Idag handlar det mycket om att ta vara på livet, göra de saker som känns rätt och trivs du inte i ditt Jag så krävs det bara en förändring till något bättre. Nu säger jag inte att alla kan göra det och det finns dem som har det mycket värre än mig, som om ett sådant här beslut bara skulle vara en prick. Men jag känner att jag har tagit rätt beslut och jag känner att det var bättre att göra det nu, alltså nu i första terminen och i början, för annars hade allt blivit ännu mer komplicerat. Att flytta hit var en stor process, att flytta tillbaka är en nästan lika stor process.

Att ta ett beslut från första början är svårt och man har inte en aning om man gjort rätt. Den här gången var det inte min tur, jag tog fel beslut med att flytta hit till Riga. Jag hade kanske kunnat tänkt igenom det ännu mer från första början och insett att det inte var något för mig, därmed sluppit allt krångel. Men som sagt man vet inte innan och nu har jag i alla fall testat på det. Jag har fått en väldigt bra inblick, men framförallt så mycket erfarenhet. Även fast det här inte var rätt har jag lärt mig något så grymt mycket och jag har insett hur fantastiskt bra land Sverige är. Jag var dum nog att inte inse hur det kunde bli, jag skulle lyssnat mer på åsikter innan jag ansökte. Men samtidigt var det ingen som sa något om det heller. Det är nu i efterhand när jag berättat om det och nästan alla jag stött på sagt ”Hur kan man bo i Lettland?, är det verkligen så bra där?”, eller var jag tillräckligt blind att jag inte såg varningssignalerna i höstas? Då stöttade alla mig och tyckte det bara var coolt, den responsen jag fått från vissa känns tråkigt att behöva bryta. I själva verket var det nog nackdelarna de höll för sig själva. Jag önskar att jag hade lyssnat mer och verkligen tänkt igenom. Men jag var dum och lite för målinriktad. Jag såg bara att jag skulle bli läkare, men inte hur det skulle vara på vägen, allt jag var tvungen att ge upp. Jag trodde helt enkelt att jag kunde fortsätta med mitt Sverige-liv i Riga, men det kan man inte. Lettland och Sverige är två helt skilda länder, på helt olika nivåer. Som jag skrivit tidigare ser man en stad/land på olika sätt beroende på om är boende eller turist. Riga är en fin stad, om man åker hit som turist. Att lära sig kulturen, komma in i samhället och allt annat är lite för mycket. Jag kan det inte i alla fall.

Jag tar med mig det här som erfarenheter. Jag ångrar inte att jag gav det en chans, för vem vet då hade jag kanske haft samma relation som jag hade till Sverige för ett år sedan. ”Att gräset är grönare på andra sidan”-tänk. Hade jag inte valt att åka hit hade jag heller inte kommit till Oxford… Allt hänger ihop och med detta har jag förstått hur bra land Sverige är (ni som inte orkar med Sverige längre, tänkt till en eller två gånger extra!). Jag har också insett hur riktigt bra jag hade det förra året och numera njuter jag varje dag jag är hemma i Gränna.

Som min syster sa när jag berättade ”Men Nej! Nu kommer jag inte ha en sådan cool syster längre!” och det får jag leva med, för i mina ögon är jag cool över att jag testade på, insåg att det var fel och vågade ta beslutet jag tagit. Likaså andra som har varit lyriska av att höra hur det är, nu vet ni och jag kan inte bo kvar här för att jag får en sådan respons från det ”Wow, bor du i Riga”, ”Wow, pluggar du till läkare utomlands” jag är inte den personen som gillar att stå i rampljuset, jag är mer egen och numera kommer jag gå tillbaka till att vara ”normal”, vad det nu är? För tillfället tror jag dock det kommer vara svårt när dem jag känner blir examinerade läkare, men samtidigt vet jag hur vägen dit har varit och det är inte så jag vill leva. Lite avundsjuka spelar in i det hela tror jag, men det är inte så jag vill ha det, för jag vill bygga mitt liv på välmående och glädje.

I och med att jag flyttar tillbaka till Sverige vet jag inte alls hur det kommer bli där, det kanske inte alls är säkert att om tids nog att det blir bättre där, ”Gräset är inte grönare på andra sidan”-tänket kanske infinner sig igen. Men jag har svårt att tro det för då kan jag i alla fall ändra vardagen och i Sverige är jag en i samhället, jag är en invånare och jag kan faktiskt fylla mitt liv med de saker jag vill göra utan begränsningar. Jag är nöjd med mitt beslut och att bo i hemlandet gör allt mindre krångligt. Hur det kommer bli i framtiden är än lite oklart, jag har försökt att tänka ut vad jag vill bli och jag har sökt in till universiteten till hösten. Vad det blir sedan återstår att se, men tills dess kommer jag försöka leva i nuet. Jag ska fixa allt med vad det här beslutet inneburit, jag ska fixa alla proven som är kvar och jag ska upptäcka Riga lite mer. Under sommaren kommer jag njuta för var dag och ta vara på dem samt göra det jag känner för. Jag kommer stanna upp för att se hur bra livet är. 

Jag hoppas jag tagit rätt beslut och har ni andra åsikter än sådana som stöttar mitt beslut får ni gärna hålla dem för er själva. Jag tror på mig och jag kan alltid gå tillbaka till tryggheten om jag så vill. Jag vågade kliva utanför min comfort zone, men den här gången ville jag inte stanna kvar där. Och om jag någonsin kommer testa på att bo utomlands igen kommer det dröja ett tag tills dess, jag kommer inte byta ner mig mot Sverige och det kommer bara vara under en kortare period. Tack alla ni som stöttat mig under terminen!

Jag tror jag behövde komma iväg för att inse hur kär man kan bli i Sverige