För ungefär ett år sedan hade jag en ganska så fin tidpunkt i Riga, det var faktiskt den finaste jag hade där. Just för att jag bestämde mig för att ändra på livsstilen när jag åkte tillbaka dit efter påsken. Jag uteslöt gluten ur maten, jag åt regelbundet, jag tog bort sockret så mycket som möjligt och jag tränade en hel del faktiskt. Om det inte var för att jag byggde pannben på spinningcykeln i ett antal timmar så promenerade jag. Jag bestämde mig för att jag alltid skulle gå till och från universitetet. Huvudbyggnaden låg sju kilometer bort från min lägenhet och anatomikum som jag också ofta hade lektioner i låg kanske fyra kilometer. Vissa dagar kom jag alltså upp i närmare två mils promenader och sen kan man ju räkna ut själv hur många minuter det tog.

Jag tror att dem där promenaderna och den förändringen jag gjorde räddade mig. Jag hade något nytt att fokusera på, jag hade ett mål att nå, jag hade något att kämpa för. Och jag gjorde det. Jag var i min livs form om jag får säga det själv, kroppen har aldrig mått så bra som då. Men psykiskt mådde jag inte på topp, det gjorde jag aldrig under den våren. Men när kroppen mådde bättre, blev allt lättare. Dock ville jag bara göra det jag blev glad av och därför tog det emot att senare plugga inför dem sista proven. Det gick hela vägen ändå och det är jag otroligt glad över.

Det jag inte vill tillbaka är mathållningen, för den var jobbig. Att inte äta gluten var jobbigt, för jag gillar pasta och bröd är gott ibland. Choklad älskar jag och hembakat är också riktigt gott. Jag testade på det och kroppen mådde bra av det, men inte riktigt själen. Därför har jag sagt till mig själv att aldrig hamna där igen, men jag ser gärna att jag finner motivationen till dem promenaderna och den träningen igen.

Till sist, jag har släppt många tankar från förra våren. Men när jag kollade igenom mina bilder väcktes mycket till liv. Även att jag inte mådde bra då, så är jag glad över att jag har med det i mitt bagage. Jag har fått så många erfarenheter från dem månaderna och det livet. Det är ett helt år sedan jag bodde där själv och pluggade, det är snart ett år sedan jag flyttade där ifrån. Då tänkte jag tanken ”Jag vill aldrig mer komma tillbaka till Riga!”. Men nu såhär i efterhand skulle det vara lite roligt att åka dit över någon dag bara för att se hur det ser ut idag.