Vissa dagar mår jag bara för bra och känner mig alldeles lycklig utan att egentligen veta varför. Fast det borde ju vara den mest normala känslan att känna och att sträva efter. Men sen finns det dagar som inte riktigt är lika roliga och då jag är otroligt opepp på allt. Oftast är det en tröskel man ska ta sig över för att övervinna negativiteteten och vips är man tillbaka i den glada zonen igen. Eller så tillåter man sig själv att ha en skitdag för att komma tillbaka i morgon istället.
Jag har kommit på vad det är som gör att vissa dagar är otroligt härliga och då jag mår som bäst. Det är dagar jag tränar. Eller egentligen efter att jag har tränat. Jag studsar runt av lycka och det känns som jag lever på små rosa moln. Det kanske inte var en nyhet direkt, det var bara något jag har reflekterat över den här veckan. Jag visste ju det tidigare men ibland måste man påminna sig själv.
Oftast har jag fortfarande väldiga problem med att övertala mig till att inte skippa träningen, för innan jag byter om och tar mig iväg kommer jag på otroligt många undanflykter till att inte behöva träna. Dock förstår jag inte hur? För när jag är mitt uppe i träningen är det det mest fantastiska, eller visst att vissa pass är skitjobbiga men jag vet hur lycklig jag kommer bli efteråt.
När jag tränar är jag just där, tankarna är där och jag kan stänga av allt annat. Det ger mig en otrolig energi, för efter passet kan jag få för mig att ta tag i de jobbigaste sakerna eller uppgifterna. Inspirationen flödar, lika så kreativiteten. Idéer sprutar ut! Träningen ger mig ett andrum och en stressfri stund. Jag är glad och lycklig.
Nu får jag inte glömma bort dem känslorna tills nästa träningspass. Lösningen är nog att man måste komma in i ett flow för att inte hinna glömma bort det från gång till gång, eller så är det för mig i alla fall.
Sen har jag det mycket lättare att träningen ska bli av om någon säger åt mig vad jag ska göra, eller att jag har pass inplanerade i min kalender. Igår var en bra torsdag, en superhärlig dag och jag var lycklig efter Vinterspinningen.
Den här känslan vill jag känna varje dag!
Jag har insett att många saker är SÅ mkt vikigare i mitt liv än träning. Något som jag skulle skrattat åt som 16-årig haha. Det är trevligt att träna, man blir glad, men det finns många andra omr som kan ge samman välbefinnande. Just nu är rasterna i skolan en av dagens höjdpunkter, när jag och H lyckas gå hem från skolan tillsammans eller när jag hänger på biblioteket!?!? Särskilt gemenskap är det viktigaste i mitt liv nu. Så knäppt men jag vill hänga med folk jag trivs med. Gärna typ hela tiden.
Ha det fint och hoppas vi ses snart :)
Du har helt rätt Linnéa! Träningen ger mig verkligen glädje, fast det är ju inte endast det som ger mig glädje. Jag har också börjat inse att gemenskapen, det sociala och umgänget är en viktig del för mig och för mitt välmående. Det värdesätter jag. Jag längtar ihjäl mig efter att få träffa dig igen, kram.
Det jobbiga med att träna är helt klart att man måste byta om, sätta upp håret, ta bort eventuellt smink, duscha efteråt, fixa om håret igen, hitta ett TILL par rena underkläder… Själva träningen är ju en baggis jämfört med det ;)
Eller hur, tycker samma!
Vet du, jag har samma problem och har haft i omgångar större delen av livet. För mig har jag kommit fram till att det är för att jag lägger så mycket prestation i träningen. Jag ska liksom leverera. När jag släpper alla krav och jämförelser ett tag så brukar rörelselusten komma tillbaks, att det bara spritter i mig för at tjag vill ut och röra på mig!
Det ligger nog verkligen något i det du skriver!
Jag tror att det är viktigt att tillåta sig själv ha dåliga dagar, att bara acceptera att man inte mår på topp iaf och göra träningspassen utefter det! :)
Det tror jag också! Det är otroligt viktigt, men samtidigt hatar jag de dagar då det händer – hela dagen känns tråkig!