Vilken kväll det blev. Bättre och roligare lördagskväll kan man inte få. Jag har inte varit med om något roligare. Vi kom till Slottsskogen och Runners corner vid niotiden på kvällen. Vi hade gått om tid på oss och spanade in alla skojigheter som fanns där. Flera tusentals löpare i samma klädsel samt ett hundratal löpare i maskeradkläder. Startskottet för vår del gick 22.10 och vilken mäktig känsla. Att se det neongröna pärlbandet slingra sig längs banan. Alla ser nästan exakt lika dana ut, det är mörkt och alla har samma intresse. Jag var lite orolig innan jag startade eftersom det var lite kyligt samt att jag hade ont i benhinnorna, men så fort vi hade startat försvann allt och fokuset blev istället på att ha roligt. Massvis av underhållning längs vägen, mycket publik och fantastisk glädje. Banan skulle vara den tuffaste av dem alla (Stockholm, Helsingfors, Malmö) men jag älskade den. De tio kilometrarna var på asfalt med mycket variation sett till kuperingen. Långa utförslöpor men lika många uppför.

Jag älskade allt. Det var verkligen hur roligt som helst. Loppets unikhet med att alla har lika tshirts och att det är mörker gör det ännu mer underbart. Musiken och lamporna, samt alla hejjarop bidrog en hel del med. Eftersom vi anmälde oss sent fanns det bara plats i näst sista startgrupp. Men vad gjorde det. Visst att första kilometern gick lite lugnare och att man inte kunde springa om så många, men det var skönt på ett sätt för jag har en tendens till att ta i lite för hårt just den kilometern. Jag hade aldrig någon tanke på att börja gå, konditionen sa aldrig ifrån, heller inte kroppen så som benhinnorna. Det enda som kan ha varit något, var sista backen upp mot målet i Slottsskogen. En backe jag inte hade en aning om att den fanns där, samt att jag visste hur fruktansvärt lång den var. Just i det ögonblicket sa magen ifrån, vet inte vad det kan ha berott på men tempot var jag tvungen att sakta ner. Energin hade jag hela vägen, likaså ett leende på läpparna. Vilken kväll, vilket lopp!

Och tiden då? Jag sprang i mål på 1.00.40, en liten besvikelse för efter den känslan jag hade och när kilometrarna flöt på hur snabbt som helst hade jag sett hoppet om att komma i mål under timmen. Men jag är riktigt nöjd och lycklig ändå. Det var andra gången jag sprang en mil, förra gången var Tjejmilen för snart ett år sedan då jag sprang fem minuter saktare. Så mitt rekord det slog jag allt, likaså målet jag hade med loppet. Att ha roligt och ta mig runt hela springandes. SUB60 det får jag allt ta och klara av på Tjejmilen om två veckor istället. Midnattsloppet, ett lopp jag varmt rekommenderar!!