan allt som man ”ska” ha sett. Då blev jag förälskad i staden, den här gången hade jag inte riktigt lika starka känslor men det är fortfarande otroligt vackert. Nästa gång jag åker till Paris vill jag gå ned i Katakomberna och trots att det känns som jag har upplevt mycket av staden så kan man fortfarande se mer.