Att vara lycklig, är det meningen med livet? Jag vet inte själv och egentligen har jag inte tänkt djupare än så. Jag vet bara hur det känns att vara lycklig, för hela kroppen är glad, jag ler åt allt och den mest underbara känslan sprutar ut i alla kroppsdelar. I dem stunderna vill jag för alltid stanna – för det är otroligt härligt. Men det där kan växla och påverkas av många olika faktorer. Ena stunden känner jag mig jättelycklig, andra stunden är jag trött på allting. För någon månad sedan läste jag ”Hur blir man lycklig?” som Sara skrev, hon satte ordet på det jag hade funderat på. Sen var jag tvungen att låta det smälta in, för det var nästan läskigt sant. Det stämde så väl in på mig och på känslan som jag får i kroppen när jag är lycklig.

Vad blir du lycklig av? Är det lycka man ska sträva efter? Jag tror faktiskt det, eller det gör mitt liv värt att leva. När jag är lycklig, då blir jag glad, tacksam och jag älskar allt – det är ett fantastiskt tillstånd att vara i. Sen kan man inte alltid vara lycklig och man kan absolut ha stunder då allt känns tråkigt, det gäller bara att acceptera. Men det som gör mig lite extra lycklig är…

… när jag får cykla, helst i en härlig stor klunga. Helst med Team Rynkeby eller som gårdagens regniga tur med några helt nya cyklister som man helt plötsligt kunde prata obehindrat med, fast sen när man hoppade av cykeln och ur hjälmen inte kände igen. Eller när man stannar till hemma hos någon för det är just där cykelfikat är serverat – för stunden känns det helt naturligt eftersom man bara vill fylla på med energi och värme, men sen när man tänker efter är helt knasigt och fantastiskt på samma gång. Att cykla snabbtsnabbt med pappa är också härligt. En hel dag kan försvinna iväg och ägnas åt bara cykling. Jag älskar cykellycka!

… att träna överlag gör mig lycklig nuförtiden, mest av känslan under och efter ett träningspass. Jag gillar att plugga in en podcast i öronen och sticka iväg på löprundan, helst i shorts. Jag gillar att svischa fram i vattnet, armtag efter armtag. Eller lyfta tungt i gymmet, utmana mig själv och inse att det faktiskt fungerar. Att gå ut på promenad och bara ta in allt som når mina ögon.

… jag älskar att äta mat och äta god mat. Träningslivet, eller cykellivet gör mig hungrig mest hela tiden. I lördags bakade jag en superlätt och snabb rabarberpaj från trädgårdslandet.

… när man har klarat av något jobbigt, sådär superjobbigt att man skjutit på det länge. Eller när man får någon form av bekräftelse är också en lyckofaktor.

… att hitta på äventyr i vardagen, små som stora. Det kan vara att vakna svintidigt för att springa i soluppgången. Planera in en längre cykeltur i regnet med teamet. Att kanske äta hotellfrukost, eller restaurangmat till middag, som jag gjorde med min vuxencrawlskola förra måndagen. Att göra något spontant. Att göra något som inte räknas som vardag.

… jag gillar att vara hemma lika mycket som jag gillar att vara borta. Jag trivs verkligen hemma, men jag uppskattar resorna. Nu i vår och sommar känns det som hela kalendern är uppbokad, men samtidigt var det längesen jag hade så många lugnare dagar som jag får till just nu. Om bara någon vecka ska jag till favoritstaden London igen. Världen och naturen är häftig!

… jag har verkligen insett det senaste året hur underbart det är med vänner och bekanta. Jag värdesätter den tiden riktigt högt, liksom familjetiden. Att inte känna sig ensam är fantastiskt!