När jag väl hade börjat fundera på språkresa, eller språktermin som jag mer kallar det var det Frankrike i första hand som hägrade. Men eftersom jag inte visste vad jag skulle göra med det jag lärde mig sedan, kändes det lite onödigt i dagsläget. Franskan har jag inte till så stor nytta de närmsta åren om jag inte hade tänkt flytta till Frankrike, eller bli franskalärare. Men jag var ändå nyfiken på att få åka iväg, se något nytt och lära mig ett språk.

Engelska har jag mycket mer nytta av längre fram i tiden och därför beslutade jag mig för att göra det istället. Nu var det bara det att jag inte kunde åka till Paris som är drömstaden. Nej det är helt fel språk och ska man lära sig något på riktigt så ville jag åka iväg till ett land där man har engelska som modersmål, bo i värdfamilj och studera språket. Jag vill verkligen lära mig så mycket som möjligt, även fast det kan bli tufft. Men jag är villig att göra det. Australien, Nya zeeland, USA, Malta, Irland, Storbritannien? Jag kom fram till att jag ändå inte ville iväg för långt bort, jag ville inte riktigt släppa allt jag har i Sverige. Då återstod, Irland och Storbritannien. Jag föll för Storbritannien och England. Det var något som mitt hjärta valde. Vilken stad det sedan blev berodde mycket på vilket datum kursen började. För helst ville jag att det hela skulle börja den 30 september eftersom jag då hinner springa Lidingöloppet och förhoppningsvis gå i mål i en svensk klassiker 2013, samt göra allt annat jag planerat i september.

Oxford var den staden som hade bäst utbildning, bäst pris, bäst datum, lagom långt bort, nära London, bra kommunikation med flygplatser och verkar vara en underbar stad som jag vill se mer av. Jag bestämde mig direkt att det var Oxford jag ville till. Sen började den stora processen med anmälningar hit och dit. Jag har aldrig varit i Oxford tidigare, men jag hoppas på att det är en fantastisk stad och någonstans jag kan tänkas bo i ca tre månader. Fortsättning följer…