Februari har flugit förbi och jag har knappt hunnit reflektera över att det är just februari. De senaste veckorna har varit väldigt speciella och samtidigt alldeles underbara. I vanliga fall brukar jag gilla vardag, med rutiner vecka efter vecka och att vara hemma så mycket som jag faktiskt tycker att jag är.

Jag skulle säga att varje tid har sin charm och dessutom har det sina utmaningar också. Först när jag var iväg till Playitas i vecka, när jag tränade mycket för att vara mig och när jag simmade flera tusen meter varje dag. Det var en resa jag vågade åka iväg på ensam. Det var riktigt riktigt underbart, men samtidigt hade jag även stunder då jag var lite osäker. Stunder då det inte kändes helt rätt.

Sen var jag hemma i några dagar, kom tillbaka i vardagen, hade en väldigt ledig helg där jag helt plötsligt älskade hur söndagen blev och upptäckte att jag älskade att vara ledig. Orsaken till det vet jag inte, jag bara fick en härlig känsla tillslut i kroppen.

Nu var det dags för en vecka i Åre. Jag bytte sommarvärmen mot snöslask för att sedan åka till fjällen och få ett vitt vinterlandskap. Vilken växling! Även den här resan var något jag hade längtat efter och verkligen sett fram emot, men samtidigt fanns det tankar att jobba emot. Som när jag verkligen inte kunde motivera mig till att stanna kvar hela lördagen, utan hellre ville åka hem en dag tidigare. Fjällen var underbart!

Igår var jag tillbaka på jobbet, det var en helt vanlig måndag igen efter att ha haft måndagarna som resdagar den senaste månaden. Jag ville inte jobba först, jag var inte alls pepp. Sen läste jag Elnas inlägg och kom på ”vad håller jag på med?”. Jag älskar ju egentligen att jobba och när jag väl stod där inför alla barnen, när jag väl fick hoppa ner i vattnet och när jag fick instruera då älskade jag ju det.

Allt handlar om inställning, hur man jobbar med sina tankar. Jag antar att efter allt som jag har fått uppleva dessa veckor och eftersom jag inte har något större inplanerat på ett bra tag nu gör att det finns en tomthet i kroppen. Men nu ska jag försöka ändra tankarna och dessutom ska jag lägga in små äventyr i vardagen, eller på helgerna. För dem kan vara minst lika underbara som en resa en hel vecka. Och att liksom försöka älska varje sekund.

Såhär; jag brukar inte längta för mycket efter något, just för då försvinner charmen i nutiden. Så jag ska sluta med att längta efter allt och egentligen vad är det jag längtar efter? När jag var hemma längtade jag till Playitas, när jag var på Playitas längtade jag efter att vara hemma, när jag var hemma längtade jag efter Åre och när jag var i Åre längtade jag efter att vara hemma. Jag har ett pussel att lösa i mina tankar framöver, för så som jag känner just nu kände jag innan jag åkte iväg och det är en känsla jag inte är van vid. För innan har inte dessa tankar hälsat på, då har det snarare varit att jag absolut inte vill att resan ska ta slut. Men jag undrar vad som är problemet? Nu känns det typ inget som jag är pepp på…

Det var längesen jag var ledig och bara var hemma. Eller lite så blev det kanske på jullovet, men annars har jag alltid tagit ledig för att jag ska iväg och göra något. Jag kanske behöver ha ledig och ha det lite tråkigt, att göra utrymme för mer spontana saker? Fast ändå är det ju roligare med äventyr.

Jag känner mig lite vilsen i tanken och det får bli veckans stora uppdrag – att reda ut vad som försegår. Under tiden ska jag komma tillbaka till rutiner igen, ta det lugnt, jobba och lägga till lite guld. Som idag när jag bakade scones till frukost och fick en härlig stund tillsammans med bästa syster.