Jag valde Oxford för att det verkade som en sådan cool stad, speciellt med sitt kända universitet. Men jag valde det också för att det är nära till London och på det sättet kunna utforska ännu mer av England. Nu har man verkligen kommit in i vanor och jag vet i stort sätt allt om staden (okey, det finns en hel del kvar), jag vet vilka bussar man ska välja, jag vet vilka gator man ska ta för att komma till just det ändamålet, jag vet vart de lesta collegen ligger och engelskan är som ett naturligt språk i min vardag. Jag gillar verkligen Oxford, det är en superfin stad med vackra byggnader, mycket aktiviteter, turister och har en internationell vinkel (pga universitetet). Det finns så mycket att se på.

Men jag skulle aldrig välja att bosätta mig i Oxford. Det är inte riktigt mig grej i långa loppet, jag är mer för det moderna och lite mer för det jag känner igen. Oxford har mycket, men det har inte allt. Sen tycker jag det är lite för litet för att vara min framtida hemort. Jag har alltid gillat nytt och fräscht, hur kommer det sig då att jag gillar Oxford? Jo för att jag tycker om gamla, fina och vackra byggnader på utsidan. De är fina objekt att se på och de är fina objekt för kameran. Men jag skulle aldrig kunna bo i dem. Jag gillar verkligen inte gammalt på insidan, där ska det vara modernt och här i Oxford är det svårt att hitta. Som tur är har min värdfamilj en mer modern vardagsstil, vilket jag älskar. Men det är nästan det enda huset jag har sett som har en modern touch.

I city hittar du alla vackra universitetsbyggnader och alla sevärdheter som jag älskar. Så fort du kommer utåt ”landsbyggden” eller de lite mindre tätorterna så är det radhus efter radhus och det ena är värre än det andra. Det är sällan de har ordning, i varje fall om man kollar på utsidan.

Så det är varför jag älskar Oxford, men jag skulle aldrig vilja bo här för alltid. De månaderna jag bor här duger gott för min del.