Varje torsdagskväll åker jag till Friskis & Svettis för att köra vinterspinning med Team Öster Cykel. Jag vet inte riktigt hur jag fick nys om det i höstas, men jag fastnade för det direkt. Jag tänkte att det kunde vara en bra sporre till att i alla fall få till ett kvalitativt spinningpass i veckan. För har jag något inbokat, då ställer jag inte in! Så fick det bli och igår var det den trettonde veckan på raken som jag har spinnat med dem.

Det passet är verkligen en höjdare, hur kan spinning vara så roligt? Hur kan det vara så fruktansvärt jobbigt? Rekordet sattes förra torsdagen, det var det vidrigaste spinningpasset jag någonsin kört. Då kanske jag inte har kört jättemycket spinning i mina dagar, för jag tycker det är otroligt långtråkigt att sitta stilla på samma ställe. Men den här vintern har det blivit många timmar i sadeln. Jag har utvecklats i både styrka, kondition och teknik. Min mentala inställning har också förändrats enormt.

Inför Vätternrundan 2014 hade jag inte tillgång till någon cykel, då satt jag på gymcykeln i en timma ungefär sexton gånger under några veckor. Det var det tråkigaste jag hade gjort, men jag var alltid lika stolt efter varje timma. Pannbensträning!

Idag tycker jag spinningpassen som är en timma är på gränsen till för korta, lunchspinningen på endast 45 minuter inklusive nedvarvning är på tok för korta. Men då har jag fått öka intensiteten istället, för jag vill känna att jag har tränat efteråt.

Tillbaka till vinterspinningen på torsdagskvällarna. Fram tills nu har vi fokuserat på styrka, med låg kadens. Det har passat mig perfekt, för jag gillar tungt och långsamt. Men igår bytte vi fokus och nu är det intervaller med tempo inför cykelsäsongen. Verkligen utanför min komfortzon. Vi har dock inte varit speciellt många tjejer på passet och till en början kände jag ingen, nu har jag lite mer koll på några i alla fall.

Jag går på spinning flera gånger i veckan och jag väljer helst dem instruktörerna som själva är cyklister, för då blir det cykelträning istället för löpträning som det oftast kan bli på dem ”vanliga” spinningpassen.

Jag kör alltid i cykelbyxor och alltid med spinningskor. Jag förstår inte riktigt dem som inte gör det, fast jag var en av dem (som cyklade i långa tights och träningsskor) bara för ett år sedan – innan jag hade hittat den där otroligt fantastiska cykellyckan.

För övrigt älskar jag Friskis nya spinnsal. Man får en otrolig energi och varje pass är riktigt roligt! Oftast kör jag lunchpassen för det passar mitt schema, då brukar jag äta hos Lisa & Erik efteråt. Men på torsdagarna åker jag direkt hem för att äta middag klockan 22 på kvällen och sedan direkt ner i sängen.