Jag är lite vilsen, jag vet inte vad jag vill. Jag försöker tänka efter och lyssna på min inre vilja, men jag blir bara ännu mer förvirrad. Istället försöker jag stänga av alla tankar och bara följa med vardagen, men när jag slår på tankarna igen är jag fortfarande lika förvirrad.
I vanliga fall när jag måste tänka, då brukar jag träna. Jag flyr till träningen för att få andrum, få en paus, fånga ny energi, skratta och vara glad. Tankarna blir alltid lite klarare. Nu kan jag inte fly till träningen, för min skada hindrar mig från att ta i. Från att jaga maxpuls, från att ta långa friska promenader i höstluften, från att springa ifrån mina tankar, att simma så att hjärtat slår hårdare och egentligen fånga cykellyckan också.
Jag går hos sjukgymnasten, men vi kommer inte framåt. För att utesluta eventuell stressfraktur (som jag bara tänkt tanken om en endast gång för många veckor sen) gick jag till läkaren för att få en second opinion, det ville sjukgymnasten också. Det var underbart att starta den här torsdagen hos läkaren faktiskt, för jag kunde fly dit på något sätt. Jag gick dit och fick allt det jag ville få bekräftat. Det är ingen stressfraktur. Jag måste bara ha tålamod. Men mitt tålamod börjar försvinna. Jag är för det mesta positiv och glad, men mer negativa tankar börjar smyga sig fram.
Jag vet inte vad jag ska göra, jag kan inte fly någonstans för att ta paus. För just nu är det osäkert i alla livets pusselbitar.
Så himla frustrerande!
Känner igen mig i mycket (förutom skadan). Men hoppas att vi snart ha en rakare väg och mer klarhet. ❤️
Kramar!
Ett citat från min garderobsdörr: ”Oavsett hur bra eller dålig en situation är så kommer den att ändras”. I tider av ovisshet eller tiden då det känns mindre bra kan det vara en tröst. När livet å andra sidan är toppen är detta knappast något en tänker på.
Min väldigt kortsiktiga dröm i veckan var att få ensamtid. Nu sitter jag här lördagkväll och njuter. Särskilt med vetskapen om att även morgondagen är helt MIN.
Ses!
Åh, jag känner lite igen känslan du beskriver från mina perioder med skador, och jag hoppas att det blir en period du kommer ur lite starkare och smartare, som man ofta upplever det efter skador. Men du, du kan inte träna lite annat? Rulla ut en matta hemma eller stick till gymmet och kör lite core & armstyrka? Bara för att få lite endorfiner? Pyssla om det du kan pyssla om när det andra läker? Stor kram till dig!
Det verkar vara temat för dagen – att inte vara på topp av en eller annan anledning. Någon känner stress för allt man ska hinna med, någon annan inser att man kan bli stressad av roliga saker också, även om man älskar dem. Jag känner mig bara låg och lite eländig idag. Tankar far omkring och det är svårt att styra upp dem.
Du är inte ensam. Det kan verka som en klen tröst, men ibland bombarderas man av alla lyckade ansikten och prestationer och känner att det bara är man själv som inte duger/räcker till/orkar/vet vad man ska bli när man blir stor…
Jag ser längre ner att du går en kurs i stresshantering – bra! Synd att du inte kan träna, bara. Världens bästa stressreducerare. Men kan du träna yoga? I så fall rekommenderar jag yinyoga! Såååå bra för att få ner stresshalten i kroppen! Handlar mycket om meditation, även om man inte tänker på det när man gör yogan.
Hur som helst – ta hand om dig!