Kalkar – Genk / 162km

Idag var den tidigaste morgonen av dem alla (bortsett från färjan), frukost redan vid 05.30 och avfärd vid 06.45. Under natten hade jag tydligen vaknat av att det var för varmt och öppnat fönstret på vid gavel, något som jag på morgonen inte riktigt fullt minns. Morgonrutinerna satt som en smäck vid det här laget. Vips var vi redo att cykla iväg strax efter att solen hade gått upp och det fortfarande var sådär lite mörkt ute.

Jag kände mig pigg när jag vaknade, något jag dock kände så fort jag hoppade upp på cykeln var den fruktansvärda träningsvärken i benen. Precis ovanför knäna spände det i varje tramptag. Det var nya muskler jag inte hade tränat speciellt mycket förut, dem använde jag otroligt mycket under gårdagen när jag hela tiden jagade ikapp och dessutom stod upp många gånger. Jag cyklade på och försökte att inte tänka på hur det kändes i benen. Vi var ju tillbaka i Holland efter ett tag och ute på cykelbanorna igen. Det var nog gräsklippningens dag idag med, för överallt var det stora fordon som klippte gräset och träden i vägrenen. Jag vet inte hur många gånger vi fick väja från vår väg eftersom det stod en stor gräsklippare i vägen.

Hollands natur var vacker, med vackra blomsterfält längs sidan. Första depåstoppet kom och jag kände att efter jag hade tryckt i mig energi behövde benen få en kur. Så jag fick en snabbmassage av massören för att senare kunna köra vidare. Dock kom vi inte speciellt långt för klunga ett körde åt ett håll och tappade bort klunga två. Tillslut var alla cyklister samlade igen.

Alltid när jag hamnar i trubbel i klungan gör jag ett ”Whoaaa”-liknande ljud, som visst några hade uppmärksammat. Idag blev det extra många sådana för idag cyklades nästan alla dem sexton milen på cykelbana och på ett led. När vi blir trötta slarvar vi och slutar prata med varandra, det fick vi känna av i lördags när hettan hade gjort sitt. Men idag var det istället för att vi cyklade på ett led och inte kunde prata med varandra. Samtidigt var rutten lagd på vägar med cykelförbud, så det blev en tur på en lång grusväg, samtidigt snurrade vi runt i samma stad några varv innan vi hittade ut. Jag gick tom på vatten. Vid den här dagen fick jag inte längre i mig någon sportdryck. Det var för äckligt, rent ut sagt. Men det gick för långt mellan depåerna, och dessutom hade mekbilen tappat bort oss (igen) som hade extrapåfyllning. Jag blev lite nere, jag åt några bars för att inte gå energilös. Men det lite sämre vädret, eller rättare sagt det kvava vädret, samtidigt som vi knappt hade fått pratat på hela dagen och inget vatten gjorde att jag gick energilös också.

Jag var riktigt nere ett tag. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag blev på dåligt humör, som tur var kunde jag stänga in mig i min egna bubbla. Samtidigt började dem andra gå vattenlösa också och deras humör började tryta. Det var en riktigt tråkig stämning där ett tag… tills räddning. En restaurang i en vägkorsning tillät oss att fylla på våra flaskor, samt att jag smet in på toaletten. Jag proppade i mig ännu mer bars för nu hade jag förutsättningarna för att det bara kunde bli bättre. Lunchstoppet var inte långt bort heller. Bara någon tråkig mil kvar på en tråkig cykelbana. Men så blev det lunch, tillslut.

Efter lunchen blev jag på bättre humör, jag blev piggare, jag hade energi igen, jag hade vatten, benen gjorde inte fullt lika ont och det var inte många mil kvar till hotellet. Jag tog i och pressade trots att benen började bli rejält trötta och äntligen kom jag nu framåt i klungan (jag som halva gårdagen och hela dagen idag hade varit långt bak i ledet). Vi passerade landgränsen till Belgien och vi fortsatte cykla på cykelbanor, sista milen var på en stor väg, jättestor med många filer och trafikljus. Vi klarade oss från att bli påkörda och även från att köra in i varandra, även att det var nära flera gånger.

Vi var framme. Jag pustade ut i en stol innan kvällsrutinerna kunde ta fart. Dagens hotell var litet, men modernt. Jag och min rumskamrat lämnade in våra cykelkläder på tvättning för att ha rena kläder resten av veckan. På kvällen satt jag ute i den ljumma, friska kvällsluften. Äntligen började det bli lite kyligare. Jag fick en ordentligt omgång massage för framsida lår också. Jag har knappt fått massage tidigare, det gjorde ont men jag inbillade mig att det var välbehövligt för mina ben inför morgondagens backetapp.

Dagens etapp var också riktigt platt, den var supertråkig och alla var lite deppiga. Men vi tog oss igenom det och vi kunde somna gott på kvällen. Vi som trodde att det skulle bli en tidig eftermiddag hade fel, då vi var framme på hotellet relativt sent för dem milen. Under natten som kom vaknade jag minst två gånger helt dyngsur av svett, likt att jag kunde vrida ur pyjamasen. Vaknade gjorde jag flera gånger varje natt men denna natt var det hemskt att lägga sig igen i den blöta sängen. Jag somnade om och sov den natten också. Första hotellet med endast ett täcke också (det var det senare på varje hotell efter detta).