Det är söndag och jag är tillbaka. Jag är tillbaka fysiskt, jag är tillbaka psykiskt och jag tror jag har försökt ändra min livsstil till något bättre. För att inte hamna där igen, men jag vet inte om det är just den rätta lösningen jag har hittat. Men jag ska jobba mot ett sundare liv, ett lite mindre stressat sådant och ett lite mer leva i nuet-liv. Jag måste hitta något hållbart. Jag är dock inte tillbaka starkare än någonsin, för än är jag trött. Jag har använt veckan som har gått till att komma ikapp och bocka av allt som jag har hamnat efter med, för att så småningom känna lugnet igen. Det börjar dock sakta infinna sig i kroppen. Därför har det absolut inte varit en vilovecka, men däremot har jag prioriterat om och tänkt till en extra gång. Ändå har jag gått på samma nitar som veckorna innan.
Jag lade ut ett foto på Instagram i måndags där jag bad om tips till ett liv med mindre stress, jag fick många bra tips, men mycket av det gjorde jag redan. Yoga, KBT, meditation var några tips och det tror jag kanske kan vara något. För när jag var i Stockholm gjorde jag Yinyoga i 1,5h, det var ungefär andra gången jag testade på yoga och aldrig har jag haft så svårt att koncentrera mig på något. Men när jag försökte hitta mitt inre, var det alldeles underbart efteråt (jag älskade lugnet i kroppen).
Jag har försökt tänka efter för att komma fram till vad som har varit orsaken och jag vet faktiskt inte vad svaret är. Jag tror det är massa smått som bildar något stort. För ibland har det varit så mycket att jag blivit illamående, glömt bort självklara saker och inte haft någon ork. Jag vaknar på morgonen utan att vara utvilad, jag vill bara starta dagen för att bli klar med allt. Jag stannar uppe sent för att bli klar med dagens uppgifter. Jag har varit otroligt stressad och visst att jag har varit det periodvis tidigare men aldrig har jag känt av symptomen. Jag tror att min stressnivå har varit hög, men varje gång gränsen korsas minskar nivån. Men jag har tänkt till lite i alla fall och jag har läst om stresshantering i veckan, samt försökt hitta tips hos andra. Smarta lösningar på det mesta måste jag hitta.
→ Säga stopp till mig själv, både när det gäller tankeverksamheten (kontrollfreak som jag är) och när det kommer till måsten.
→ Unna mig vila ibland och att njuta när jag är rastlös (som inte händer ofta nu, men det var inte många månader sedan det hände ofta).
→ ”Good is enough”
→ Inte sträva efter att alltid vara ”perfekt” (vad det nu är?)
→ Jag har stängt av pushnotiser i mobilen till mail och Instagram.
→ Jag köper aldrig tidningar, jag har inga prenumerationer. Jag köper sällan böcker.
→ Jag har sållat bland mina sociala medier/bloggar och bara behållt sådant som ger mig energi.
→ Jag har sorterat bland mina appar i iPhonen.
→ Skärmtiden är en stor faktor, jag är väldigt mottaglig av inspiration och gärna vill jag testa på massa saker. Vilket gör att det ena leder till det andra och det finns inget slut. Ibland tänker jag ”Kan inte internet bara sluta fungera för alla i hela världen för ett tag, så inget nytt kan skapas).
→ Jag köper mig inte en applewatch även om jag skulle vilja, för det bidrar till mer notiser.
→ Jag har brutit alla utmaningar, som tillslut blir måsten och mynnar ut i stress. Hejdå fotoutmaningen och Movember!
→ Träningen är min andningszon, något jag försöker hålla fast vid. Men jag stressar inte upp mig för att jag missar ett träningspass. Som i fredags när jag gick till gymmet, började byta om, insåg att jag inte hade ork till att träna och gick där ifrån.
→ Acceptera! Acceptera vart jag är idag, hur livet ser ut nu.
→ Ta bort förbud och måsten.
→ Sålla bland andra saker, så som tvserier att följa, eller podcasts etc. Klarar jag inte av att se ett avsnitt utan att ta fram mobilen, då är inte den tvserien rätt för mig längre (även att det kanske har varit min favorit tidigare).
→ Inte ta på mig för mycket arbete/uppgifter. Ska något in då måste något ut!
→ Inte planera upp kalendern för mycket dem kommande veckorna, för att ge tid till återhämtning.
→ Tänka att allt inte behöver göras idag, för det finns en dag i morgon också!
Har du något fantastiskt tips till mig? Jag behöver din hjälp!
Att pärla armband var verkligen som terapi idag.
Jag tycker att det låter som du redan vidtagit en massa bra åtgärder för att minska stressen. Jag tror det är det som är nyckeln: Att ändra hur en lever då det faktiskt inte fungerar.
