Igår den 22 november 2014 var dagen då startskottet av Stockholm Tunnelrun avblossades. Det var ett lopp som endast arrangerades i år, just som invigning av Norra länkens tunnlar i Stockholm. Så 10km under marken, genom tunnlar med riktigt häftig underhållning. Det var det coolast jag varit med om och absolut det roligaste löparloppet. Hur kan man arrangera något sådant? Men det har ju också planerats i fyra år och nu äntligen är tunnlarna klara så att vi fick chansen, först av alla att se dem. Drygt 42 tusen löpare sprang, från hela Sverige, världen och dessutom en hel del kändisar. Det här var ju en upplevelse man inte fick missa, en upplevelse som jag fick vara med om och något jag är mycket nöjd över att jag anmälde mig till. Once in a lifetime…

Mina ben var dock ganska så trötta. Dels för att jag har haft FEM träningsdagar sedan Lidingöloppet i slutet av september, dels för att jag endast har sprungit 2,5 mil sedan samma dag och dels för att 1,8 mil av dem sprang jag i torsdags. Så Ja, prestationsmässigt var det inte riktigt min dag, men upplevelsen och underhållningen vägde upp så det var hur underbart som helst. Dock väldigt varmt. Dem varnade i början att det skulle vara samma temperatur inne som ute, vilket igår betydde tre plusgrader. Det var det absolut inte i tunnlarna, det var nästan varmare än en sommardag och jag hade alldeles för mycket kläder på mig trots att jag endast hade två lager. Men vi slapp frysa, det gråruggiga vädret och dessutom stundtals lite duggregn.

Det var lite likt Midnattsloppet, alla hade samma reflexväst för att verkligen få powerkänsla, handskar fick man också. I depåerna serverades det glögg och pepparkakor istället för energidryck. Jag förstår inte hur hur coolt man kan göra något, jag menar när det sprutas konfetti som liknade guld över alla löpare, när musiken är på högsta volym och bäst av allt var när det var en kilometer kvar till mål. Då gick det en puls genom blodet, likt en adrenalinkick, nästan så pass mycket att tårarna rann och jag bara njöt. Njöt av glädje, av lycka och för att jag fick vara med om detta. Tiden stannade kring standardtempo för mig, 1.05.12. Men jag är riktigt nöjd ändå, eftersom jag gick en del, speciellt i uppförslutningarna och så var tanken från början att deltaga för upplevelsen, inte för att få en rekordtid. För det visste jag att jag inte hade en chans på med tanke på höstens träningstimmar. Jag älskar lopp och jag älskar utflykter. Jag och pappa åkte till Stockholm över dagen och var hemma till lördagsmyset. Så ska lördagarna se ut!