Jag började med tanken att bli läkare, sökte därför in till alla universitet i hela Sverige. När jag sedan insåg att det inte höll för mig, var det specialistsjuksköterska jag siktade in mig på. Skönt tyckte jag när valen var gjorda och jag hade en plan för hösten. Men på vägen kom det andra saker i mellan. Jag sökte in till tekniksprånget, som var en civilingenjörspraktik ute på företag. Antalet sökande var enormt denna höst och jag blev inte ens kallad till intervju till någon av de 20 företagen jag sökte in till. I samma veva började jag ångra mig. Det kanske inte var plugga jag skulle göra till hösten. Började fibrilt att komma på andra saker man kunde göra. Säsonga i fjällen stod högt på listan, men vad skulle jag göra hela hösten fram tills dess? Åka iväg som Au-pair var under en för lång tid. Resa? nja, helt själv med massor av utgifter. Jobba? jag kunde söka flera nya jobb, jag kunde också få anställning som simlärare under en lite längre tid. Men det var inte något jag ville göra. Jag vill göra så mycket i mitt liv och något jag inte ville göra var att i princip slösa bort ett helt år nu på att jobba inom ett området jag kanske inte tycker om. Jag vill göra det jag vill. Jag vill göra det jag alltid drömt om.

Svaret till universiteten kom… Som jag redan hade förberett mig på kom jag inte in på läkarlinjen, men jag kom in till sjuksköterskeprogrammet på Karolinska. Jag har alltid velat till Stockholm, jag har alltid velat till Karolinska. Men var det verkligen sjuksköterska jag ville? Genast, samma dag faktiskt kom jag på att det inte var sjuksköterska jag ville bli. Jag tror det var Stockholm som hägrade mer än själva utbildningen. Samt att jag skulle hitta bostad och allt därtill. Kanske för något jag helt skulle ångra sedan.

Tankarna började snurra ännu en gång för att komma på allt vad jag kan tänkas göra. Något som jag verkligen vill. En hel veckas sömlösa nätter blev det. Men jag kom också fram till mitt beslut. Språkresa it is! tänke jag. Jag började i Nice. Jag har alltid velat kunna franska ännu mer och det är något jag verkligen vill. Idag när jag hör någon fransktalande, börjar jag nästan gråta av glädje, samt för att inte jag kan prata så fint. Jag ville till Frankrike och lära mig franska. Det tog många dagar innan jag hittade den rätta organisationen att åka med och vilka kurser osv jag skulle göra. Någonstans på vägen hamnade jag i Paris. Det var Paris jag ville till, har alltid velat. Men det var också där den dyraste utbildningen var, samt den längsta och minst anpassade. Jag ville ha en utbildning jag kunde anpassa efter mig själv.

Så jag tänkte efter en gång till. Återigen var det staden Paris som hägrade mer än allt som hade med utbildningen att göra. Tillslut landade i en språkresa för att lära mig bättre engelska. Det har man alltid nytta av, samt att fördelarna var många. Nu var det bara att hitta det bästa alternativet. Jag kunde tänka mig en språkresa som sträckte sig under höstterminen, i England som inte började före den 30 september. Oxford. Det fick bli Oxford! Så i höst ska jag åka ca 3 månader till Oxford för att lära mig engelska. Något jag vill!! Fortsättning följer…