Något jag jobbar med mycket (speciellt det senaste halvåret) är att försöka ändra mitt tankesätt. Att istället för att kanske blicka tillbaka och minnas allt jag har gjort, kanske ibland vara lite ledsen för att det är över eller kanske arg för något som inte blev som tänkt så siktar jag framåt. Fast heller inte i framtiden. Det är idag jag vill vara! Idag är dagen som ska få allt mitt fokus, inte vad som hände igår och inte vad som händer i morgon. Varje dag räknas och jag ska faktiskt göra var dag till något speciellt.

När jag läste Kalles bok fick jag undermedvetet otroligt många tips på hur tankarna kan ändras. Hur en kan ändra synen att se på ett problem och hur en ska handskas med det. Hans filosofi är att bara träna! Att träna det minsta lilla är än vinst mot den träningen som inte blev av. Ett träningspass är aldrig något som en ska ångra, för den träningen som blir av är den bästa.

Efter att jag hade läst hans bok fick jag en tankeställare som jag har klurat på länge nu. Varför ska jag se problem i vissa saker, varför är vissa saker jobbigare än andra (och då tänker jag inte bara på träning). Det beror självklart på bilden jag har målat upp i mitt huvud, mitt tankesätt. Jag måste ändra på det och egentligen se det positiva i det negativa. Och hade jag inte läst hans bok precis innan Vasaloppet hade jag inte tagit mig så långt som till Risberg kan jag säga, för han hjälpte mig längs vägen.

Min uppmaning till mig själv är att: ”Sluta tänka, bara gör det!” och vara mer positiv, samt optimistisk. Jag tycker själv att jag är rätt duktig på det, men jag kan bli betydligt bättre och det är något jag kämpar med. Jag måste tänka om!

Som när jag cyklar i vinden och tänker att hem är det medvind. När jag precis kommit till medvindsbiten på rundan har vinden vänt och motvinden slår som en vägg emot en. Det är bara tankarna som jag kan jobba med då! Motvinden gör ju att jag får ännu bättre träning och får kämpa ännu mer tex. Eller så är det något annat som går snett, men bara tänk om!