Den 12 augusti varje år är det Claradagen, min namnsdag. Ibland firar vi lite mer, ibland tänker jag efter noggrannare, ibland passerar den bara förbi och andra gånger får man överraskningar. I år hade jag inte tänkt så mycket mer än att ha en mysig fredagskväll. Sen blev den här kvällen ännu mysigare.

Jo för efter en dag av jobb i kalla sjöar åkte jag hem, var lite för mig själv. Egentligen väntade jag ut regnet, men det slutade aldrig droppa. Att sticka ut på ett träningspass i regn är pannbensträning och något jag många gånger drar mig för, speciellt ett cykelpass. Att det börjar regna mitt under rundan är en annan sak, än att det gör det från början. Men fyrtio minuters rull i regnet fick det bli ändå. Jag ville testa mina race-kläder och lite annat. Jag hade ju inte cyklat på en vecka kom jag på.

Sen drog jag ut på en bricklöpning, för att känna på hur benet kändes. För jag har dragit på mig någon form av skada i vänsterbenet. Först trodde jag det var benhinneinflammation, nu tror jag mer det är något i vaden. Men jag orkar verkligen inte vara skadad, som jag ogillar det. Det tar allt det glada från mig. Löpningen gick kanon i en kilometer, sen kunde jag knappt gå ens. Jag gick hem, var lite ledsen och fick massage av mamma. Nu känns benet bra igen, men jag är fortfarande orolig och vill gärna veta vad som är problemet.

Efter träning åt vi en sen middag tillsammans. Vi tände ljus, mörkret föll och vi hörde regnet smattra mot fönstret. Vi åt räkmackor och kex med ostar. Efteråt åt vi chokladtårta som jag hade fått av mormor. Det blev trots allt en riktigt lyckad fredag och namnsdag.