Igår arrangerades Spin of Hope 2016 i hela Sverige där man ska hålla igång en spinningcykel från 07.00 till 19.00 på kvällen, allt till förmån för Barncancerfonden – i kampen mot barncancer. Jag kan inte säga att jag har varit intresserad av det tidigare, men för någon månad sedan blev jag det över en dag. 2016 skulle bli min premiär!
Jag ville köpa mig en cykel och trampa. Men eftersom jag har haft lite problem med mina fötter det senaste halvåret och dessutom inte riktigt visste hur kroppen skulle reagera (eller hur mentalt jobbigt det skulle vara) med tolv timmar på en spinningcykel bjöd jag in mina Team Rynkeby-vänner. Dem fyllde min cykel och där blev jag utan någon spinningtimma…
Det var ju jag som ville cykla och jag hade räknat med att fylla ut de timmarna som inte blev fyllda, men att jag skulle bli utan tid hade jag inte räknat med. Men kul! Så jag köpte mig en andra cykel, där knep jag de första tre timmarna och sedan fylldes den också.
Igår var det alltså dags. Vi höll till på Friskis & Svettis i Jönköping, som blev Sveriges tredje största Spin of Hope-anläggning. Team Rynkeby Jönköping hade 2 av 68 cyklar och vi hade fulla cyklar hela dagen.
Jag gick upp strax efter 05.00 på lördagsmorgonen och sedan cyklade jag från 07.00-10.00, efteråt var jag riktigt hungrig att jag hade sett ut en brunch på Condeco som belöning. Sen hade jag en till tid 15.00, men jag ville cykla mer än så. Om jag satt stilla på samma cykel i tre timmar under förmiddagen, hoppade jag runt i tre timmar på eftermiddagen. 13.00 knep jag en drop in-cykel, 14.00 cyklade jag för La lepre stanca och sedan vid 15.00 var jag tillbaka på samma Team Rynkeby-cykel igen. Bredvid mig hade jag en cykelbekant som hade sin egna cykel, han cyklade alla timmarna själv – ”En tradition”, sa han.
När klockan var fyra kände jag mig nöjd, glad, lycklig och trött. Benen var trötta fast pigga, jag själv kände mig lite mör. Nu var jag hungrig igen så passande nog var vi bjudna till mormor och morfar för lördagsmiddag och hos dem finns det alltid massor av mat. Det jag mest var orolig för var att jag inte skulle få i mig tillräcklig med energi och vatten under dagen, eftersom jag blev sjuk efter Vasaspinningen sist och jag tror det var det som var orsaken.
Från att ha tre timmar planerade till att det var för roligt så att jag var tvungen att köra tre timmar till – är jag alldeles lycklig att jag lyckades hålla igång en halv cykel helt själv. För barnens skull. Förmiddagspasset gick lätt, eftermiddagspasset var lite jobbigare både fysiskt och mentalt. Allra jobbigast var den femte timman, roligast var sista timman. Man fick verkligen testa många olika ledare, flera olika platser och shit vad dyngsur jag var. En fantastisk lördag, kul utmaning och för en bra sak. Ingen tvekan om att jag kommer vara med nästa år igen. Det här var nog vinterns sista spinning.
Alla ni som var med – ni är coola! Grymt gjort!
Grymma du! 6 h spinning är inte att leka med :)