Ja, det blev nog det! Eller nej det blev ännu bättre…

Hela den här Rynkeby-resan har snart pågått i ett år, det var nog någonstans vid den här tidpunkten förra sommaren som jag lite snabbt fyllde i ett formulär bara för skojs skull. Jag hade då ingen tanke på att jag faktiskt skulle bli antagen. Så när jag blev uppringd, mitt i en annan jobbintervju så hade jag faktiskt glömt bort att jag hade ansökt och blev väldigt förvånad över att jag hade kommit med i Team Rynkeby Jönköping 2015.

Under hösten var jag inte jätteaktiv, visst att jag letade efter sponsorer och försökte gå på så många teamträffar som möjligt om jag inte jobbade. Då var jag inte fullt så frälst, men jag tyckte ändå dem där söndagarna var roliga. Extra roligt blev det när jag blev en del av PR/media-gruppen och vi började arbeta med det. Material skulle samlas in och vi kämpade på. I början skrev vi en deltagarpresentation, alla deltagare gjorde det. Som senare publicerades på vår teamblogg. Jag har nu gått tillbaka och läst den igen…

Jag hade glömt bort vad jag hade skrivit i höstas, men såhär i efterhand när jag läser igen så tycker jag att mina svar på frågorna stämmer rätt så bra faktiskt.

Andra reflektioner om det senaste året är att jag har lagt ned mängder med timmar på det här projektet. Om det inte har varit cykeltid, så har det varit att skriva blogginlägg, tidningsartiklar, deltaga på möten och annat skoj. För mig tog det fart under våren och det har klart varit den bästa våren någonsin.

Något som många andra skrev i sina presentationer var att dem hoppades på att lära känna andra trevliga människor. Jag skrev aldrig det, för jag brukar ha svårt för den sociala biten, men såhär i efterhand är det nog det bästa. Att jag har träffat så många nya människor, som jag aldrig kommer att glömma.

Det här var nog det sista inlägget om min Team Rynkeby-år, på ett tag i alla fall. Jag kommer minnas, jag kommer själv blicka tillbaka. För jag vill inte glömma bort det.