Jag vet inte om det har varit ett väldigt uppsving den senaste tiden, eller om det bara är jag som kommit in i den miljön mer. Men jag står inte ut längre… Maten, dömandet, det överdrivet hälsosamma. Jag säger stopp nu, för jag orkar inte med det mer. Jag är trött på att se alla bilder på smala bara kroppar som knappt äter något eller som äter överdrivet ”hälsosamt”. Jag är trött på att se bilder på enbart grönsaker uppskivade på en tallrik och kalla det mat. Dieter hit och dieter dit. Eller rättare sagt äter varenda människa efter en diet, sin egen diet. Men de dieter som innehåller förbud man egentligen älskar, dem klarar jag inte av längre. Och nu innan jag säger för mycket så har jag själv varit en sådan och jag kanske fortfarande är en sådan person i vissa ögon.
Jag har lärt mig mycket av den tiden jag har experimenterat med min mat. Jag har testat på mycket både under längre tid och kanske inte alls så lång tid. Det viktigaste jag har lärt mig är att av olika förbud har det bara inneburit att när jag väl äter det igen så blir det utav ännu större utsträckning än innan mitt experiementerande. Man skapar ett beroende som blir ännu större och ännu mer okontrollerbart. Jag tror man mår bäst av att äta det man väljer att äta, det man gillar och utan några förbud. Lagom är ett perfekt. Och vad är hälsosamt egentligen? Är det att ha stenkoll på sig själv att man knappt kan äta något som man inte lagat själv, är det att äta rawfood, eller är det något helt annat? Jag tror att hälsosamt är att äta lagom av det man själv mår bra av (det går inte vara 100% ”hälsosam” för är det verkligen hälsosamt?). Antingen äter man för kroppen eller så äter man för själen.
Man kanske mår jättebra för stunden om man utesluter något från sin diet, som när jag i påskas tog bort allt gluten. Jag ville testa och se vad det gjorde med kroppen, självklart mådde kroppen mycket bättre, kände mig aldrig sådär övermätt och så visste psyket att kroppen inte äter gluten så då måste kroppen må bra eftersom ”alla” andra gör det. I självaste verket var jag nöjd med det, men man var alltid tvungen att tänka ut sina måltider, man kunde knappt aldrig köpa färdiglagad mat tex på restaurang (om man inte skulle vara jättekrånglig) och tillslut var det enda jag hade på huvudet om dagarna MAT (jag skojar inte när jag säger så). Jag skapade något som inte var sunt. Jag med mitt kontrollbehov som slår till nu och då, då blir det extra hemskt. Jag är absolut inte allergisk mot gluten, vilket betyder att allt det besväret och allt det mentala påfrestande är det inte värt, när jag kan äta lagom av det och må hur bra som helst. Jag måste bara lära mig att inte äta för mycket när det gäller det mesta just eftersom jag älskar mat, dagens höjdpunkter.
Jag har själv tidigare varit den som dömer andra och deras matval. Absolut inte öppet, men inombords. Det är jag ledsen för att jag gjort och nu jobbar jag på att inte göra det. Alla vet vad deras kroppar och själar mår bra av, det är inte min business överhuvudtaget. En förälder vet vad deras barn ska ha osv. Alla gör sina egna val, jag har gjort mitt och jag är nöjd för det just nu. Alla är exakt lika mycket värda för att de är lite större, eller för att de är lite mindre etc. Alla är lika mycket värda för att de väljer att äta stora portioner, små portioner, LCHF, rawfood, godis, glass, fastfood, glutenfritt, sockerfritt, fettfritt, proteinrikt, småäter etc. Så jag har tagit ställningen, jag kommer aldrig mer döma någon för vad dem äter eftersom det är deras val (inte ens inombords). Alla är lika mycket värda för det.
Det jag tror på är att äta lagom utav allt. Självklart finns det bättre och sämre alternativ, men vem har sagt att man ska äta det bättre? speciellt om man inte tycker det är godare? Ät det du tycker är gott! Ät det du vill äta och ät lagom. Njut utav maten, ta dig tid till dina måltider. Ingen mer ångest, inga förbud du egentligen inte vill. Jag kommer aldrig frågesätta någons val av mat, och jag hoppas ingen gör det om min. Så har det hälsosamma blivit ohälsosamt?
Hamburgare är min just nu absoluta favorit