Jag vill cykla. Jag vill cykla massvis. Undra hur mycket cykling som ryms i april? För april har jag bestämt ska bli en cykelmånad på riktigt.
Jag är väldigt bra på att bestämma mig för saker och då brukar jag hålla det. Men nu hittills i vår har jag bestämt mig för en hel del saker, som jag har fått ställa in eftersom kroppen säger stopp. Jag har åkt på en hel del motgång, som jag inte kan rå för i stunden. Men egentligen tror jag det är jag som har makten långt under ytan.
En stressig vår är över
Jag har svårt att erkänna det för mig själv, för egentligen tycker eller känner jag inte så. Men det måste vara det som är problemet. Jag har haft en alldeles för hög arbetsbelastning under 2017. Jag har åkt ner i stresspiralen igen och då säger kroppen ifrån. Jag tycker ändå jag har tänkt på det hela tiden, jag arbetar och jag vilar, där i mellan har jag tränat. Men träningen har verkligen fått stryka med, vilket i sig stressar mig och gör att jag inte orkar lika mycket. Alltså helt tvärtom mot förra våren.
Mars har varit idiotisk. Men nu är det värsta över, tror jag och hoppas jag. Eller det har jag bestämt. Från nu och framåt då är min hälsa det viktigaste och jag vill inte ha någon stress i min vardag något mer. Jag vill inte ha någon ångest. Jag vill vara pigg och frisk, men framförallt glad. Och jag vill kunna träna ordentligt.
Ta det lugnt Clara
April ska bli en lugn månad och jag ska cykla! Jag ska bara göra det jag känner för, det ska göras medvetet och med ett lugn. Sandra på atilio.se skrev ”den som kan bocka av flest grejer innan en dör vinner” är ett sorgligt motto, som jag verkligen kan relatera till eftersom jag omedvetet tänker så. Men livet försvinner från mig och det kommer inget sen!
I torsdags var allt jag var tvungen att göra över. Jag själv var helt slut och det fick jag även lida för. Jag åkte på feber och förkylning (nummer jag vet inte för 2017) och i helgen skulle jag på träningsläger med nedan underbara teamisar. Men istället fick jag tvinga mig själv att sätta mig i mekbilen, laga punkor och fotografera istället.
Bakslaget kom och det brukar alltid komma när man slappnar av och har planerat massa roligheter. Jag är inte bitter, men min enda plan för helgen var att cykla. Jag har inte cyklat en meter…
Jag vill avsluta månaden med en grym löpning på Landsjön runt.
Kanske ett urdumt förslag, I know,. Men för första gången sen jag var typ 14år jobbar jag inte. Det om något är det mest avslappnande som finns (även om jag ÄLSKAR att jobba.). Jag har så mkt ledig tid!! Vad händer liksom? Plugg att jag har så få lektioner, men pluggar massa ändå såklart. Hoppas förkylningen snart går över och du kan få cykla igen :)
Utan jobb ingen inkomst, utan jobb ingen glädje, utan jobb tappar jag bort den jag är. Jobbet är det minsta problemet!
Jag känner igen mig så himla mycket! Kände också i mars månad att stressen började ta tag och jag fick släppa på vissa saker (läs: Träningen). Det var visserligen skönt där och då och nog något jag var tvungen att göra, men sen ska man starta upp igen och då blev jag naturligtvis också sjuk. Men nu har jag tagit nya tag – och var sak har sin tid. Du har så rätt i att man inte ska känna stress och ångest, men det är ju inte alltid så lätt. Men nu har du också identifierat det hela och kan ta nya tag! Heja dig!
Jag såg dig allt cyklandes häromdagen, det såg härligt ut. Ni rullade genom Huskvarna och jag vinkade från bilen men du såg mig nog inte :D
Aha, nej jag såg inte dig!