Det är redan december och jag har fullt upp. Jag jobbar väldigt mycket och när jag inte jobbar så jobbar jag ändå känns det som. Mina listor med måsten att göra bara fylls på för var dag som går och varje kväll när jag får någon timma framför datorn försöker jag bocka av alla punkter. För det är just det, de mesta sakerna jag måste göra sker på datorn. Så på det sättet är det bra. På ett annat sätt är det mindre bra då jag älskar att ha koll på läget, älskar att ha ordning och när det gäller saker som jag ska komma ihåg så skriver jag alltid listor. Hellre en lista för mycket än för litet så jag har både listor på papper, i block, i mobilen, på datorn osv… Men eftersom allt ska vara i sin ordning kan jag inte riktigt slappna av förrän listorna är tomma, förrän jag har gjort mitt bästa och verkligen försökt bocka av alla punkter. Innan dess kan jag inte släppa allt och bara göra något jag känner för annars, eller kanske borde göra annars, för att jag själv ska må ännu bättre.

Och eftersom jag har så pass många listor som var dag fylls på så hinner de sällan bli tomma. Eller vissa dagar hinner jag ikapp och listan är tom precis i tid till läggdags. Men nästa morgon igen så blir det återigen mer och så rullar det på. Det leder ju till att jag i princip jobbar jämt. Jag kan liksom inte släppa taget!! Hjälp!! Nu ska jag tillägga att det inte alltid enbart är jobb på listan, men det går inte kolla på någon film när jag har listan full för då blir jag rastlös och stressad över att jag inte sysslar med sakerna på listorna. Det går inte läsa böcker, jag kommer inte iväg på en promenad eller annan träning för jag tar den tiden till att tömma listorna.

Jag vill egentligen inte att mitt liv ska vara såhär. På det här viset. Jag älskar att jobba och jag älskar när jag gör det. Jag hatar mitt kontrollbehov och att jag är ett ordningsfreak, speciellt när jag blir sådär pedantiskt. Just nu, dessa dagar, den här hösten så lever jag inte i nuet. Jag har inte levt i nuet. För jag har hela tiden levt i framtiden. Och det var något jag hade lovat mig själv att inte göra, typ vid årskiftet eller förra året. Jag vill leva mitt liv i nuet, kunna vara spontan, kunna hinna med dem sakerna som jag egentligen älskar och kunna släppa allt för en stund utan att stressen över att jag har massor av göra tränger på. Jag vill bara kunna släppa allt och inte tänka att jag gör dem sakerna (läs: träna, måla, läsa, blogga etc) nästa vecka, eller veckan efter det, eller under lovet. För jag vet att listorna bara kommer fyllas på! Och tillslut har det gått så lång tid att jag missat hälften, jag har missat att leva för dagen och jag har glömt bort hur jag spenderade dagarna. Jag måste bli bättre! Jag vill bli bättre!