Jag laddade om och jag var revansch-sugen. Vi övernattade på ett pensionat någon mil utanför Vansbro, efter att tillbringat eftermiddagen och kvällen med diverse aktiviteter. Ett riktigt kraftprov från min sida att verkligen bo där, jag menar det var långt över min gräns för trivsamt. Men på söndagmorgonen var jag nöjd över att jag lyckades sova större delen av natten på det pensionatet, utan att bli ihjälbiten av alla mygg (som vi i Gränna inte är vana vid). Den här dagen startade jag 11.00 och i startled 1, vilket betyder att jag var granne med vinnarna i starten. Vi var återigen tidiga till start, men det känns skönt att slippa stressa, hinna med allt man vill hinna med och ta det lite lugnt också.

Starten gick och mitt sikte var att hålla höger eftersom Vanån kom just från höger med en kraftig ström i sidled, för att inte dra iväg allt för mycket var det att kämpa på redan från start. Efter de 200 första metrarna simmar man i Västerdalälven och motströms till mål. Starten var betydligt mer behaglig, ingen drunkningskänsla och inga ångvältar. Efter några minuter hade startfältet spruckit upp och jag kunde simma i min egen takt. Målet för mig var att simma under 20 minuter, men det kändes tungt. Värmen i vattnet hade stigit lite, men kylan var fortfarande inget hinder för min del. Med bara ett femtiotal meter kvar till målet, ser jag att jag kommer klara mitt mål. 18.26 (1km) blev tiden och när jag kom upp kände jag verkligen att jag hade gjort mitt bästa där, kroppen var utmattad och det var svårt att gå på en rak linje efter att man bara fokuserat på ett svart vatten.

Efter ett mindre lyckat lopp på lördagen blev söndagen riktigt riktigt bra. Skönt att avsluta på topp och kunna bevara det minnet framåt. Nästa år vill jag simma igen och då ska jag kapa tiden ytterligare samt förhoppningsvis ta ännu bättre placering än 67a. Om det inte blir Vansbro tjejsim så kommer det garanterat bli 3km. Men jag hoppas vi kan få tag i ett bättre boende så jag kan få simma två dagar även då. För det är verkligen superroligt!