Ja hur började det egentligen, alltså hur kom jag på tanken att försöka mig på en svensk klassiker?

När jag tänker efter nu sisådär 2,5 år senare har jag faktiskt ganska svårt att komma på vad som var gnistan till det hela. Jag minns inte hur jag först kom på tanken om att deltaga. Jag vet att det var augusti 2012 i all fall, som jag bestämde mig för att 2013 var året då jag skulle göra allt för att klara av en svensk klassiker.

Det kan ha varit för att jag vintern innan dess kom på att jag ville åka Vasaloppet året efteråt. Sen var det sommar-OS det året också, i London. Jag vet att jag var lite nedstämd för det, just för att jag just då också ville göra något sådant stort som att deltaga i OS. Men hur jag än gjorde ansåg jag att chanserna för att komma med i OS var små, mycket små. Och i vilken sport? Därför valde jag att göra mitt egna OS.

Att åka skidor nio mil, att cykla Vätternrundan, att simma Vansbrosimningen och att springa tre mil på Lidingö var väldigt stort för mig. Ett mycket stort steg från tidigare prestationer, dessutom krävdes det träning inför själva loppdagarna. Mycket träning. Det var nog det som triggade igång mig. Jag gick igång på att jag ville vara med i ett OS. Jag gick igång på att jag gick från en inte så tränande person, till att verkligen klara av de konditionssporterna, som dessutom krävde uthållighet.

Jag hade ju också varit inne på de fyra sporterna samma år och testat lite. Jag menar jag cyklade Tjejvättern och jag ville bara ha mer. När jag köpte mig ett par längdskidor ville jag åka Vasan. Simmare det var jag ju i grunden, dock hade jag aldrig simmat i sjön tidigare. Efter det var det bara Lidingöloppet kvar, så varför inte?

Då hade jag bestämt mig. Det var bara att anmäla mig till alla loppen och göra allt för att klara av mitt mål. Dessutom fick jag med mig pappa på vägen och det underlättade allt, samt att det blev mycket roligare tillsammans. Det här är också startskottet för min blogg, för det var vägen till ”mitt OS” som jag ville blogga om.

Alltså det galnaste dygnet i mitt liv, först ta studenten och sedan gå i mål efter ett varv runt Vättern.