10 dagar, 32 timmar träning och 40 tusen meter simning. Jag är tillbaka i Sverige och jag har landat direkt i vardagliga rutiner igen efter tio dagar på resande fot. Först med en väldigt fin helg i Borås och sen en ännu finare vecka på Fuerteventura och Playitas. Jag behövde det här!

Alla dessa dagar har gått i träningens tecken och när jag inte har tränat har jag ätit gott, samt tagit det lugnt. Jag har låtit alla tankar släppas loss och jag har valt att fokusera på mig själv och vara just där jag har varit. Jag stängde av väldigt mycket som hade med Sverige att göra och det kändes riktigt skönt. Jag mår bättre idag och jag har mått otroligt bra dessa dagar, mot innan jag åkte när jag brottades med vissa saker.

Jag älskar äventyr och utmaningar, trots att jag tycker det är sjukt läskigt innan jag ger mig iväg.

Den här gången var det extra läskigt eftersom jag åkte iväg själv, jag kunde styra mina dagar precis så som jag ville att dem skulle vara. Det var ju såklart något helt onödigt att vara nervös och rädd för, det gick ju otroligt bra. Jag är säker på att jag en dag kommer vara tillbaka på Playitas och jag är helt säker på att jag inte kommer bo på någon anläggning än Playitas om jag åker till Fuerteventura igen. Den gången kommer jag inte åka själv om det inte är en arrangerad resa likt det var nu.

Hela veckan var det fokus på simning. Jag har simmat mycket och på slutet har jag varit trött i mina armar. Jag har behövt ändra min teknik en hel del, för en effektivare simning. Jag är av den typen som maler på i samma tempo oavsett om det är 50m eller 1500m, jag har inte snabbheten i mig. Men tanken är att det ska bli ändring på det nu – därav förändringen av teknik. Det har också medfört att jag jobbar med andra muskler som inte är vana.

Från början var tanken att jag nog skulle lyckats få in några fler timmar träning under veckan, men eftersom jag åkte på förkylningen ville jag inte köra på speciellt mycket extra för att vara snäll mot kroppen. Så dem timmarna jag fick ihop är jag väldigt nöjd med, dem har ändå varit väldigt kvalitativa. Jag har dessutom haft utrymme för lugn, väldigt mycket lugn. Jag har inte haft ont i fötterna en endaste gång. Jag har läst världens bästa bok – Löparens hjärta av Markus Torgeby. Jag har njutit och jag har ätit massor. Jag kommer sakna honungsmelonen varje dag.

Vädret har verkligen varit på topp. Första dagen frös jag, men dem andra dagarna har varit hur fina som helst. Helt lagom i min smak, som tycker hetta är lite för varmt.

Jag har kommit på hur smidigt det är att bara åka iväg, inte behöva tänka på att nu måste jag prata engelska. Utan hur man anpassar sig efter dit man kommer. Jag pratade svenska med svenskarna, sa några ord på spanska till spanjorerna, men överlagt mest på engelska och jag förstod danskan. Så många olika människor man möter!

Jag behövde det här. Jag känner mig utvilad, starkare, mer pepp på allt och dessutom känns det som jag har mer energi. Jag har lyckats inse massa saker och jag har tagit mig själv till nästa nivå. Jag har utvecklats och jag har lärt känna mig själv ännu mer. Ibland behöver man en vecka för sig själv för att se klart och tänka klart. Jag har samtidigt lärt känna massa nya, härliga och intressanta människor.

Men framförallt har jag lärt mig mycket om simning och öppet vatten-simning. Jag kommer ta med mig allt som sagts under veckan i min egen träning framöver mot att bli en ännu bättre, snabbare och uthålligare simmare. Men också i min utlärning i jobbet.

Jag har nog aldrig åkt iväg från vinter hemma till sommar på något annat ställe, jag tror det nog var det som chockade min kropp och resulterade i en lättare förkylning. Det var en liten omställning att behöva ta på sig varma kläder och jacka igen, efter en vecka i shorts och T-shirt. Det var nästan att det kändes som man skulle komma hem till vårkänslor och nästan att jag började längta efter vårpremiärer – alltså ta fram cykeln, sätta sig ute i solen, njuta av blåa Vättern etc. Men det får vänta någon månad till.

Jag har inte haft koll på vilken dag det har varit, bara tagit dagen som den kommit. Alla dagarna har känts som lördag. Jag hade varken längtan efter att åka hem eller ångesten över att åka där ifrån. Jag accepterade!