För en vecka sen arrangerades en triathlondag i Axamo. Det var Susanne Dalsätt och Erik Holmberg som höll i dagen. Vem som helst fick komma och uppleva en härlig sportdag kring Axamo med simning, cykling och löpning, för det fanns alltid olika grupper man kunde hoppa in i beroende på hur bra man var i just den sporten. Tanken med dagen var att det skulle vara som en liten uppladdning inför premiären av Ironman 70.3 som går i Jönköping den 10 juli.

När jag såg evenemanget på Facebook för några veckor sedan tänkte jag genast, det där ska jag vara med på. För man lär sig så mycket av att kolla på hur andra gör och eftersom jag har ett stort triathlon framför mig, utan någon vidare erfarenhet är jag ute efter alla tips jag kan få. Det lilla problemet var att jag dagen innan hade cyklat Vätternrundan…

Jag var alltså mest orolig för hur kroppen skulle må och om den skulle orka. Jag vaknade lite tidigare än vad kroppen egentligen ville, men när jag hade fått i mig frukosten, packat väskan och kom ut i den otroligt härliga luften kände jag ändå att det här kan gå.

Kroppen kändes över förväntan rätt okey, visst att lederna var lite stela (speciellt knäna). Jag var allmänt trött och lite sliten, sen funderade jag på om verkligen baken ville ta på sig ett par cykelbyxor idag igen.

Vi simmade ett varv runt Axamosjön och det var härligt. Det var skönt att få sträcka ut, utan någon högre ansträngning. Sen bytte jag om lite lugnt till cykelkläder och efter lite vaselin kändes det faktiskt skönt med cykelbyxorna också. Det var Ironman-banan som skulle cyklas, alltså drygt nio mil samt tur och retur till Axamo från City. Jag följde med till Ramsjöholm, där jag tog en avstickare tillbaka eftersom jag kände att mina cykelben inte var pigga.

Jag tog det mycket lugnt, det var kraftig motvind in mot Jönköping, jag cyklade själv, jag njöt. Det blev en riktigt mysrunda när jag i Huskvarna valde att cykla utmed Vättern och hela vägen in mot Stadsparken där jag skulle börja klättra uppför Dalviksbacken. Nu var jag trött och hungrig. Efter lite felcyklande var jag tillbaka vid Axamo-arenan och där valde jag att åka hem för att äta.

Jag hoppade över löpningen, just för att jag ville vara snäll mot kroppen. Det är påfrestande. Med tanke på att jag från början bara hade tänkt simma, men tog med cykeln i fall om att, är jag nöjd med över 2km OW-simning och 7 mils cykling mindre än ett dygn efter trettio mil runt sjön. Jag gillar upplevelser och det här blev en sådan dag. Jag är riktigt glad över att jag åkte dit! Redan i torsdags var jag i Axamo igen för att simma OW, jag som bara varit där en gång förut och då sprang jag på deras leder för något år sen.