Något som jag bestämde mig för i torsdags, alltså för två dagar sedan var att jag ville cykla Sommen runt i Tranås idag. Jag vet inte fullt ut om jag hann att tänka igenom det hela innan jag bestämde mig. Men såhär i efterhand är jag riktigt nöjd med att jag cyklade loppet. Jag älskar spontana saker ibland och i det här läget var det perfekt eftersom jag inte har hunnit tänka så mycket på det. Alltså fick jag sova hela natten utan att vara det minsta nervös. Så jag googlade mig in på deras hemsida i torsdags kväll och tog beslutet ”Är det okey väder när jag vaknar på lördag morgon så åker jag dit och direktanmäler mig”. Och okey väder var det när jag vaknade i morse så det var bara att göra i ordning allt och ge sig iväg. Jag tror jag hade gett mig iväg även fast det hade varit kasst väder, eftersom jag egentligen redan hade bestämt mig för att starta.

När jag kommer till Tranås kryllade det av cyklister överallt. Det var en mäktig känsla att se alla, se alla som skulle utsättas för samma kraftprov som jag själv. Eftersom jag anmälde mig på plats fick jag starttiden 10.28 vilket var nästan sist av alla, men den här gången hade jag bestämt mig för att jag absolut inte skulle bli sist in i mål. Starten går och jag startar i samma klunga som en cykelklubb. Men det var bra eftersom jag fick draghjälp redan från början. Efter ett tag märkte jag att de hade alldeles för högt tempo än vad jag skulle klara av och därför tappade jag den klungan. Och en sak jag har lärt mig är att gå inte ut för hårt, samt att jaga inte en klunga som du har tappat. Det är bara du själv som får sota för det. Så jag cyklade på min takt och då var det bara att hoppas på att nästa klunga skulle cykla förbi. Efter någon mil hittade jag två män i 30 årsåldern som hade samma tempo som mig, så det passade perfekt att följa dem hela vägen fram till första fikapausen. Där bjöds det på ostfrallor, kanelbullar och saft. Min fortsatta färd mot målet var rolig på något sätt, det svischade förbi flera stora klungor och jag kämpade för att hinna med dem så långt jag orkade, vilket stundtals höll i flera mil. Men i uppförsbackarna var de starkare än mig och jag orkade inte hänga på. I vilket fall som helst var det riktigt roligt att åka i de stora klungorna, det gick så snabbt och man behövde inte ta i allt för mycket.

In till den andra och därmed sista fikapausen fick jag draghjälp av ytterligare en klunga, vilket passade perfekt eftersom jag hade fått dragit själv i den hemska blåsten i flera kilometer. Fikapausen kom rätt i tid och energi fylldes på för att orka hela vägen i mål. Det var ett tufft parti och tillslut när det var drga halvmilen kvar kändes det som jag var själv ute i hela Sverige, det var så tomt och det enda jag ville var att få lite draghjälp i blåsten. Tillslut kom samma klunga som hade hjälpt mig in till den andra fikakontrollen och jag hängde med dem hela vägen in i mål.

Sammanfattningsvis vill jag säga att om jag inte hade kört Rallarloppet innan så hade det här varit det jobbigaste jag gjort. Så fruktansvärt jobbigt var det och vissa stunder kan jag knappt komma ihåg. Det jag däremot kommer ihåg är att det var massa uppför, uppför, nedför, uppför och lite mer uppför. Jag tror knappt det var platt någonstans och sjön Sommen som vi skulle cykla runt var det inte mycket man såg av. Men jag är otroligt nöjd och det bästa av allt är hur det känns efteråt. Jag höll en snitthastighet som slog rekord även fast jag i vissa partier cyklade i snigelfart. Jag hade inte överdrivet ont någonstans och vädret var faktiskt mer än okey. Vid starten trodde jag det skulle börja regna men inte en enda droppe kom och med 23 grader de sista tre milen var det på gränsen till för varmt. Dock var blåsten inget att leka med, speciellt inte när man cyklade själv. Det är nackdelen med att vara själv, tappar man en klunga så måste man göra allt arbete själv istället för att jag kanske skulle haft pappa som hjälpt mig ibland. Men tyvärr jobbade han idag och kunde inte vara min coach.

I målet kom jag och jag var långt ifrån sist. Jag kom till och med före den klungan jag hade startat med, jag kom före flera som hade tidigare start än mig. Vilket gjorde mig glad. Jag hade inte riktigt den energin jag har haft på veckans tidigare pass men för att ha varit såhär kuperat är jag mer än nöjd. Det bästa med detta loppet var att det inte var någon tidtagning, alltså kunde man ta det lite lugnt ibland och fika om man så ville. Men jag kollade klockan och den stannade på 15.28, vilket betyder exakt 5 timmar. Hur kan jag ha prickat så bra? Och av dem timmarna så har jag stannat två gånger och fikat i sammanlagt 14 minuter.