Jag är så trött på mig själv ibland, för jag orkar inte med mitt kontrollbehov. Jag fastnar väldigt lätt i tanken, jag kan tänka samma tanke fram och tillbaka hur länge som helst utan att kunna släppa den. Det är superjobbigt, för det tar tid och det kräver tankeverksamhet. Det tar fokuseringen ifrån det jag gör, till den där tanken jag redan har tänkt på hur länge som helst. Och det händer flera gånger om dagen.

Därför sätter jag upp tankestopp till mig själv nu. När jag kommer på mig själv att vara inne i tanken, då säger jag stopp. Det är ett problem och det har väl eskalerat dem senaste åren. Men det är helt klart kontrollbehovet som ställer till det. Jag kan tänka hur många gånger som helst om jag har packat med allt jag behöver för dagen, jag går igenom hela väskan i huvudet och dessutom schemat för att inte ha missat något. Numera säger jag stopp när jag sitter i bilen och jag fortfarande tänker på om jag har fått med mig allt. För det första är det försent att packa med något mer. För det andra finns det viktigare saker att oroa sig för och vad gör det om man glömmer något? Jag glömde handduken till jobbet häromveckan (något som aldrig har hänt tidigare), jag löste det galant ändå.

Jag hamnar i vissa tankemönster. Jag måste tänka igenom flera gånger hur jag ska genomföra dagen, eller hur jag ska genomföra arbetspasset, eller hur jag ska genomföra träningspasset, eller kanske vad det är jag behöver göra för uppgifter hemma idag. Sen jag började skriva listor slapp hjärnan jobba lika mycket, fast behovet av att ha kontroll har därmed ökat. Jag vill helst skriva exakt när jag ska göra det och då jag ska gör det.

Nu säger jag stopp till mig själv och vad i hela friden gör det om jag väntar med något, eller att jag glömmer något? Jag behöver dem där timeouterna som jag tar till för att egentligen bara tänka samma tanke jag redan tänkt, till att istället känna in och reflektera över nuet. Tänka efter och förstå att det är mindre än en månad kvar till julafton etc.