I helgen var det äntligen dags, det var dags för årets första träningsläger på Isaberg med Team Rynkeby. Cykling, cykling och cykling var i princip det vi gjorde fredag till söndag. Och det var alldeles underbart. Jag var på träningsläger på Isaberg två gånger förra våren också, även då med Team Rynkeby. Så jag visste lite hur allt skulle gå till, jag visste lite vad jag skulle förvänta mig men samtidigt släppte jag alla tankar om hur det var förra året och istället började om lite på nytt.

Under fredagsmorgonen åkte jag hemifrån för att hinna med nästan tio mil under den första dagen, dessutom avslutades den rundan med en topptur uppför Isabergstoppen. Dock ville inte riktigt mina växlar fungera frisk och mina ben var inte fullt så starka att jag klarade cykla uppför på tyngre växlar – vilket gjorde att jag blev rätt sur på cykeln. För jag vet att jag kan ta mig upp!

Sen genomförde vi den lite tuffare hinderbanan som en form av teambuilding, kul men svårt och hade jag inte haft mitt lilla lag som hjälp hade jag knappt klarat ett hinder.

Lördagens runda var på drygt femton mil och då stannade vi till i Gislaved för en riktigt god lunch på en restaurang där, sponsring kallas det. Vid det laget var jag jättehungrig så det passade otroligt fint. På eftermiddagen hade vi tid till lite lugn och ro i skuggan, för reflektioner och för lite häng innan middagen serverades. Den kvällen bjöd på en hel del skratt.

Söndagen var sista dagen och kroppen var lite sliten, för jag hade varit förkyld under veckan också så träningshelgen var i princip den enda träningen jag fick till förra veckan. Att cykla tre dagar på raken, då inser man sina svagheter. Kroppen var ändå stark och pannbenet lika så. Det som började kännas var fötterna som hade en tendens till att domna en aning, nacken var lite spänd och rumpan började känna sig påmind. Men vad gör det? Jag fick ju cykla!

Hela helgen fick jag uppleva otroligt cykellycka, det var helt fantastiskt. Vädret var fantastiskt. Tänk vad mycket lyckligare man blir av fint väder under sin cykeltur. Allt blev smidigare och alla blir gladare. Det kändes verkligen som sommar och solkrämen fick bli min bästa vän. Att cykla i klunga är underbart.

Jag samlade ihop drygt 35 mil under dagarna och jag kände mig stark mest hela tiden. Jag var lite sur på själva cykeln ibland dock. Jag älskar att leva i träningslägerbubblan och jag hade gärna stannat kvar några dagar längre, man liksom stänger ute omvärlden. Jag behövde inte ladda min iphone på hela helgen. Maten på faten och man kan få till riktigt bra sömn (om man kan sova borta och kommer i säng i tid vill säga). Jag gillar träningsläger, jag gillar att cykla, jag gillar Isaberg och jag gillar teamet.