Här kommer en mycket sen racerapport från mitt Lidingölopp i slutet av september…
Väckarklockan var ställd på tidig lördagsmorgon och vi kom fram till Lidingö väldigt tidigt denna gång. Så pass lagom i tid att vi fick parkering precis bredvid mässan och vi slapp gå allt för mycket för att komma till de olika ställena. Dock var det väldigt mycket folk som kom samtidigt som oss, så det tog ett tag att gå igenom expon. Men gott om tid hade vi ändå och en lunch hann vi äta, samtidigt som vi vilade och funderade på hur mycket kläder som behövdes. Det slutade med att jag sprang i underställströja, med en tshirt över. Jag tycker det oerhört svårt att klä sig i rätt mängd. Det jag kom ihåg var att förra året var det riktigt kallt och så fort jag gick var kylan inget att leka med. Då var jag också mer tränad än i år. Så gå fick jag räkna med att jag skulle göra.
När startskottet gick hade jag inte någon tanke på hur mitt upplägg skulle bli. Men 2013 års upplaga vet jag att jag hade sprungit en hel del innan, jag vet att jag sprang hela första halva sträckan och sen tog benen slut så då var nedförsbackarna superjobbiga att ta sig ned för. Vips blev det en helt annan taktik och redan från början saktade jag in uppför, gick nästan från backe nummer ett och ökade nedför, samt på platten. Jag testade om det skulle fungera.
Det gjorde det också. Det gick otroligt bra och jag sprang-gick alla de 30 kilometrarna och på så sätt underlättade jag på belastningen och jag blev inte alls slut på samma sätt. Det var alltså en lyckad taktik. Benen höll, hjärnan var verkligen med mig och jag njöt mycket. Tiden i mål blev snabbare än förra året, vilket jag inte trodde i starten. Så nöjd var jag i mål och nu återstår bara Vasaloppet en gång till för att klara av En svensk klassiker för andra gången.
Efteråt liftade en löpare med oss in till Stockholm city, som visade sig vara ett år yngre än mamma och gå på samma skola som hon gick i på lågstadiet. Så dem typ kände varandra när dem var barn. Är inte det coolt? Men innan dess letade jag och mamma efter pappa som sprang snabbare än mig. Vi hade sett ut en mötesplats, men så gick han till bilen istället och vi letade i över en timma. Men det är en annan historia.
Jag valde middagen för lördagen och jag ville testa på Stockholms bästa hamburgerställe, Phil’s Burgers på Kungsholmen. SÅ gott var det, kanske lite lite, men gott var det allt. Jag tycker absolut det platsar på topp10-listan i världen, som dem är listade på. Det kändes dock lite knasigt att gå in på en restaurang med träningskläder, när alla där var klädda i lördagsfina kläder. Men det fick gå för den gången. Så lördagen blev mycket lyckad och jag var så nöjd när vi åkte hem. Både över att ha kommit i mål i mitt andra Lidingölopp och för att ha fått smaka på dem burgarna.