Allt är packat och förhoppningsvis med i väskan, cykeln är trimmad till max, jag har en ofantligt stor mängd energibars i väskan och jag själv känner mig laddad till tusen. Senaste veckan ska vi inte tala om, för jag har knappt varit med om något stressigare. Men jag antar att det blir så när man alltid är en tidsoptimist. Nu äntligen har jag i alla fall bockat av allt som jag var tvungen att reda i innan avfärden. Så nu ska jag bara skriva klart inlägget och därefter försöka somna i värmen och kanske nervositeten. Jag kan säga att jag är glad över att ha varit sjukt stressad i veckan för jag har liksom inte hunnit tänka på att det är i morgon bitti jag far iväg. I natt är sista natten hemma på 1,5 vecka, vilket jag inte har förstått förrän nu. Jag har missat något, det är NU det händer, det är verklighet nu!

Jag har inte hunnit bli nervös än, jag är bara riktigt taggad och har velat cykla iväg för flera veckor sedan. Samtidigt är jag lite ledsen över att det här sedan är slut, helt slut. Men det tänker jag inte på nu, för först ska jag ha det superroligt i en vecka tillsammans med alla fina lagkamrater. Jag ska cykla och cykla och cykla. Det jag nu är mest orolig för är om jag har med mig tillräckligt med solkräm, för det kommer bli varmt. Vädret ute i Europa är otroligt varmt, temperaturer som jag absolut inte är van vid, eller jag knappt tidigare utsatt min kropp vid. Vi ska cykla över 130 mil i den värmen (jag hoppas det blir lite svalare i alla fall). Det känns som om jag kommer vara en kräfta när jag kommer fram till Paris om det blir som meteorologerna hävdar, trots att jag kommer använda rikligt med 50+ solkräm.

Jag kommer försöka vara i nuet så mycket som möjligt, bara det att jag nu faktiskt har semester, en efterlängtad semester har liksom försvunnit bakom allt. Igår jobbade jag min sista dag och jag tror det äär därför sommarvärmen har kommit! Den här resa mot Paris är min ledighet och min semester i år, jag kommer göra den så bra det bara går och skratta så mycket som möjligt mest hela tiden oavsett väder och vind, skavsår, eller solbränna. Det kommer nog bli lite tomt här på bloggen den kommande veckan, jag kommer absolut dokumentera allt, men jag måste hinna bearbeta mina tankar, samt ha tid till allt det jag vill göra. I första hand kommer njutningen i äventyret, så får det bli updates när jag är tillbaka på svensk mark igen. Men ni kan alltid följa teamets blogg där jag några dagar kommer skriva, eftersom vi i ”bloggruppen” kommer turas om. Min Twitter och Instagram ska jag försöka hålla kontinuitet på.

Det är NU det händer, det är verkligen verklighet, den här gången är det inte destinationen som är självaste resan, utan resan dit. Varenda minut och varenda cykeltramp, i med och motgång. Jag ska dricka ofantligt mycket vatten för att inte få vätskebrist och samtidigt smörja med solkräm. Nu gör vi det här! Det jag har längtat efter under en sådan lång tid. Tillsammans är vi starka.

I morgon går bilen mot Lund och äventyret kan börja!