En grej som varit viktig för mej är att sluta jämföra mej. Det är ju inte alltid helt lätt i den hör social medier-världen eftersom en matas med fina fasader hela tiden. Det är också lätt att personer flyter ihop så en tror att det är en och samma som har ett perfekt hem, världens mest diciplinerade träning, är superfint klädd alltid o.s.v, fast det egentligen rör sej om tre olika. Hoppas du hittar lugnet snart :-)
Ja det är många som säger det, att man ska sluta jämföra sig. Men jag tror inte jag gör det faktiskt. Men annars kan det verkligen vara en faktor när det blir som du skriver att man tror allt det ”perfekta” är en och samma person men i själva verket flera olika. Tack!
Något ska jag tkr är bra är böcker. Får man en riktigt bra bok vill man inget annat än att sitta o soffan o läsa, gärna hela dagen= avkoppling utan att bli uttråkad. :-) läs för att det är kul Clara! :-)
Vad är det på alla dina listor som ABSOLUT måste göras? Jag menar jobbet måste man ju såklart prioritera o om du jobbar 40h i vcrkan är det ju ganska mkt tid kvar.
Jag jobbar oftast mer än 40h/vecka, men jag vet att det är tid över ändå och jag vet att det kanske inte är livsviktiga saker. Men dem har en stor vikt för mig, för det är bla sådant jag tycker är roligt att göra, sådant jag måste göra (bakgrundsstressen stressar mig väldigt mycket) alltså att jag en dag måste komma på åt vilken riktning i livet jag ska ta, träningen vill jag verkligen behålla, Team Rynkeby måste jag underhålla med dess uppgifter osv. Böcker är härligt att läsa ibland, men då måste jag ha rastlösheten i kroppen för annars stressar jag mig bara igenom boken och vill kunna bocka av den. Det är otroligt svårt att ha ett lugn när jag läser böcker.
Precis så här kände jag i våras… Stressen över att inte hinna bli klar med min utbildning innan veckorna med CSN var slut bröt verkligen ner mig. Och samtidigt höll jag på en massa ideellt arbete för studentkåren, roddade vår stora mottagning på universitetet, försökte hålla liv i bloggen och samtidigt knakade förhållandet med min kille. Det som hjälpte för mig var att helt enkelt släppa allt och gå in i mig själv. Jag spelade zoo tycoon i två veckor efter terminsslutet och sedan jobbade jag i tre veckor på en restaurang. Då spenderade jag all min vakna tid på jobbet, fick mat där och det enda jag behövde tänka på i vardagen var att sova tillräckligt. ALLT annat hamnade bortom mig. Sedan kom jag ut på andra sidan, visste att jag inte ville plugga mer, sökte jobb på ett gym och startade företag. Och nu lever jag utan alarm på morgonen, har tid för allt jag älskar (träning, vänner, mat och sömn) och kommer till våren även att sluta jobba för kåren. Jag har aldrig känt ett sånt här lugnt i hela mitt liv. Så visst går det att bli fri från stressen, men det kräver en rejäl självransakan. Student har ju vart min identitet så länge. Jag har fortfarande svårt att inte hoppa på tåget när någon utlyser ett roligt uppdrag på universitetet eller jag ser en ny rolig kurs jag vill läsa. Men det får vänta ett tag, tills jag känner mig 100% redo igen.
Förlåt för långt inlägg men jag vet precis hur det känns! Och ingen har rätt att döma dig om du säger nej och gör förändringar som får dig att må bra, så det så!
Kram!
Tack Emma! Jag tar till mig det här och ska försöka rannsaka mig. Faktum är att jag gick in i en sådan period som du beskriver, förra hösten då var det inte stress jag flydde från utan mer den psykiska ohälsan. Det gick väldigt bra för stunden, då jag jobbade varje dag i flera månader, veckorna snittade på över 60h och det enda jag behövde tänka på var sömnen. Men jag tränade inte, jag bloggade inte, jag umgicks aldrig med vännerna, det enda jag gjorde var att jobba och det var skönt på sitt sätt. För jag var inne i den bubblan och jag mådde mycket bättre sen (psykiskt), men då utvecklade jag stressen istället. För jag hade ju lagt ribban högt i vad jag hann med på dagarna. Kram
Du är KLOK! Jag har ju varit sjukskriven för utmattningsdepression, det bästa rådet jag kan ge låter oerhört enkelt men tar tid att lära sig:
Säg nej.
Även om det är roligt, även om man vill, även om andra förväntar sig – säg nej. Andas, prioritera, känn efter hur mycket du tror att din energi verkligen räcker till och säg nej till allt annat.
Kram!
Tack Elna!
Det är så svårt att säga nej, men jag måste inser jag. Kram
Alla är ju såklart olika, men jag kan verkligen rekommendera just yin-yogan. Bästa typen av yoga, om du frågar mig… :-)
Så lååångsam och stilla.
Kram M
Jag ska testa på yin-yogan igen, för det var underbart efteråt även att jag hade svårt att koncentrera mig där och då. Kram.